Knappt hinner Mikael Damberg (S) bli svensk näringsminister innan han tillsammans med 13 andra EU-ministrar undertecknar ett upprop om att den kontroversiella klausulen ISDS måste finnas med i EU:s nya handelsavtal med USA, kallat TTIP-avtalet.
Även EU-kommissionären Cecilia Malmström (FP) har satsat mycket prestige på att ISDS-klausulen ska finnas med.
Denna oheliga allians mellan Damberg och Malmström är svår att förstå.
ISDS är ett investeringsskydd för utländska företag. Enligt ett första utkast ska det göra möjligt för transnationella företag att i princip stämma stater för i stort sett varje demokratiskt beslut som går företagen emot.
Därmed går ISDS stick i stäv med regeringen Löfvens regeringsdeklaration där det står att ”Handelsavtal ska respektera demokratiskt fattade beslut”.
Detta är för viktigt för att schabblas bort.
Den nationella lagstiftningen måste vara det primära regelverket för att hantera konflikter, inte ett överordnat handelsavtal där enskilda stater kringskärs sitt demokratiska handlingsutrymme.
Till Mikael Dambergs smala lycka står det att ISDS bör utformas på ett ”balanserat” sätt i den skrivelse han undertecknat, men andemeningen är glasklar:
ISDS bör finnas med i avtalet.
Det intressanta är dock varför politiker från olika läger så ofta vill satsa så mycket prestige på att överföra mer makt åt företagen.
Svaret måste sökas i de utfästelser som kringgärdar varje nytt handelsavtal och varje krav på större avregleringar, utfästelser som lovar skatteinkomster och nya jobb i en omfattning världen aldrig tidigare skådat.
För en politikerkår som jagar väljare är dessa löften lockande musik!
Problemet är att de sällan stämmer.
När det så kallade tjänstedirektivet skulle införas 2006 var tongångarna desamma. Tjänstedirektivet är ett frihandelsavtal på tjänsteområdet mellan EU:s stater och beskrevs av den dåvarande EU-kommissionären Bolkestein som ”nyckeln till ökad tillväxt”. Hela ekonomier skulle växla upp en eller ett par procent i tillväxttakt och de blivande inkomsterna skulle äntligen göra EU:s ekonomi lika stark som USA:s.
Tjänstedirektivet skulle visserligen också sparka undan benen för arbetstagares rättigheter, men enligt många övertygade politiker var det en smäll vi fick ta för ökad tillväxt.
TCO:s dåvarande chefekonom Roland Spånt lyfte dock fram en studie som EU-kommissionen själva hade beställt. Studien hade dissekerat hela 275 000 företag men lyckades, till kommissionens stora förtret, inte visa att tjänstedirektivet betydde någonting alls för tillväxten. Däremot urholkades, som sagt, arbetstagarnas rättigheter.
Just nu pågår också förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och länder i Afrika, Västindien och Stilla havet. Som vanligt utlovas enorma vinster om bara avtalet går igenom och handeln med varor och tjänster avregleras.
Emily Jones på Oxfords universitet och forskaren Wallie Roux på Namibias arbetsmarknadsinstitut har dock visat att basala skydd, som tull och makt över den egna sjukvården, vattenförsörjningen och mattillgången, är essentiell för att berörda stater ska kunna utveckla sin ekonomi.
Ingen tvivlar dock på att transnationella företag kommer att göra gigantiska vinster om avtalet går igenom.
Handel är bra och nödvändigt, speciellt för ett litet exportberoende land som Sverige, men företagens egenintresse måste upp i ljuset. Tillväxtsiffror har alltid överdrivits för att ge argument för avregleringar och långtgående frihandelsavtal. Avtal måste tvärtom slutas på hela befolkningars villkor för att ge den ekonomiska blomstring som utlovas.
Därför; skrota ISDS och upphöj motståndet mot denna klausul till officiell socialdemokratisk politik.
