Arbetsgivarna fattigare än facken

Med dryga tio miljarder kronor i kassaskåpet har Svenskt Näringsliv långt mer pengar än alla andra organisationer på arbetsgivarsidan. Miljarder som kan användas när företag drabbas av strejk. Men fackens förmögenhet är dubbelt så stor som arbetsgivarnas samlade.

Arbetet har kartlagt förmögenheterna hos arbetsgivarnas organisationer på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetsgivarnas sparade pengar är i mycket stor utsträckning koncentrerade till en organisation – Svenskt Näringsliv. Huvudorganisationen har ensam mer än dubbelt så stort kapital som 15 av de största medlemsförbunden tillsammans.

Men vad ska organisationen på Storgatan med alla dessa pengar till?

– Vi gör på samma sätt som facken. Blir det konflikt så ersätter vi företagen för den ekonomiska skadan som de lider. Vårt egna kapital kan beskrivas som en strejkkassa på arbetsgivarsidan, säger Björn Oxhammar, som ansvarar för kapitalförvaltning och konfliktersättning på Svenskt Näringsliv.

Han beskriver konfliktmedlen som nödvändiga för att ha arbetsgivarpolitiska muskler.

– Pengarna används för att skapa mod bland företag som drabbas av konflikt för att hjälpa dem att stå upp för viktiga frågor, säger Björn Oxhammar.

Under 2000-talet har närmare en miljard kronor betalats ut i konfliktersättning från Svenskt Näringsliv. Hos facken brukar strejk­ersättning ges som en procentsats av den förlorade lönen, men på arbetsgivarsidan är beräkningen mer komplicerad.
Kostnaden kan variera enormt beroende på vilken bransch som är drabbad. En strejkdag i massaindustrin kan kosta miljoner för företaget, medan en strejkdag inom sjukvården i stället innebär en besparing för landstinget.

För att räkna fram den ekonomiska skadan tittar arbetsgivarorganisationerna på förlorade intäkter, merkostnader och minskade löneutgifter som följer av konflikten.

– Men det är inte alltid som företagen får full ersättning, utan en bedömning görs av styrelsen vid varje enskild konflikt om det är en viktig konflikt eller inte. Om det är en konflikt som vi anser att de måste ta, i en stor och viktig fråga, ger vi full ersättning. Men ibland rör det sig bara om 50 eller 25 procent av skadan, säger Björn Oxhammar.

Svenskt Näringslivs förmögenhet har under hela 2000-talet legat i trakterna kring 10 miljarder kronor, och några planer på att förändra nivån finns inte. Detta trots att arbetsgivarna ligger klart under facken när det gäller organisationernas samlade rikedomar.

Hela arbetsgivarkollektivet – huvudorganisationen och 20 av de största arbetsgivarförbunden – äger tillgångar värda 16 miljarder kronor. De 20 största fackförbunden, centralorganisationerna och förhandlingsorganisationerna på arbetstagarsidan har en sammanlagd förmögenhet som är mer än dubbelt så stor: drygt 36 miljarder. Hälften av detta kapital finns dock samlat hos två enskilda förbund – Unionen och IF Metall.

Strejkforskaren Christer Thörnqvist vid Linköpings universitet konstaterar att båda sidorna på arbetsmarknaden får betecknas som välkapitaliserade, och att både fack och arbetsgivare har förmågan att vara uthålliga i en konflikt.

– Strejkkassorna är inte alls underdimensionerade. Inom den fackliga rörelsen finns det snarare en del förbund med överdimensionerade kassor. De skulle kunna strejka till döddagar. Inom några av förbunden har det också diskuterats om dessa pengar kanske skulle användas till annat, säger Christer Thörnqvist.

Att arbetstagarparten har en mycket större förmögenhet kan delvis bero på ägarstrukturen. Den stora skillnaden mellan parterna handlar nämligen om vem som sitter på kapitalet.

På den fackliga sidan ligger förmögenheterna hos förbunden, medan centralorganisationerna har jämförelsevis små eller inga konfliktmedel. Den motsatta situationen gäller hos arbetsgivarna där många förbund saknar egna konfliktfonder. I stället sprids och delas riskerna mellan medlemsförbunden genom att konfliktmedlen finns i centralorganisationen.

Sociologiprofessorn Anders Kjellberg, som länge forskat i arbetsgivarstrategier, ser en historisk förklaring till det.

– Redan när Svenska arbetsgivareföreningen bildades 1902 fick förbunden som gick med del av en strejkförsäkring. Saf kom till just för att organisationen skulle ha den funktionen, säger Anders Kjellberg.

Några enstaka arbetsgivarförbund har samlat på sig betydande egna förmögenheter, trots att de som medlemmar i Svenskt Näringsliv får del av den gemensamma konfliktfonden. Praktexemplet är Teknikföretagen med närmare 1,9 miljarder kronor i en så kallad understödsfond.

– Efter storkonflikten 1980, som många på arbetsgivarsidan uppfattade som ett misslyckande, beslöt dåvarande Verkstadsföreningen att bryta sig ut ur de centrala förhandlingarna. 1982 upprättade VF en egen konfliktfond och tvingade Saf att ändra sina stadgar för att få ökad handlingsfrihet och bli mer självständigt, säger Anders Kjellberg.

Trots att de öppna konflikterna har blivit färre hävdar han att konfliktfonderna har stor betydelse i den svenska modellen.

– De är minst lika viktiga som någonsin tidigare. Strejk och övertidsblockad är viktiga påtryckningsmedel, och hoten är inte trovärdiga utan konfliktmedlen. För arbetsgivarna är de viktiga ur en mer defensiv synvinkel. Att båda sidor har välfyllda kassor tjänar till att skapa press i förhandlingarna, säger Anders Kjellberg.

Så här har vi räknat

För att mäta arbetsgivarorganisationernas förmögenheter har Arbetet räknat fram det justerade egna kapitalet.

I en balansräkning är det egna kapitalet den del av tillgångarna som finansierats med egna medel, i stället för skulder. I ett arbetsgivarförbund rör detta sig vanligtvis om överskott från verksamheten och avkastning på placeringar som samlats ihop över åren.

I det justerade egna kapitalet räknas även övervärde i marknadsnoterade värdepapper och fastigheter, samt obeskattade reserver efter avdrag för uppskjuten skatt in. Övervärdet är skillnaden mellan marknadsvärdet på värdepappren och det bokförda värdet, samt skillnaden mellan fastigheternas taxeringsvärde och det bokförda värdet.

Kapitalet redovisas i den totala summan per organisation.

Tänkbara nyckeltal som eget kapital per anställd eller eget kapital per medlemsföretag blir nämligen missvisande. Detta eftersom kostnaden för en konflikt på arbetsgivarsidan varierar kraftigt beroende på vilken sektor som drabbas. Samtidigt varierar den genomsnittliga storleken på medlemsföretagen inom de olika arbetsgivarförbunden avsevärt.

I sammanställningen har arbetsgivarförbund vars medlemsföretag samlar mer än 25 000 anställda inkluderats.

• ”Stödet från Svenskt näringsliv betyder jättemycket för oss”