Illustration: Emma Virke
 

I flera årtionden har andelen män i förskolan legat stilla kring två, uppåt tre procent. Manliga förskollärare blir ifrågasatta, och många byter jobb. Nätverket MaNet vill legitimera männens yrkesval.

– En kille? Vad bra! Då har vi någon som kan spela fotboll med barnen. Och snickra.

Ungefär så kan det låta när en man gör entré på en svensk förskola.

Han har blickarna på sig – för han är ett exotiskt inslag. Andelen män bland den förskolepersonal som arbetar med barnen har pendlat mellan två och tre procent i många år, med en toppnotering på drygt fyra procent under första halvan av 1980-talet och en botten på 1,9 procent år 2000.

Representant för sitt kön
Den man som vågar sig in i förskolan ses lätt som representant för sitt kön i första hand – inte som yrkesutövare, tre och ett halvt år på lärarutbildningen till trots. Han får kämpa för att visa att han alls har i förskolan att göra.

– När jag gick ut som förskollärare 1995 väntade sig kollegorna att jag skulle vara väldigt manlig, säger Fredric Gieth. Jag fick ta hand om alla tunga lyft, jag la nytt golv i lekhuset… samtidigt som jag skulle klara det som var kvinnligt kodat. Jag blev en  galjonsfigur för jämställdhet.

Det här är en vanlig fälla för män i förskolan, bekräftar Jesper Henriksson, som arbetat som förskollärare i tio år innan han nyligen blev rektor för fyra förskolor i Borås.

– Alla vill ha uppskattning. Det kan de fåtaliga männen få om de lever upp till förväntningarna.

– Men det blir ju fel om vi tar på oss alla traditionellt manliga uppgifter. Då befäster vi förlegade föreställningar om vad män och kvinnor kan göra. Jag gör gärna både manliga och kvinnliga saker, men det måste gå åt båda hållen. Barnen måste också få se att kvinnor kan spela fotboll.

Exkluderad
En man i förskolan har inte bara valt en traditionellt kvinnlig uppgift: att ta hand om små barn. Han har också valt låg lön och låg status. Därför får han finna sig i att bli ifrågasatt. Fredric Gieth har fått otroligt mycket uppskattning från barn och föräldrar under sin karriär, men kvinnliga kollegor har ibland fått honom att känna sig ”exkluderad”.

Männen är få redan på lärarutbildningen, och de hoppar ofta av. När Fredric Gieth började undervisa blivande lärare vid Borås högskola 2007 startade han ett nätverk, MaNet, för att få killarna att stanna. Nätverket, där både studenter och yrkesverksamma förskollärare deltar, vill visa män hur kreativt och stimulerande arbetet med barn kan vara – och samtidigt legitimera mäns närvaro i förskolan. Genom nätverket, där också kvinnor är välkomna, kan män få det stöd Fredric Gieth själv saknade under sin utbildning.

– Nätverkets blotta existens har betydelse. En manlig student på lärarutbildningen i Varberg hörde nyligen av sig och sa att det var livsviktigt för honom att vi finns.

Att börja arbeta i barnomsorgen som ung man är inte lätt. I förskolan är kvinnan norm, så till den grad att män länge var helt otänkbara. Omvårdnad ansågs kvinnor kunna av naturen och i kraft av moderskapet, utbildning behövdes inte. Och kvinnans domän, hemmet, var den självklara förebilden. De många åren av kvinnlig dominans går inte att bortse från. Fortfarande är förskolemiljön ofta en spegel av ett hem, med blomkrukor bakom omsorgsfullt arrangerade gardiner.

Kontakt med föräldrarna
Fredric Gieth brukar råda de manliga studenterna att ta kontakt med föräldrarna så fort de kommer ut i en förskola. Ett råd byggt på erfarenhet.

– När jag arbetade på en förskola i Bergsjön i Göteborg var en kvinnlig förälder starkt skeptisk till att ha en man som kontaktperson för sitt barn. Men redan första mötet med mig slog hål på fördomarna.

I kontakten med föräldrarna har Fredric Gieth lyft fram förskolans uppdrag. Medan äldre tiders dagis handlade om omvårdnad har förskolan framför allt en pedagogisk uppgift, manifesterad i en egen läroplan. Att ta fasta på detta och betona sin professionella roll gör det lättare för män att komma förbi den kvinnliga normen.

Nätverket har ordnat studieresor till Norge för att hämta inspiration. I Norge finns ett tydligt nationellt mål: 20 procent män i förskolan år 2012. Liksom ett strukturerat arbete för att nå målet.

– Sverige är inte ens i närheten, säger Fredric Gieth. Här diskuterar vi fortfarande om vi alls ska ha män i förskolan. Jag får rysningar när jag hör om förskolor där män inte får byta blöjor.

Där skymtar den fram: pedofilfrågan. Inför mötet med LO-Tidningen ber Fredric Gieth att den inte ska blåsas upp, den har redan skrämt bort alltför många män från barnomsorgen. Men den kletar sig fast och går inte att bortse från.

– De dömda är få, och knappast någon av dem har varit utbildad förskollärare, säger Jesper Henriksson. Men när en skandal rullas upp känner du dig utpekad. Trots stöd från kollegor och föräldrar har jag känt att jag måste rättfärdiga mig.

Förtroendekapital
För sina studenter beskriver Fredric Gieth en händelse då en förälder med egen erfarenhet av övergrepp riktade misstankar mot honom. Som ung manlig förskollärare blev han illa berörd, och gjorde några strategiska val: att inte längre gå och simma med barnen, och att ha en kollega med sig när han bytte blöjor. En lärdom han vill att studenterna ska dra är att de ska hålla kontakt med föräldrarna och bygga upp ett förtroendekapital.

– Att krama barnen eller ge en klapp på huvudet, det ger jag inte avkall på. Sådan fysisk kontakt är viktig för att ge barn trygghet och bekräftelse.

Händelser som den Fredric Gieth var med om är intressanta därför att de bara drabbar män. Även kvinnor gör sig skyldiga till övergrepp mot barn. Men eftersom kvinnan är norm inom barnomsorgen ses sådana fall som de enstaka undantag de är.

Ett av nätverkets syften är alltså att intressera fler män för förskolan. Dels för männens skull: De ska inte behöva välja bort ett fantastiskt yrke på grund av sitt kön. Dels, och framför allt, för barnens skull.

– Barn i förskolan behöver både män och kvinnor att identifiera sig med, säger Fredric Gieth.

Kunskapsbrist avgörande
Men att fler män i förskolan är viktigt för jämställdheten är inte självklart. Delegationen för jämställdhet inom förskolan, en statlig utredning som lämnade sitt slutbetänkande 2006, ansåg att bristen på kunskap i genusfrågor var det avgörande hindret för jämställdhetsarbetet. Kvinnornas dominans, och männens frånvaro, lyftes däremot inte fram som ett problem. När olikheter mellan könen bara ses som sociala konstruktioner spelar det ingen roll om män eller kvinnor tar hand om barnen, det viktiga är att de gör rätt saker med dem.

– Men finns det enbart kvinnor i förskolan, så sänder vi signalen att små barn och deras utveckling är en kvinnlig angelägenhet, invänder Jesper Henriksson. Det är en olycklig signal i ett jämställt samhälle. Mångfald i förskolan visar att barnen angår oss alla.

– Barn behöver se vuxna män och kvinnor samarbeta, säger Fredric Gieth. Visst kan kvinnor visa att kvinnor kan göra både manliga och kvinnliga saker. Men männen måste också vara där – för vem ska annars visa att män kan göra båda delarna?

FAKTA / Det handlar inte om ”andra egenskaper”
– I förskolan arbetar pedagogerna med sig själva som förebild. Och såväl pojkar som flickor behöver förebilder av båda könen, säger Birgitta Stark, förskolechef på Kungsholmen i Stockholm, som har haft män bland sin personal ända sedan 1980-talet.
I grunden tror inte Birgitta Stark att män tillför andra egen­skaper bara för att de är män.
– Det är inte skälet till att män ska arbeta i förskolan. Däremot är det ju lättare att visa barnen att män och kvinnor kan göra samma saker om båda könen finns i förskolan.
Birgitta Stark anser att ”de allra flesta” kvinnliga förskollärare tycker det är bra att arbeta i en tvåkönad miljö.
– Det blir delvis andra diskussioner i personalrummet än om det bara är kvinnor.

FAKTA / Barnen mindre stereotypa
Barnen är bäst på jämställdhet. När gränser överskrids och könsroller omtolkas, så är det på barnens initiativ, visar forskning vid Göteborgs universitet, som beskrivs i tidningen Förskolan. Personalen befäster i stället stereotypa könsroller. Pojkarna får den mesta uppmärksamheten och tillåts dominera.
Tidigare fors­kning visar dock att uppmärksamheten inte alltid är av godo. Vissa pojkar kunde få höra sitt namn 60 till 75 gånger i timmen i form av negativa tillsägelser.


FAKTA / Pedofildebatten skrämde många
1994 arbetade 1 970 män i den svenska förskolan. Fyra år senare, efter den första stora pedofildebatten, var antalet nere i 1 255.
Bryter man ner siffrorna länsvis visar det sig att Örebro län, där en av de avslöjade pedofilerna arbetade, påverkades särskilt starkt. Där sjönk antalet män i förskolan från 67 till 18.


FAKTA / Kvinnodominerad bransch
Med bara tre procent män bland de anställda är förskolan starkt kvinnodominerad. Det gäller ännu mer för en annan del av barnomsorgen: familjedaghemmen. 2007 fanns 5 230 dagbarnvårdare i Sverige, och av dem var 5 210 kvinnor. Därmed blev kvinnornas andel drygt 99,6 procent. Kanske Sveriges mest enkönade yrke?

FAKTA / Uppmuntrande nätverk för manliga lärare
Manligt nätverk för lärare, MaNet, riktar sig till manliga lärare under utbildning och ute i förskolor och skolor. Syftet är att rekrytera fler män till lärarutbildningen, behålla de män som påbörjar utbildningen, och underlätta inträdet i yrket. MaNet ordnar bland annat träffar för lärarstudenter, bjuder in föreläsare och deltar i konferenser. MaNet, som är knutet till Högskolan i Borås, samverkar med nätverk vid andra lärosäten, bland dem Högskolan i Malmö (manpalut.wordpress.com).
MaNet har också kontakt med motsvarande norska nätverk (mennibarnehagen.no). MaNets arbete ligger i linje med regeringens uppdrag för ökad jämställdhet inom högre utbildning.
Läs mer på www.hb.se/manet.