Izzy Young

Israel Goodman Young har fyllt 85 i år. Han kan fira 40-årsjubileum som invandrare också. 1973 kom Izzy Young till Stockholm, hitlockad av Ole Hjorts och Björn Ståbis folkmusik på fiol, och året efter öppnades lokalen snarare än butiken Folklore Centrum. Första adressen var Roslagsgatan och sen ambulerade Izzy mellan olika adresser på Södermalm; fr o m 1986 finns Folklore Centrum på Wolmar Yxkullsgatan. De flesta dagar i veckan sitter Izzy fortfarande på sitt Folklore Centrum.

Redan 1957 hade Izzy Young, född och uppvuxen i New York, öppnat Folklore Center på MacDougal Street i Greenwich Village. En affär som sålde musikinstrument, skivor och böcker. Izzy ordnade också konserter, både i affären och olika konsertlokaler, med bl a Rev. Gary Davis, Dave van Ronk, Ramblin´ Jack Elliott, Joni Mitchell, The Fugs, Judy Collins, Tim Buckley och inte minst en ung Bob Dylan. (Det såldes 52 biljetter till Dylans konsert 1961 i Carnegie Chapter Hall.)

Inga kontrakt, biljettintäkterna delades fifty/fifty och Izzy stod för kostnaderna. Om någon skulle sjunga på ett coffeehouse och saknade instrument så kunde artisten ”köpa” en gitarr av Izzy och betala senare, nån gång. Som Dylan diktade och sjöng: ”You don´t have to buy anything. Do what everybody else does. Walk in, walk around, walk out” (ur sången ”Talking Folklore Center”).

Men hur har då Izzy Young klarat sig I Sverige? Hur orkade han? Här säljs ju inte ens gitarrer utan Folklore Centrum blev mest en träffpunkt för folkmusiker och folkmusikintresserade. Under åren i Sverige har Folklore Centrums nyhetsbrev, utgivet 1976-2012, varit Izzys så gott som enda inkomst.

Om detta – och mer – finns att läsa i boken The Conscience of the Folk Revival (redigerad av Scott Baretta och utgiven 2013 av Scarecrow Press, Inc i USA). Perfekt titel! Izzy Young är – än idag – ett gnagande ”samvete” för både den amerikanska och svenska folkmusikrörelsen. ”Hans röst var som en bulldozer och verkade alltid för högljudd för den lilla lokalen”, skrev Dylan i sin memoarbok. Jo, sällan har någon ständigt och jämt varit så arg på det mesta och de flesta – och samtidigt så sympatisk.

The Conscience of the Folk Revival med undertiteln The Writings of Israel ”Izzy” Young är egentligen en klippsamling med främst krönikor som Izzy Young mellan 1959 och -69 publicerade i tidskriften Sing Out men även andra texter som han skrivit både tidigare och senare. Vem kastar sig inte över artikeln ”The Story Behind Bob Dylan´s First Concert” (2008) om ovannämnda konsert?

Flera förord, en längre introduktion och dessutom skriver Izzy Young så personligt – snudd på privat – att boken växer ut och blir en (själv)biografi.

I Sing Out-krönikorna droppas det ena numera kända namnet efter det andra som passerade Greenwich Village och Folklore Center. Vem är i stan och ska spela var? Vilket skivbolag skrev kontrakt med vem? Fascinerande att läsa så här långt efteråt.

Han har ett par återkommande teman. De spridda kommentarerna om Dylan, från tidig överentusiasm till raka motsatsen i mitten av 60-talet, borde samlas i en egen bok om de två judiska pojkarna Izzy och Bob. Hans käpphäst är upphovsrätt/copyright. Izzy Young undrar var kompositören Anon (= Anonymous) tog vägen och syftar på att etnologer och musiker stulit traditionella sånger genom att skriva dit sig själva som kompositörer/arrangörer.

Bengt Eriksson