Frankrike. Presidentkandidaten Marine Le Pen säger sig bland annat vara för en stark statlig sektor. Hon vill lämna eurozonen, ­upprätta handelstullar och minska invandringen till ett minimum.

I januari 2011 tog hon över ledarskapet i Nationella Fronten från sin far Jean-Marie Le Pen. Han bildade partiet 1972.

Trots hennes försök att skapa en ny och mer ”proper” image förblir partiet ute på den extrema högerkanten, enligt den franske statsvetaren Jean-Yves Camus.

– Definitionen är inte bara baserad på ekonomiska system, utan också på värderingar. Nationella Fronten är ett främlingsfientligt parti, som vill vända migrationsströmmarna och skicka hem invandrare. Vänstern har aldrig varit främlingsfientlig.

Jean-Yves Camus säger också att partiet i dag går en svår balansgång.

– Å ena sidan vill det bli mer respekterat. Å andra sidan vill det stå utanför systemet, säger han.

Majoriteten av de franska arbetarna brukar rösta på andra partier än extremhögern, men Jean-Marie Le Pen har vid flera val varit den enskilda ­kandidat som fått flest arbetarröster.

Vid presidentvalet 2007 fick han 25 procent av arbetarrösterna i den första valomgången, medan socialistpartiets och UMP:s kandidat fick 20 procent vardera.

Men det var under valet 2002 som Le Pen skapade en storskräll, när han gick vidare till den andra omgången i presidentvalet. I slutändan förlorade han stort mot Jacques Chirac, som fick drygt 82 procent av rösterna.

Enligt franska statsvetare har arbetarklassens stöd för ­vänstern minskat successivt ­sedan 1970-talet. Men det är ändå framförallt de arbetare som ­tidigare röstat på högern som tenderar att välja extremhögern.

Anna Trenning-Himmelsbach