Strejken som inte tar slut

Sedan den 21 mars strejkar drygt hälften av de anställda på callcenterföretaget Focus CRS i Fränsta. Efter en månad meddelade företagsledningen att verksamheten ska läggas ner. De strejkande tänker fortsätta tills företaget försvinner eller skriver på kollektivavtal.

Fränsta ligger i en sluttning ner mot Ljungan i Medelpad. Så gott som alla på orten har utsikt över älven. I ett tvåvåningshus med en stor parkeringsplats hyr Focus CRS in sig. Platschefen och några strejkbrytare har fortsatt att arbeta.

På entrédörren finns lappar upptejpade – ”öppet” står det, men dörren är låst. När Arbetet ringer på öppnar en skäggig man i blå tröja. När han får klart för sig att det är en tidning slår han mycket aggressivt igen dörren samtidigt som han skriker:

– Ni ska inte vara här.

Och visar fuck-fingret.

De strejkande berättar att tonen skärps under strejkens gång och särskilt sedan ledningen bestämt att lägga ner i Fränsta.

 

Tei Häggström och Josefin Algerbo.

 

– Jag har varit mest med dem som fortfarande arbetar. Jag trodde vi var kompisar – åtminstone till i förra veckan då de spottade efter mig, säger Tei Häggström.

Hon är 19 år och har jobbat på Focus CRS sedan i januari samtidigt som hon går i gymnasiet. Det är hennes första jobb.

– Det känns i alla fall som jag står på rätt sida. Det var inte svårt att bestämma sig. Vi står upp för bättre villkor, säger hon.

Andra strejkande berättar att de har blivit kallade allt möjligt förolämpande av strejkbrytarna.

De första fick jobb på företaget för ett drygt år sedan då Focus CRS startade i Fränsta. Några av de strejkande berättar att de blev lovade löner på 25 000 till 30 000 kronor i månaden – och att kvällspassen i början var drygt sex timmar långa medan lönen var för åtta timmar. Det var en slags kompensation för den uteblivna ob-ersättningen.

Men ganska snart ändrades villkoren. Lönen sattes till 85 kronor i timmen, vilket ger 13 700 för ett heltidsarbete. Kvällspasset blev åtta timmar långt och ingen ob-ersättning betalades.

När en av de anställda blev sjuk fick hon ingen sjuklön av företaget. Då togs de första kontakterna med facket. Det var i september förra året och sedan dess har motsättningarna ökat. En grupp har närmat sig facket och krävt kollektivavtal medan en annan del av personalen knutits till ledningen. Strax innan strejken började lämnade två av de anställda Unionen. Tio personer gick i strejk medan en mindre grupp valde att agera strejkbrytare.

– Det kan inte gå så bra för dem som sitter där inne och ringer. De måste hela tiden förklara strejksituationen, säger Tina Svensson, som går strejkvakt varje dag utanför sin arbetsplats.

 

Glenn Häggström.

 

Närmast älven och några hundra meter från callcentret ligger Torps kyrka, och där har Glenn Häggström just börjat sitt säsongsarbete som kyrkogårdsarbetare. Han är pappa till strejkande Tei Häggström och han är rockmusiker.

– Jag har skrivit en låt som kompar kampen. Den är inte så djupgående utan ganska avskalad. Upp till kamp och bättre avtal, säger han.

Han sjunger och spelar gitarr i bandet som funnits sedan 1986. Det heter Keff Rotts och det betyder ungefär ”dum i hövve”. Hans artistnamn är Glenn Keff.

– Jag trodde inte det var möjligt att jobba utan avtal.

Bandet har spelat på parkeringsplatsen utanför Focus CRS. Sex av de strejkande sjunger på stödlåten.

Glenn Häggström säger att han vill ha tag på en fackföreningsflagga. Siktet är inställd på en stödkonsert under kulturnatten i Ånge (fredag den 31 maj) och då ska de strejkande vara med på scen och sjunga.

– Glädje och kamp. Märkligt att vi kan ha så roligt när det är en bitter grej.

Fränsta är en del av Ånge kommun. Orten ligger nära Sveriges geografiska mittpunkt – Flataklocken – och nästan sju mil väster om Sundsvall. I samhället bor runt 900 personer. Kommunen har strax över 9 000 innevånare och en minskande befolkning.

 

Sten-Ove Danielsson.

 

Socialdemokraten Sten-Ove Danielsson är kommunalråd i Ånge.

– Det är tråkigt med strejken, men den är befogad. De hade inget val. Det känns som företaget har en skev människosyn, säger han.
Kommunalrådet säger att det handlar om människor som kommer från en helt annan värld och tänkt sig att utnyttja behovet av arbete och möjligheten till bidrag. Focus CRS har fått över en miljon kronor beviljat i bidrag från länsstyrelsen och av det stödet har företaget hittills fått ut drygt 400 000 kronor.

Sten-Ove Danielsson vill trots det inte koppla bidraget till något krav på kollektivavtal. Däremot kan han tänka sig ett krav på att både de anställda och arbetsgivaren ska få information om kollektivavtalet för att ett företag ska få den sortens statligt stöd.

Han kan förstå hur strejkbrytarna tänker, men han tycker definitivt att de gör fel.

– I ljuset av en livscykel kommer de icke-strejkande också inse att det är riktigt att strejka.

Ånges kommunalråd är övertygad att det finns någon riskkapitalist bakom Focus CRS och moderbolaget Peak Partners agerande. Han tycker att Unionen ska gå vidare.

– Facket ska köra in skruvmejseln där det gör riktigt ont. Det är där pengarna finns på Peak Partners kontor på Hamngatan i Stockholm. Unionen borde berätta för kunderna vad Peak Partners gör.

Peak Partners vill inte kommentera strejken på Focus CRS utan hänvisar till Patrik Bergmans mailadress. Han är vd för Focus CRS och sitter i bolagsstyrelsen för Peak Partners.

Honom har Arbetet sökt flera gånger på mejl och telefon. På mejlen svarar han inte och på telefon förklarar han att han inte har tid. Och det är hans hållning. Patrik Bergman har valt att inte prata vare sig med Unionen, de strejkande eller medier. När Unionen och några av de strejkande fick nedläggningsbeskedet av Patrik Bergman ville han inte ge några som helst förklaringar till beslutet. För att få svar måste de boka in en förhandling till, enligt vd.

– Vi känner oss svikna när de inte svarar utan bara gömmer sig, säger Tina Svensson,

De strejkandes beskrivningar av vd:n är inte särskilt smickrande. Det handlar mycket om arrogans och om att han gömmer sig.

 

Strejkvakten Christer Gunnarsson står utanför arbetsplatsen tillsammans med Josefin Algerbro, Ellen Hägg, Tina Svensson och Tei Häggström.

 

Ingen av dem som har hälsat på strejkvakten på parkeringen utanför arbetsplatsen har haft någon som helst förståelse för företagsledningen. De strejkande berättar att de bara hört sympatiska kommentarer. De klagar bara lite på att de har fått äta så mycket bullar som de fått att sympatisörer.

– Det är jäkligt trevligt att så många hälsat på, säger Christer Gunnarsson som deltar i strejken.

Han säger att det här innebär ett uppvaknande för många – och säger att de allra flesta uppfattat det som att efter Guds skapelse var allt ordnat med vettiga löner, lediga lördagar, pension, ob- och övertidsersättning. Och att det inte är något man behöver kämpa för.

Strejkande Josefin Algerbo berättar att hon varit med i sitt livs första förstamajdemonstration och då lyssnat på Unionens tal. Och på kvällarna längtar hon efter att träffa sina strejkande arbetskamrater. Strejkvakten går inte längre i skift utan alla är på plats samtidigt för att de tycker att de får kraft av att vara tillsammans.

Ellen Hägg går på gymnasieskolan Thoren business school i Sundsvall. När hon berättar om kravet på kollektivavtal och vad det innebär får hon stöd av sina kamrater i skolan. Hon säger att strejken är det roligaste hon gjort.

Tina Svensson pratar om att det är viktigt att ta sitt ansvar och börja agera nu.

De strejkande anser att de redan har vunnit. Om företagets ledning skriver på kollektivavtalet så är det en framgång. Om planerna på nedläggning fullföljts så har de strejkande i alla fall sagt ifrån och förklarat att villkoren inte är acceptabla.

Förmodligen hade ledningen för Peak Partners och Focus CRS inte tänkt sig att de skulle bidra till att skapa en grupp med fackliga aktivister och att de skulle bidra till att öka förståelsen för strejk och för kollektivavtal.

Utanför Ica i Fränsta hänger fyra killar. De går i åttan och har handlat godis. De känner väl till strejken.

– Företaget utnyttjar personalen, säger Tomas Sjölund.

Linus Hjeltman tycker att det är bra att de anställda engagerar sig och Tomas Sjölund vet vad ledningen för Focus CRS borde göra.

– De borde prata med dem som strejkar i stället för att hålla på så där.

Unionens film om strejken:

Den lilla strejken med den stora betydelsen från Unionen på Vimeo.