Utländska investeringar ska ge möjligheter att rusta upp järnvägen­, Indiens största statliga företag. För det behövs. Men järnvägsarbetarfacket­ är stark motståndare till all privatisering.

När tåget nästan är framme i Delhi stannar det, i väntan på en signal för att få fortsätta. Folk hoppar ner på spåret för att gå den sista sträckan från Faizabad, genom den fuktiga förmiddagen.

I Delhi har hundratals företrädare för fackförbund för järnvägar, banker, flyg och försäkringsbolag samlats. Vimplar med hammaren och skäran vajar utanför lokalen. En huvudpunkt för dagen rör regeringens initiativ att locka utländska investerare och privatiseringar.

– Det innebär att fasta anställningar försvinner, till förmån för tillfälliga kontrakt. Folks trygghet står på spel, säger Virendrar Singh Malik, delegat från delstaten Haryana.

Privatiseringar leder till arbetslöshet, står det på pamfletten för dagens möte. Investerare drivs enbart av vinstintressen, vilket står i konflikt till vad järnvägarna bör prioritera, menar fackförbunden.

– Narendra Modi vill satsa på snabbtåg mellan Mumbai och Ahmedabad, men det är inte vad Indien behöver. Vi behöver massor av nya vanliga tåg, inte enstaka lyxtåg, säger Virendrar Singh Malik.

– En majoritet av den indiska befolkningen lever på 20 rupees om dagen. Vi behöver ha säkra jobb och en infrastruktur som är till för flertalet, fortsätter han.

BJP, partiet som kom till makten i maj i år, vann många röster på folks hopp om en ökad tillväxt i ekonomin. I den senaste indiska järnvägsbudgeten står det att en av de största utmaningarna för Indian railways är att de förväntas gå med vinst som ett kommersiellt företag, och samtidigt tjäna folk som en välfärdsorganisation. För premiärminister Narendra Modi, vars far sålde te på en tågperrong, ger utländska investeringar en möjlighet att rusta upp Indiens största statliga företag. För det behövs.

Vagnarna är överfulla och ofta smutsiga, och analytiker menar att Asiens äldsta järnvägar bromsar takten på ekonomisk tillväxt. För att få järnvägarna på rälsen igen behövs massiva åtgärder. Det är även fackförbunden överens om.

– Vi behöver modernisera järnvägarna. Vi behöver teknologi som leder till nya jobb. Att privatisera leder till det motsatta, säger Virendrar Singh Malek.

Ett par hundra meter från New Delhi tågstation ligger en bungalow från kolonialtiden, där National Federation of Indian Railwaymen (NFIR) håller hus.

Indien omtalas ofta som ett IT-mecka. På NFIR:s kontor syns ingenting av detta. Sekreteraren, D.S Bhatnagar, använder skrivmaskin, inte en dator syns i rummet med en handfull anställda och travar av papper.

Generalsekreterare M. Raghavaiah trycker på en knapp på skrivbordet, dörren öppnas och en anställd kommer med te och kakor.

– Vi har förvaltat järnvägarna väl de senaste 40 åren, utan utländskt kapital. Järnvägen är vår livlina. Att ta in utländska investerare kan innebära ett självmord för nationen.

– Företagsmagnater kommer inte att betala skatt. Privatisering gynnar enbart de redan rika, fortsätter han.

Den nya regeringen vill även höja biljettpriserna, som varit kraftigt subventionerade. Att åka tåg kostar ungefär hälften så mycket som motsvarande bussresa, men nyligen höjdes priserna med 14 procent. Fortfarande är biljetterna billiga. En liggvagn mellan Faizabad och Delhi kostar 30 kronor för resan på 63 mil, tolv och en halv timmars resa.

– Höj biljettpriserna ännu mer, och gör framförallt något åt korruptionen, så behövs ingen privat investering, säger M. Raghavaiha.

Generalsekreteraren försvinner i en Ambassador, bilen som högt uppsatta administratörer använder. Enbart järnvägarnas pressavdelning, inte andra anställda, har befogenhet att tala med media.

– Många som varit inom järnvägarna i flera decennier har fått en monopolistisk syn, att staten måste sköta allt. Vi behöver rusta upp nätet och pengarna måste komma någonstans ifrån, kanske från utlandet, säger en järnvägsanställd som vill vara anonym.

Tåget från Faizabad makar sig vidare den sista biten. I de luftkonditionerade vagnarna ligger skrynkliga lakan kvar när passagerarna stiger ut. Tågdörrarna har stått öppna under resan, innanför har en familj och två äldre kvinnor sovit på golvet.

Pär Fredborn Larsson

• Nya höghastighetståg med utländska pengar

Fakta

Indiska järnvägar

23 miljoner människor åker med de indiska tågen varje dag. De indiska järnvägarna är med 1.3 miljoner anställda en av världens största arbetsgivare. Omkring 11 000 tåg rullar i Indien varje dag, varav 7 000 är för passagerare. 2012 förlorade 29 210 personer livet i olyckor på järnvägarna. En tredjedel av järnvägarna är elektrifierade.