»Om du har ett jobb borde du få komma in i EU«
Arbetslösheten i EU är rekordhög och i flera länder växer främlingsfientliga partier. Trots det vill EU-kommissionär Cecilia Malmström öka möjligheterna att arbetskraftsinvandra. Helst vill hon att EU inför ett system som liknar det svenska.
– Men det är politiskt omöjligt att få igenom i Europa i dag, säger hon i en intervju i Arbetet. – Jag skulle gärna vilja ha en bred lagstiftning som säger att om du har ett jobb så får du komma till EU och att du då har en viss garanterad lön, en försäkring och en bostad, ungefär som den svenska lagstiftningen.
Svenskt Näringsliv och arbetsgivarna i EU vill öka möjligheterna för arbetskraftsinvandring till unionen. Delar du deras grundtanke?
– Absolut. Det är för svårt att komma hit legalt. Kunde vi öka deras möjligheter skulle vi kunna stoppa många tragedier som inträffar då människor smugglas hit.
– Människor kommer ändå till Europa och då behövs klara regler.
Varför behöver företag ta in arbetskraft för att städa, plocka bär och frukter samtidigt som är arbetslösheten i EU rekordhög, nästan 27 miljoner?
– Man får bara anställa dessa personer om man inte hittar någon annan inom EU. Länderna har rätt att göra en arbetsbehovsprövning. I Spanien är det så att det trots finns en jättehög arbetslöshet så hittar inte företagen spanjorer som vill jobba ute på fälten (inom jordbruket med att till exempel plocka frukt, redaktionell anmärkning)
Vad beror det på då?
– Det kan du svara på lika bra som jag. Det beror på att många inte vill ta den här typen av jobb.
Är det inte så att företagen främst vill ha en migration från tredjeland för att slippa betala höga löner och sociala avgifter?
– Det är en fråga man kan diskutera. Det som är viktigt från mitt perspektiv är att de kommer många till Europa och utnyttjas på ett fruktansvärt sätt. Så kan vi inte ha det. Det ska finnas ett regelverk och villkoren ska vara schysta. De olika lönediskussionerna och den politiska debatten lämnar vi åt respektive land.
Men EU har bestämt – enligt det så kallade unionsföreträdet – att medborgare i EU ska ha företräde till jobben i unionen. Hur rimmar det med arbetskraftsinvandring till låglönejobb?
– Ja, det kan man fråga sig, men företag som vill ta in nyckelpersoner måste visa att dessa personer inte finns i Europa. De nyckelpersoner, det rör sig om 16 000, som var och en skulle leda till nya investeringar och därmed nya jobb.
– Sedan kommer det hundratusentals personer till EU varje år. Det är ett faktum att många kommer illegalt och utnyttjas. Vår uppgift är att se till att det finns ett regelverk. Varje land åläggs att finna sina nationella former för att visa att de inte går att hitta arbetskraften i sitt land eller i EU.
Du talar ibland om matchningsproblem på arbetsmarknaden. Vilka branscher är det svårast att hitta personal till?
– Tyskland har annonserat att de behöver tusentals vanliga ingenjörer. Häromdagen fick jag besök från LKAB. De behöver gruvingenjörer och hittar dem inte i Europa. De åker runt i hela världen för att rekrytera folk till gruvorna i Kiruna och Luleå. Det ser olika ut i olika länder.
– På många håll saknas sjukhuspersonal. I Frankrike är arbetslösheten jättehög samtidigt har de ett bilateralt avtal med Tunisien för att få flera hundra sjuksköterskor varje år.
Handlar inte detta enbart om att företagen inte är beredda att betala tillräckligt höga löner eller utbildning? Arbetslösa råder det ju inte brist på i Europa.
– I vissa fall kan det vara så, absolut. Och vi kan behöva se till att människor ska gå från en sektor till en annan, exempelvis vårdsektorn. Att lönerna inom vården är låga i många länder är ett känt problem.
I flera EU-länder växer de främlingsfientliga partierna. Hur mycket påverkas EU:s invandrings- och migrationspolitik av dessa strömningar?
– Det är en jättetuff stämning. Partier som Gyllene gryning växer i varenda opinionsundersökning. Jag vet att ni skrivit en del om situationen i Grekland i er tidning och Ungern är ett annat land där problemen är stora. Under de tre år jag haft den här posten har jag märkt att debatten har förändrats. Ministrar jag möter säger att det inte går att införa vissa förslag och hänvisar till opinionen i sitt land
Hur märks det mer?
– Under rådsmötena handlar debatten ofta om så kallade illegala invandrare. Många vill hellre prata om illegal invandring istället för hur vi ska förenkla för folk som vill resa till EU eller att skapa ett bra mottagande för syriska flyktingar.
Demografiskt underskott sägs vara ett skäl till att öka arbetskraftinvandringen. Hur ska du övertyga Grekland, Spanien och Italien att det är en bra idé?
– Det är blir svårt och jag är inte säker på att vi kommer att lyckas. Jag har rest mycket i Italien, Spanien och Grekland. Arbetslösheten där är fruktansvärd. Den drabbar människor som aldrig tidigare varit i en liknande situation. – Samtidigt måste man hålla två tankar i huvudet samtidigt. I dag måste vi göra nödvändiga reformer för att människor ska komma tillbaka till arbete. Men på lång sikt visar dock alla demografiska utredningar att vi behöver mer arbetskraft. Det föds inte så många barn längre i Europa och vi är en åldrande befolkning.
Men är det inte en skillnad mellan demografi och politik? Det demografiska problemet uppstår bara om vi räknar med att fortsätta som vanligt.
– Ja, men så får vi hoppas att det blir. Att vi tar oss ur lågkonjunkturen och att jobben blir fler. Men migrationen är inte lösningen på alla problem. Vi måste också se till att fler kvinnor på arbetsmarknaden och att människor kan få ett livlångt lärande. Trots det behövs fler migranter i framtiden. – Vi måste planera för att göra Europa till en attraktiv destination. Den totala migrationen till Europa har gått ned. Många lämnar EU också. Duktiga och välutbildade spanjorer och portugiser åker till de forna kolonierna.
– Jag pratade med min irländska kollega som sa att arbetsmarknaden börjar vända till det bättre men att alla duktigt människor som behövs har dragit till andra länder. De röstar med fötterna.
EU-kommissionen har lagt ett förslag som ska göra det lättare för globala koncerner att föra över arbetskraft från andra länder. Så kallade intra-corporate transferees. När blir det av?
– Det förhandlas fortfarande mellan ministerrådet och Europaparlamentet. Det man tjafsar om är graden av den interna rörligheten. Om en dataingenjör från IBM i New Dehli ska jobba på IBM i Stockholm vill vi att det ska vara möjligt att ta med familjen och att de ska kunna resa till Köpenhamn över helgen. Kompromisser håller dock på att tas fram. Jag tror att det blir ett beslut under våren.
Vilken lön ska den indiska dataingenjören ha som kommer till EU. En indisk eller europeisk lön?
– Det ska inte EU bestämma utan företaget. Det här handlar om nyckelpersoner och näringslivet bedömer att de rör sig om cirka 16 000 som inte går att hitta i Europa.
När införs säsongsarbetardirektivet som ska reglera villkoren för de som kommer till EU och jobbar tillfällig med främst fruktplockning i Sydeuropa?
– Det förhandlas fortfarande, bland annat handlar det om hur länge säsongsarbetarna ska kunna stanna. Vi har föreslagit högst sex månader. Andra vill ha fem månader och vissa länder nio månader. Det handlar om cirka 200 000 som kommer främst för att jobba inom jordbruket. Jag ska träffar rapportörerna nästa vecka men det är oklart när det blir färdigt.
EU ska satsa kring 1,1 miljard euro på att införa smarta gränser. Vad är det?
– Vi vill inför ett kort för de som åker ofta till Europa. De ska kunna dra ett kort i passkontrollen och förenkla gränspasseringen och undvika köer. Dessutom vill vi utveckla det system som finns för att registrera resenärer elektroniskt istället för att behöva stämpla i passen.
Beatrice Ask (M) tycker att det verkar onödigt dyrt och De gröna i Tyskland hävdar att EU lurats till stora investeringar av lobbyister från säkerhetsföretag.
– Jag var på ett möte där även Beatrice Ask var med. Där tyckte 26 länder att detta var ett bra förslag medan Sverige var kritiskt. Sedan håller jag med om att det handlar om enormt mycket pengar. Men alla länder drar ned på sina gränskontroller och det blir långa köer samtidigt som resandet ökar. Det här är ett sätt att förenkla resandet och öppna upp Europa.
De gröna i EU-parlamentet är kritiska till att EU ska samlas in fingeravtryck från icke-EU-medborgare. Hur ska ni hindra att biometrisk information missbrukas?
– Det finns ett tydligt regelverk och det kommer att övervakas noggrant. Det finns länder som vill att Polisen ska ha tillgång till denna information, men det har inte vi föreslagit. Vi tycker att det vore ett för stort ingrepp i människors personliga integritet.
Det blåser det upp till politiskt strid eftersom Finland och Tyskland vill blockera Bulgariens och Rumäniens anslutning till schengen i januari 2014. De fruktar massinvandring av arbetskraft. Vad är knepigast i denna fråga?
– Det är flera länder som vill göra det men Finland och Tyskland är de mest talföra. De tror att de ska komma för många rumäner och bulgarer. Det finns en generell misstro mot politiken i dessa länder som fortfarande är sköra demokratier. Samtidigt går övergångsreglerna ut vid årsskiftet, oavsett schengen.
Kan de stoppa det?
– Nej, det är beslutat sedan länge. Det skulle kräva ett enhälligt eller ett majoritetsbeslut i Europeiska rådet. Det är en enorm beslutsapparat som måste dras igång och det tror jag inte kommer att ske.
De andra kandidatländerna slipper visum till EU men inte Turkiet. Samtidigt har länge funnits ett färdigt återvändaravtal vilket inte undertecknats. Varför har ingen skrivit under?
– Jag tycker att det är jättekonstigt att vi ett avtal med alla kandidatländer utom Turkiet. Men det är en stor politiskt fråga. Turkarna vill inte skriva under förrän vi går med på inleda förhandlingar om visumfrihet. Nu har vi en enighet om att vi ska inleda sådana förhandlingar och turkarna har sagt att de kommer att skriva under avtalet.
– Jag hoppas att vi kan komma igång med samtalen innan sommaren men någon tidsplan finns inte spikad.
Vad kommer du att lägga ned mest tid och kraft på den kommande månaden?
– Vi är i slutförhandlingarna om asylpaketet. Sedan 1999 har vi försökt få fram gemensamma standarder för hur människor som söker asyl ska tas emot. Nu är vi oerhört nära en överenskommelse. Jag tror att vi kommer överens innan påsk.
Vilka frågor återstår?
– Det handlar om hur man ska behandla personer som säger att de är tortyrskadade och ensamkommande flyktingbarn. Vissa länder vill snabbehandla deras ansökningar men det vill inte EU-Kommissionen och EU-parlamentet.
Vilka länder vill ha en snabbehandling?
– Det är de stora länderna.
Frankrike och Tyskland?
– Ja, i huvudsak.
Så vill de förändra migrationspolitiken
Svenskt Näringsliv
»På kort sikt handlare det om att Kommissionens direktivförslag om säsongsarbetare och det så kallade Intra-corporate transferees ska gå igenom. Tyvärr finns en betoning på gränsskydd – att hålla tredjelandsmedborgare ute från EU. Det vilar dock inte någon skugga över Kommissionen. De verkar i den riktningen men medlemsstaterna är minst sagt tveksamma. I dagsläget vinner man inte val på en migrationsvänlig politik utan på att hålla tredjelandsmedborgare utanför och avvisa de som redan kommit hit.«
Sverker Rudeberg på Svenskt Näringsliv som även företräder Business Europe i migrationsfrågor.
LO
»Vi vill införa en arbetsmarknadsprövning i hela EU. Det bästa vore att tillåta arbetskraftinvandring till de yrken där det verkligen behövs. Dataingenjörer behövs det till exempel fler av. Frågan är varför EU anser att det behövs tusentals personer för att städa eller plocka frukt. Det handlar bara om att företagen vill pressa ned lönerna och inte betala för de sociala skyddsnäten. Det står dessutom i strid mot den politiska uppgörelsen som EU gjorde 1994 – Unionsföreträdet – som säger att jobben först och främst ska gå till medborgare som finns inom unionen.«
Thord Ingesson, LO
Cecilia Malmström
Cecilia Malmström är folkpartist och svensk EU-kommissionär sedan tre år. Hon ansvarar för inrikesfrågor i EU, och det innebär en tung portfölj med områden som migration, asyl, terrorism, organiserad brottslighet, narkotikabekämpning och gränskontroller.
Cecilia Malmström är född 1968, delvis uppvuxen i Frankrike, mentalvårdare, fil dr i statskunskap vid Göteborgs universitet, EU-parlamentariker 1999 till 2006, EU-minister 2006 till 2010.