Den palestinske poeten Ghayath Almadhoun väntar på besked från Migrationsverket, som har svårt att ta in hans flyktingskäl.

Under tiden har han gjort bestående litteratur av sin situation. Diktsamlingen heter Asylansökan, omslaget består av den blankett man ska fylla i – och hela boken är en smärtsam redogörelse från förtrycket och från exilen, sökandet efter en anknytning som inte ges.

Jag läser, ryser och tänker av nån anledning på en solkatt längs en husfasad en tyst dag.

”Jag insåg att även om vi inte fanns enligt vedertagen tro, och även om vi var osynliga, så kunde vårt blod ses tydligt av hela världen.”