Låg skatt = krympt välfärd

Sänkta skatter går hand i hand med slimmad välfärd. I det långa loppet har välfärdssystemets andel av ekonomin krympt i takt med att skattekvoten har fallit, visar Arbetets granskning.

Flera oppositionspartier är tveksamma till kraven på att dra tillbaka flera av den borgerliga regeringens stora skattesänkningar. Hushållen har vant sig, heter det. Samtidigt blir behovet av välfärdssatsningar allt mer påtagligt.

Den som lyssnar på den politiska debatten får ofta intrycket att kopplingen mellan skatteintäkter och välfärd är allt annat än glasklar. Arbetets egen sammanställning av statistik från Statistiska centralbyrån och EU:s statistikorgan, Euro­stat, visar dock ett nära samband sett under en längre period.

Enstaka år går skatteintaget och välfärdsutgifterna förvisso ofta åt olika håll, eftersom arbetslösheten får dem att svänga i motsatta riktningar beroende på om ekonomin går upp eller ner. Men i ett längre tidsperspektiv klarnar bilden.

Sedan 1990-talet har den så kal­lade skattekvoten – skatteintäkterna som andel av bruttonationalprodukten – fallit påtagligt.

Den största delen av nedgången märks efter 2006. Under samma period har den samlade välfärden – skolan, vården, omsorgen och socialförsäkringarna – kommit att motsvara en allt mindre del av den svenska ekonomin. I synnerhet har bostadsbidragen och stödet till arbetslösa krympt.

– Sambandet mellan skattekvoten och välfärden är naturligtvis väldigt starkt. Varje år sätter sig ju finansministern ner och bestämmer sig för om ökade intäkter från en växande ekonomi ska användas till skattesänkningar eller välfärdssatsningar, säger LO-ekonomen Torbjörn Hållö.

Nationalekonomen Daniel Waldenström hävdar dock att sambandet inte är ett till ett – även om det finns en övergripande koppling mellan den offentliga sektorns intäkter och utgifter.

– Mellan de två finns en massa olika komponenter. Regeringen kan exempelvis sänka skattesatsen så att folk blir mer benägna att arbeta och gå från bidragsberoende till en egen inkomst. Visst är skatterna nödvändiga för välfärdens finansiering, men ökad effektivitet kan också göra att vi får ut mer av varje skattekrona, säger han.

På 90-talet förespråkade många ekonomer en lägre skattekvot för att öka tillväxten. Men Daniel Waldenström ser i nuläget inga ekonomiska skäl för ett lägre samlat skatteuttag.

– Jag tror inte att Sveriges ekonomiska problem löses med fortsatta skattesänkningar, säger han.

En som är inne på samma spår är TCO:s samhällspolitiska chef, Roger Mörtvik. Han anser att Sverige redan nu har nått gränsen för när fler skattesänkningar hotar standarden i välfärden.

Men krävs det rent av ett högre skatteuttag för att finansiera förbättringar i välfärden?

Lena Sellgren är chef för avdelningen för offentliga finanser på statliga Konjunkturinstitutet. På frågan om det krävs skattehöjningar för att bygga ut välfärden fram­över svarar hon så här:

– För att nå överskottsmålet för de offentliga finanserna så kommer det att krävas skattehöjningar bara för att bibehålla det nuvarande offentliga åtagandet. Då har vi inte tagit med vad en utbyggnad av välfärden skulle kräva.