LO-kongressen sa på söndagen nej till vinstuttag ur välfärden. Beslutet är rätt.
LO ska därmed verka mot det orimliga i dagens system, att det vi betalar till vår gemensamma välfärd tillåts föras ut i privata vinster.
Beslutet känns med all säkerhet intuitivt rätt också för de allra flesta LO-anslutna, och det ger en välkommen upprättelse åt det självklara kravet att det vi betalar till välfärd också ska gå till välfärd.
Eller som Jan-Olof Gustavsson, ombud för Målarna, sa under den inledande debatten:
– Överskotten i välfärden ska gå tillbaka till välfärden. Svårare än så ska det inte behöva vara.
Därför är det också välgörande att debatten aldrig blev en diskussion om för eller emot privat drift av välfärdsinrättningar.
Om verksamheten drivs av kommuner och landsting, eller om huvudmännen är stiftelser, kooperativ eller andra privata utförare har ju egentligen inte med saken att göra.
Huvudfrågan är att skatter till välfärd inte ska kunna förvandlas till vinstuttag.
Formuleringen i kongressens beslut: att ”LO ska verka för att en non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg” är därmed exakt så konkret som behövs.
Och även om LO:s styrelse hellre ville utreda frågan ytterligare och i stället ta beslut närmare S-kongressen nästa år är det svårt att ta det som någon intern splittring.
Den som följt debatten ser i stället den samsyn runt grundproblematiken som de facto finns.
Det är därför bara ett styrkebesked att kongressen så tydligt redan i dag vill säga att det nu måste vara nog med Caremaskandaler, nog med vinstdrivande förskolor som för att öka förtjänsten tar bort stödresurser för utsatta barn, och nog med friskolor som byter ut lagad lunch mot knäckebröd och på så sätt förvandlar våra skattepengar till egna vinster.
Nu har SSU och LO satt ned foten i vinstfrågan.
Saknas gör det socialdemokratiska partiet. Men senast efter S-kongressen 2013 är det förhoppningsvis också med på tåget.
