Männen sitter kvar i toppen

Nästan varannan LO-arbetare är kvinna. Men i toppen av förbunden dominerar fortfarande männen. Bara två LO-fack leds av kvinnor – och två av tre ledamöter i förbundsstyrelserna är män.

Jämställdhet och lika rättigheter för alla oavsett kön har länge varit en facklig kärnfråga, men det är fortfarande männen som har makten i LO-facken. Bara lite drygt en tredjedel, 35 procent, av styrelse­ledamöterna är kvinnor, att jämföra med 46 procent av förbundens medlemmar.

– Det är för lågt naturligtvis, säger Ulla Lindqvist, LO:s vice ordförande och jämställdhetsansvarig.

Hon tillägger att vissa förbund måste jobba mer aktivt för att deras styrelser ska spegla medlemskåren, och att det egentligen krävs minst 30 procent av en underrepresenterad grupp för att den ska få någon verklig makt.

Men hon konstaterar också att det blir svårt för förbunden att tillsammans motsvara LO:s sammansättning. En stor del av LO:s kvinnor finns nämligen samlade i ett fåtal förbund. Kommunal har 80 procent kvinnor bland sina medlemmar medan ytterligheten åt andra hållet, Byggnads och Elektrikerna, bara har 1 procent.

Tre förbund, Byggnads, Elektrikern och Målarna, har enbart män i sina styrelser och ledningsgrupper.

– Jag tror att det är bra med både kvinnor och män på alla positioner, men samtidigt ser vi tyvärr representativa ut i förhållande till våra medlemmar, säger Jonas Wallin, Elektrikernas ordförande.

När det finns så få kvinnor inom ett yrke blir urvalet av fackligt aktiva kvinnor som kan ta plats i styrelsen ännu mindre.

– Vårt fokus är först att få fler kvinnor att välja, och stanna kvar i, yrket, säger Jonas Wallin.

Fyra av de fjorton LO-förbunden har en majoritet av kvinnor i styrelsen. Det gäller Livs och de kvinnodominerade förbunden Kommunal, Handels och Hotell- och restaurangfacket (HRF).

– Det är viktigt att vi har många kvinnor på ledande positioner. Vi är ju ett kvinnoförbund, säger Ella Niia, ordförande för HRF.

HRF sticker också ut genom att förbundets ledning enbart består av kvinnor. Ella Niia har suttit i ledningen även när den var könsblandad.

– Jag kan inte säga att det är bättre eller sämre nu när vi bara är kvinnor. Det viktiga är att vi fungerar som team. Men jag tror inte att man ska sträva efter att vara bara kvinnor eller bara män i en ledning. Det är nog bra med både och, säger hon.

Kommunal har lika många kvinnor som män i förbundsledningen, men i de övriga förbunden dominerar männen. Totalt är fyra av fem personer i ledningarna män, och tittar man i den absoluta toppen finns där bara två kvinnor. HRF och Kommunal har kvinnliga ordförande, de övriga förbunden leds av män.

På LO:s kongress i maj föreslår LO-ledningen att det ska skrivas in i stadgarna att LO har en feministisk grundsyn. Ulla Lindqvist säger att det förpliktigar till att verkligen ta tag i frågan om kvinnors representation och att utbilda valberedningar så att de lyfter fram fler kvinnliga kandidater. Hon är inte heller främmande för att införa siffersatta mål.

– Jag vill inte använda ordet kvotering men jag tror på fasta mål. Att sätta upp målsättningar som man systematiskt jobbar mot tror jag är en bra metod.

Ulla Lindqvist tycker att det är rimligt att kvinnor åtminstone ska vara representerade i beslutande församlingar utifrån hur det ser ut i medlemskåren.

Att fler kvinnor tar plats i förbundens styrelser och ledningar är, enligt Ulla Lindqvist, dels en demokratifråga, dels viktigt för att män och kvinnor har olika erfarenheter på arbetsmarknaden. Kvinnor jobbar till exempel oftare deltid och har oftare visstidsanställningar. De har också till stor del helt andra arbetsmiljöproblem än männen, och det är frågor som annars riskerar att få för lite plats på dagordningarna.

– Ska vi leva upp till att vi är en organisation för allas lika värde och rätt som också har en feministisk grundsyn – då måste det också synas i verksamheten annars blir vi inte trovärdiga.

Även om det fortfarande finns för få kvinnor i de högsta LO-leden har det ändå gått framåt de senaste åren. LO-Tidningen har genomfört liknande undersökningar både 2004 och 2008, och andelen kvinnor i styrelserna har ökat med fyra procentenheter på åtta år.

Om ökningen fortsätter i samma takt har LO-förbunden helt jämställda styrelser om 30 år.