Kommer man till Midsommarkransen med bil norrifrån möter staketen och taggtråden runt tunnelbane- och bussgaraget Nybodahallen. Svårt att föreställa sig att därinne bland parkerade bussar, tunnelbanetåg och bilar bodde en gång människor i hus av gamla sockerlådor, överblivna bräder och annat man till nöds kan bygga ett hem av. Att den här gropen ska ha varit själva botten av botten. Längst ner på samhällsskalan, dem de fattiga och utnyttjade industriarbetarna i trakten i sin tur kunde se ner på. Vem kan idag begripa att här låg Flon i Kjell Johanssons böcker och huset, författarens barndomshem?

Den som orkar trampa sig uppför Nyboda backe på cykel kan förstå bättre hur Midsommarkransen kom till. Där Nioörtsvägen och Svandammsvägen möts ska krogen som gett förorten namnet ha legat i slutet av 1700-talet. De flesta Stockholmsförorter bär namn av och har växt fram kring gårdar och torp. Grannarna Hägersten och Aspudden var ursprungligen en gård respektive ett torp.  Men Midsommarkransen var en krog med midsommarkrans på skylten, därför namnet.

Nioörtsvägen är en av de minst populära Stockholmsadresserna på bostadsbytarsidorna på nätet. Gatan vetter ut mot Essingeledens betongarmar. Här ligger Pinos pizzeria, nästan exakt där Midsommarkransens urkrog låg. Restaurangen kompenserar läget och utsikten med en markis med texten ”Sveriges första pizzabutik”.

För säkerhets skull har nuvarande ägaren Mehmet Arslan behållit restaurangnamnet och gamla menyer, den äldsta från 1976. Och bilder på restaurangens tidiga, äktitalienska år. På en bild står en beige folkvagnsbubbla framför pizzabutiken. Så gammal är butiken, säger Mehmet Arslan. Sådana bilar finns ju inte längre. Enligt en Sveriges Radio-krönika låg första svenska pizzerian i Västerås, kom dit tack vare Asea-arbetarna från Italien och började servera pizza redan 1947.

Sant är att Sveriges första bensinpump med automatisk mätapparat började tillverkas på Nyborgsgränd 1. Och att ordet mack uppstod här, efter grundarnas efternamn: Mathiasson, Andersson, Collin och Key. Man flyttade till Vattenledningsvägen 55, där det senare låg en bilverkstad, 2002 blev det musikcaféet MACKen. 2005 revs fastigheten, men musikcaféet lever vidare. 27 augusti anordnade man för andra året i rad en utomhusfestival med fri entré på Julikullen vid Vattenledningsvägen.

Intill Svandammsparken bor idag Kjell Johansson, som fyllde sjuttio i juli. När jag letar efter parkens litterära skylt med citat från Huset vid Flon tänker jag att han förblivit Kransenbo, trots bokens brutala barndomsskildringar.

När jag för tio år sedan gjorde en artikel om biografen Tellus på Vattenledningsvägen var den första jag pratade med en blåögt stirrande tonårstjej. Hon verkade frireligiöst frälst i sin iver att övertyga mig om vilket hem bion och caféet var för Kransenborna. Jag förstår nu att det var något annat jag såg i de där ögonen. En vän pendlade i flera år mellan Jakobsberg och Midsommarkransen för att ideellt bre mackor, koka kaffe och köra bioprojektorn. En annan bodde här i andra hand för tio år sedan, bor nu i Philadelphia och ser sig fortfarande som ”Kransist”.

Kommer man hit per tunnelbana missar man inte den stora midsommarkransen i perrongtaket. Blommorna är snidade i alträ och sammanfogade på en stomme av granträ, allt målat med äggoljetempera. Blandningen består av ägg, linolja och vatten. Den är slitstark och miljövänlig, men en färskvara som står sig i max två veckor. Kransen är tillverkad 1979 av Kransenborna själva under ledning av tre Konstfackselever.

I boken Söder om tullen berättar Per Anders Fogelström att en åkare Lundstedt arrenderade jordbruket vid torpet Lilla Aspudden i början av förra seklet. Åren efter storstrejken 1909 lät han sina lador fungera som hotell för traktens hem- och arbetslösa. ”…som där kunde få tak över huvudet och värdesatte det så att det sällan förekom något bråk trots att de ofta kunde vara femtio á sextio man där över en natt.”

I Midsommarkransens gamla skola, inklämd mellan Essingeleden och Södertäljevägen, ligger sedan många år Frälsningsarméns härbärge. När andra akutboenden för stadens hemlösa personer själva blivit hemlösa och flytt runt i bostadsrättsomvandlingarnas Stockholm har Midsommarkransens härbärge fått ligga kvar. Förmodligen även tack vare sitt geografiska läge.

Men inte bara tacksamhet har knutit samman Kransenborna. Innan spårvagnslinjen hit såldes till Stockholms spårvägar 1920 gjorde aktieägarna vinst medan förstadsborna, trafikanterna, fick betala högre avgifter. Då gjorde de uppror. Under tre veckor bojkottade de spårvägen, vagnarna fick åka tomma. Trafikanterna ordnade fram egna ”automobilomnibussar”, lastbilar med omålade, hopsnickrade träbänkar på flaken. Tills Kransenborna fick ge upp och betala.

Midsommarkransen är kärlek och uppror.

Victor Estby

LÄS OCKSÅ

John Swedenmarks artikel om Kjell Johanssons nya roman och teaterföreställningen byggd på Kransentrilogin Huset vid Flon.