Non-profit är inte ”some profit”, skriver Nätverket välfärd utan vinst och kritiserar Socialdemokraternas förslag att tillåta viss vinst i välfärden. S-förslagets idé om etiska koder för vinstdrivande bolag i välfärdsverksamhet är dessutom naiv – räven kan inte bli vegetarian.

De riskkapitalägda jättarna håller rasande snabbt på att koppla greppet om Sveriges skolor, vård och omsorg i en utveckling där starka vinstintressen snabbt förvrider verksamheterna från en fördelning efter behov till en fördelning efter plånbokens tjocklek.

Trots vissa eftergifter, som krav på öppna böcker samt att kommuner ska få rätt att nagga den fria etableringsrätten i kanten, bidde den socialdemokratiska partistyrelsens förslag ”en tumme”. Desto viktigare är det att alla som vill försvara den gemensamma välfärden står fast vid LO-kongressens krav på en non-profitprincip, i syfte att öka trycket på så väl S som andra politiska partier.

Det finns ingen tid för ineffektiva krav som ger fritt fram för vinster i hopp om att dessa kan begränsas av öppen redovisning och svårkontrollerade kvalitetsregler. Enligt S-förslaget ska dessutom kvalitetskraven, inklusive mätmetoder och system för uppföljning, formuleras som en ”etisk kod” i ett socialt kontrakt med de vinstdrivande skol- och vårdbolagen.

Det innebär en historisk legitimering av vinstintresset. Som Lena Somme­stad påpekat bärs förslaget om ”nationella kvalitetslagar” i allt väsentligt upp av marknadsliberala idéer, ”i tydlig konflikt med de värden som socialdemokratin historiskt har hävdat”. Idén om etiska koder är enligt vår mening lika naiv som om räven ges fritt tillträde till hönsgården mot ett löfte om att bli vegetarian.

De etiska principer som redan finns i till exempel hälso- och sjukvårdslagen är oförenliga med kommersiella intressen, med krav på att ”den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”. Detta stämmer, som professor Göran Dahlgren påtalat, illa med att nio av tio verksamhetschefer i vårdvalets Stockholm anser att de måste premiera korta besök, det vill säga att lönsamhetskrav överordnas patientens behov av vård.

Med ett ja till vinstdrivande bolag ges också grönt ljus till den snabba segregeringen i Sveriges skolor och de hutlösa planer som smids av till exempel Peje Emilsson och Stefan Stern i äldrevårdsbolaget Silver Life om att tjäna pengar på gräddfiler.

Enligt Tobias Baudin fortsätter LO:s arbetsgrupp att diskutera hårdare krav på låga tak för vinstuttag, i stil med den ovanliga aktiebolagsformen ”med särskild vinstbegränsning” (statsskuldsräntan plus en procent), eventuellt kombinerat med regler mot räntesnurror, hyra och köp av tjänster med saltade räkningar från närstående företag och förbud mot klipp vid vidareförsäljningar.

Men varför föreslå något som kräver en ny kostsam övervakningsapparat?

Om syftet är att sätta stopp för vinstdrivande bolag kan detta göras med enkla regler som, liksom för Norges skolor, endast tillåter en ideell sektor utöver en demokratiskt styrd välfärdssektor i egen regi.

LO-kongressen väckte förhoppningar om att LO äntligen är berett att ta en strid. ”Non-profit” måste innebära ett klart förbud mot vinstdrivande bolag, som kombineras med en plan för att återta driften i offentlig regi. ”Non-profit” är inte ”some profit”.

Det är nu fajten måste tas för en Lex Carema, som i likhet med Olof Palmes Lex Pysslingen 1985 sätter stopp för alla riskkapital- och vinstdrivande bolag som Carema, Attendo, Academedia. Om inte det sker, väntar en allt mer segregerad och söndertrasad ofärd där medborgarrätt heter pengar.

Hotet om nedläggningar måste tillbakavisas med en beredskap att återta alla verksamheter som finansieras av skattebetalarna i egen regi. Med ett stopp för vinsterna finns det redan en bred marginal för upprustning. Med kamp för en rejäl upprustning och makt åt de anställda och brukarna kan också en verklig valfrihet garanteras.

Det är behoven som ska styra.

Nätverket Välfärd utan vinst
Sanna Tefke, vårdbiträde
Göran Gustavsson, skötare
Bengt Silfverstrand, fd riksdagsledamot S