På 20 år har ökat lönerna med 50 procent. Ersättningen till sjuka och arbetslösa har i stort sett legat stilla.

Den gamla parollen att det måste löna sig att arbeta har gett tydliga avtryck i folks plånböcker. Drivkrafterna att söka jobb har blivit starkare år efter år.

– Det är naturligt att ställa frågan: räcker det nu eller krävs det ännu mer? säger Per Molander, generaldirektör för ISF (Inspektionen för socialförsäkringen).

Trots att löntagarna numera har det mycket bättre än sjuka och arbetslösa, har samhällets urholkade stöd pressat tillbaka löneutvecklingen. Gränsen för när det lönar sig att arbeta går vid en allt lägre lön.

– Ett stärkt socialförsäkringssystem stärker löntagarsidan och påverkar lönebildningen över längre tid, konstaterar Per Molander.

I dag presenterade ISF ännu en rapport på temat att samhällets ersättningar till exempelvis sjuka, arbetslösa och småbarnsföräldrar blir allt mindre värda. De allra största förlorarna är långtidsarbetslösa som inte är med i a-kassan och inte har fått ihop ett arbetsvillkor.

De får 233 kronor om dagen när de är med i arbetsmarknadspolitiska program – det vill säga långt under socialbidragsnormen.

Överhuvudtaget har arbetslösa drabbats hårdare än andra som behöver samhällets stöd. A-kassan har inte höjts sedan 2002. Om a-kassan hade hängt med lönerna skulle taket i a-kassan vara 1 116 i stället för 680 kronor.

Dessutom sänktes en del ersättningar från a-kassan 2007. Samtidigt blev det svårare för en arbetslös att kvala in och få ersättning.

Enligt den politiska retoriken styrs samhällets stöd av inkomstbortfallsprincipen. Den som blir sjuk eller arbetslös ska kompenseras för sitt inkomstbortfall.

Men för varje år som går ersätts mindre och mindre av inkomstbortfallet. Ta sjukförsäkringen som exempel. 2010 hade varannan man och var fjärde kvinna en inkomst som översteg taket för sjukpengen.

1992 var motsvarande siffror var sjunde man och var femtionde kvinna.

– Skillnaden har vuxit fram under de senaste 20 åren oberoende av vilken regering som har suttit vid makten, förklarar Per Molander.

I själva verket är vi på väg mot inkomstbortfallsprincipens motsats – nämligen grundtrygghet. Den slutsatsen drar Iida Häkkinen Skans, som har skrivit rapporten.

Grundtrygghet innebär att samhället ska garantera livets nödtorft. När det gäller a-kassan är vi redan där. Inte ens heltidsarbetande med de lägsta lönerna får fullt inkomstskydd. Konsekvensen kan bli att folk sparar mer och konsumerar mindre. Det bromsar den ekonomiska utvecklingen.

– När de lägsta ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen ger en inkomstnivå som understiger skälig levnadskostnad, har det inte bara negativa effekter för de enskilda utan också för arbetsmarknadens funktionssätt, skriver Iida Häkkinen Skans och pekar på att matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb kan bli sämre.