Hemsökt av den grå lagomheten
Den senaste tiden har jag känt mig märkvärdigt grå.
Grå som i klippa, stål, gåsdun.
Grå som i gråsosse.
Önskar inget extremt. Inget ytterligt, fanatiskt eller överdrivet.
Ord som lagom, måtta, måttligt har hemsökt mig.
/’là:gƆm/ – lämplig, tillräcklig, passande
En lagom viktnedgång.
Lagom dos fluor.
Lagom lång kappa.
Ord som exceptionell, usch!
För den grå dög plötsligt en good enough regering som försvarar grundläggande mänskliga rättigheter. Som ordinärt förvaltar statens pengar. Som ser till att infrastrukturen funkar okej. Som vilar genomsnittligt tryggt i traditioner av demokrati, frihet, jämlikhet och tyglad kapitalism. Som varken för mycket eller för litet verkar för lika lön för lika arbete och utvecklar företagsdemokratin skapligt. Drömregeringen bekämpar väl avvägt diktaturer, byråkrati, auktoritära livsformer och ekonomisk maktkoncentration med fredliga medel, seg uthållighet och smart diplomati. Den tycker det är betryggande bra med mångfald och tillfredställande intresserad av sexualpolitiska frågor.
Hemska Tanken anföll bakifrån: Att leva ett hyggligt liv är osexigt!
Äta, sova, träna någorlunda.
Ha ett jobb, lite fritid, några Nära&Kära. Kanske Bil&Hund.
Grålivet tycktes plötsligt vara det enda eftersträvansvärda.
Och vår gemensamma globala rimlighetslängtan.
Människors krav och drömmar i hela världen handlar om vardagen. Mat, skola, bostäder, arbetsmiljö, hälsa, ungar. Ingen skillnad mellan nu och då, tänkte den grå. Drömmen är ett anständigt liv och att jorden inte ska slukas av ett stort svart hål fyllt av ammoniak. Och i den demokratiska traditionen, tänkte hon, ligger att människorna tar skäligt ansvar för varandras välfärd.
Den grå frågade sig om trygghet, i dessa tider, är det enda som är sant radikalt?
Den grå läste på. Ordet lagom saknade inte alls motsvarighet i andra språk. Man är passelig på norska, tilpas på danska. Och hon diskuterade ordet (försiktigt) med sin kinesiska akupunktör, och jodå, även i Kina används ordet. Tjum tjaj, sa akupunktören och satte nålen i armbågen. Lagommotsvarigheter existerar även i serbokroatiskan, estniskan och i japanskan.
Sopivasti, på finska heter det sopivasti.
För den grå tycktes nu till och med det svenska gråvädret perfekt. Sol ibland. Snö då och då. Lagom disigt för det mesta.
Gråkänslan hade i grunden med det politiska läget att göra, ty den grå var intresserad av politik men tyckte att hon numera mest tog del av kaosskapande, enögdhet och blockering. Den grå saknade politiska samtal om infrastruktur och barnomsorg. Rättsväsende och folkbildningsfrågor. Yrkesutbildning och barnmorskornas arbetsomfattning. Hon hade blivit rädd för pk-trollet och funderade jättemycket på den hatfulla tonen i politiken, vad den stod för och om hon själv skulle drabbas om hon till exempel sa att hon inte var särskilt förtjust i fransk satir.
Så tänkte den grå och funderade på vad hon skulle röstat på om det blev nyval.
Tack och lov blev det inte nyval.
Vintersolståndet passerade.
Isen la sig på Farstaviken.
Den grå kanske får lite färg i ansiktet igen framöver.
