Du måste inte vara duktig 2025 heller

Nytt år, nya möjligheter. Dags att ta tag i träningen, matlagningen, rensa garderoben och kanske skaffa en sån där praktisk planerad variant där allt passar din färgskala? 

Det räcker inte med att gå till jobbet när man ska. Det ska utvärderas, sättas nya mål, komma med ny energi efter en förhoppningsvis inte alltför dränerande jul och kanske, kanske känns det i alla fall lite kul att vara i gång igen. 

Planera arbetsveckan för att kunna gå hem i tid. Handla inför veckan för att slippa stå där och försöka krysta fram kulinarisk kreativitet en tisdag kväll. Snacka ihop sig med exet för att pussla ihop barnveckorna. 

Nystart och hets

Optimering. Ja, visst kräver det mesta ett visst mått av optimering. Men i januari är det som att våra kollektiva ambitioner når rekordnivåer. Allt ska fixas, allt ska bli bra. 

En ny hudvårdsrutin! Fler steg i stegräknaren! Mer kvalitetstid med kompisar! Vara en bättre förälder (vad det nu betyder)! Göra budgetar för din hushållsekonomi! Komma i de där gamla jeansen! Utesluta gluten! Carnivore-dieten! 

Unna daj, gumman! Men glöm inte börsen! Stressad över tid och ekonomi? Bara andas igenom det! 2025, let’s go!

Hetsen kommer över en. Överallt i både traditionella och sociala medier personer som berättar hur just DE lyckades med att bli bättre, lyckligare versioner av sig själva. På det reklam som verkar veta vad du vill ha innan du ens tänkt tanken och som triggar både ha-begär och känslor av otillräcklighet. 

Skönt att bli smal

Det är klart det kan kännas bra för stunden. Snygga naglar, slätare hy, några färre kilon, de första stegen mot förändring, känslan av att VARA PÅ VÄG.  

Men innebär allt detta att du blir mer zen? Hamnar i kontakt med ditt inre lugn? För vissa kan det säkert vara så. För många andra är känslan snarare: att-göra-listan bara längre och längre medan tiden är precis lika knapp som förra året och året innan det.  

Det finns något djupt ironiskt i hur samtal om utbrändhet, krav och ideal ofta landar i att vi ska ‘ta hand om oss’. Och att ta hand om sig i dag kräver så enorma mängder energi och pengar. 

Ok att vara medioker

Och att ta hand om sig handlar för sällan om vad vi faktiskt behöver (oftast räcker vila, vatten och lite rutin rätt långt) och väldigt ofta om prestationer eller att polera ytan. 

Vart vill jag komma med detta? Tja, jag vet knappt själv, det var nära att jag gav mig hän och köpte en fön. Att stå emot kändes, märkligt nog, som en motståndshandling. 

Om du väljer att skita i att polera och prestera är du i alla fall inte ensam. Eller om du inte tvingar dig själv att gå till ett gym du hatar, äter samma trötta mat som 2024 eller fortsatt bara är en helt ok duktig person. 

Framförallt är det en påminnelse om att det är okej att inte försöka trots att det är januari och att du faktiskt inte är skyldig någon ditt bästa jag – inte ens dig själv.