Folkpartiledaren Jan Björklund gick nyligen ut och förespråkade särskilda ungdomslöner i kommunerna. Inte långt därefter efterlyste Centerns arbetsmarknadspolitiska talesperson, Annika Qarlsson, sänkta ingångslöner för alla åldersgrupper.

Uttalandena har inte oväntat väckt fackliga protester, men egentligen är utspelen fullt logiska.

Ända sedan alliansregeringen kom till makten 2006 har den ekonomiska politiken inriktats på att stimulera utbudet av arbetskraften genom att göra det ”mer lönsamt att arbeta”. Eller för att vara mer exakt: öka skillnaderna mellan förvärvsinkomster och ersättningar från socialförsäkringarna.

Det förväntas leda till fler jobb genom två olika kanaler:

1. Fler sökande att välja bland gör det lättare för arbetsgivare att hitta ny personal. Men denna effekt är i sammanhanget ganska blygsam.

2. Avsevärt viktigare är inverkan via lönebildningen. För att ett ökat utbud ska leda till att det säljs mer grejer – eller i detta fall blir fler jobb – behöver en sak hända. Priset på varan – lönerna – behöver pressas ned.

Hindret som allianspartierna stött på är att arbetsmarknaden inte fungerar på samma sätt som marknaden för jordgubbar. Stor tillgång på gubbar leder ju som bekant till lägre priser och stigande försäljning.

I alliansens kalkyl ligger att fackförbunden ska hålla tillbaka lägstalönerna, eftersom arbetslöshet blivit smärtsammare och skattesänkningar samtidigt gör att individer kan gå med på en lägre lön före skatt och ändå få lika mycket kvar i plånboken.

Men facken gör en hel del andra avväganden än att bara försöka maximera försäljningen. I deras intresse ligger att arbetstagarna har en lön som det faktiskt går att leva på. Dessutom finns skäl att befara att sänkta eller återhållna ökningar av ingångslönerna leder till lägre löner för alla.

Och hittills finns inga tecken på sänkta eller släpande lägstalöner. Något som tyder på att annat än den borgerliga kalkylen väger tungt.

Att lönesänkarkraven kommer nu kan därför tolkas på två sätt.

Antingen brister tålamodet bland småsyskonen i regeringen, medan storebror kan kosta på sig att enträget vänta på att fackförbunden börjar agera enligt ritningarna. Eller också var politiken hela tiden tänkt som en tvåstegsraket. I första skedet kommer populära skattesänkningar, i and­ra skedet kommer inblandning i lönebildningen för att säkerställa att utbudspolitiken får avsedd effekt.