I veckan kunde vi läsa att den sänkta restaurangmomsen mot alla odds faktiskt har skapat en del jobb. Låt vara väldigt dyra jobb. Över en miljon kronor har varje enskilt arbetstillfälle kostat svenska skattebetalare under 2012.
Men skärskådar man siffrorna är det inte det de säger. I verkligheten har effekten av den sänkta momsen i stort sett uteblivit helt.
För att börja från början:
Momsen sänktes 2012 till en kostnad av 5,4 miljarder kronor.
En bit in på 2012 gjorde Arbetets ledarsida en genomgång av SCB-statistiken för årets första tre månader. (Arbetet 11 maj 2012).
Den visade att försäljningen hade ökat inom restaurangbranschen jämfört med samma månader året före. Men tvärtemot vad som väntats hade ökningen avstannat efter att momsen sänktes.
Det enda område där man faktiskt kunde se en tilltagande ökning var bland landets pubar.
Detta trots att den sänkta krogmomsen inte gäller alkoholhaltiga drycker.
Resultatet av Arbetets undersökning var förvånande. Om staten tar av skattepengar som ska finansiera skolor och daghem och i stället öser in dem i en privat bransch så brukar det ge en omfördelning mellan branscher.
Mönstret är att en kraftigt subventionerad bransch uppvisar ökad försäljning och fler jobb, medan försäljningen och antalet jobb samtidigt minskar i andra branscher. Subventionerna leder också till färre jobb inom statlig och kommunal sektor som går miste om de skattepengar som i stället används till subventioner.
Men inom restaurangbranschen såg man ingen förändring alls. Pengarna verkade bara ha försvunnit ned i ett svart hål.
Nu började dock orsaker framträda. Flera granskningar visade att priserna inom restaurangbranschen knappt hade sänkts (–0,1 %).
Eftersom sänkta priser var en av förutsättningarna för att sälja mer och därmed anställa fler var det kanske inte så underligt att ingenting hände.
Därmed var det inte heller underligt att Statistiska centralbyrån (SCB) så småningom visade att antalet anställda inom branschen tvärtom hade sjunkit med 2 600 personer.
Mången allianskramare måste därför ha drabbats av en glädjechock när branschorganet Visita nu i helgen genom en ny metod inom SCB plötsligt kunde visa att antalet anställda visst har ökat. Med hela 5 000–6 000 personer.
Men även om dessa nya siffror lika plötsligt skulle vara rätt, visar de verkligen att momssänkningen har haft effekt?
Nej, det gör de inte. På Dagens Arenas hemsida säger också Visitas chefekonom Björn Arnek att ökningen av jobb var ungefär densamma som året före, det vill säga före momssänkningen.
Tillbaka på ruta ett, alltså. Branschen tuggar på som vanligt.
Enligt Björn Arnek finns dock en skillnad. Konjunkturen var sämre 2012, ändå har lika många jobb skapats som 2011. Någonting måste alltså momsändringen ha betytt, menar han.
Möjligen kan det ligga någonting i det. Självfallet inte så att det motsvarar alla 5 000–6 000 jobben. Men en gissning på ett par hundra jobb är så god som någon.
Till en kostnad av 5,4 miljarder kronor. Pengar, som regeringen måste skaffa fram genom att sparka sjuksköterskor. Eller lärare. Eller aldrig anställa dem.
Faktum kvarstår alltså att merparten av de 5,4 miljarder kronor som svenska folket har avstått från för att sänka krogmomsen varken har gått till sänkta restaurangpriser eller fler jobb.
De har gått till krogägarnas egen konsumtion.
Och det kan väl vara trevligt för någon restaurangägare att köpa sig en ny bil eller segelbåt som skattebetalarna betalat för. Men är det verkligen ett bra syfte med statliga subventioner?
Krogmomsen är och förblir ett mycket dyrt missgrepp i satsningen på nya arbeten.
Om det nu verkligen är fler jobb regeringen vill ha. Eller är syftet bara en allmän omfördelning från offentligt till privat?
