Rubrikerna om sänkt ränta avlöser varandra, snart kommer allt bli som vanligt igen sägs det. Folk kommer börja bygga nya hus igen, konsumera mera och jobbskatteavdragen stärker hushållens köpkraft.

Tänk om det vore så väl.

Det faktum att ett årtiondes reallöneökningar är borta och kostnadskrisen fortfarande är närvarande gör detta till en minst sagt tuff tid. Tänk att vi mitt i detta har många arbetare som har otrygga anställningar och är fast i ofrivillig deltid.

40 000 kr sänkt skatt för miljoninkomster

Dessa arbetare får i bästa fall en skattesänkning som inte ens räcker till en dagens lunch, medan avtrappningen på jobbskatteavdraget gör att personer med miljoninkomster får 40 000 kr i sänkt skatt per år. Samtidigt som hyresvärden lägger en rekordhög hyreshöjning för att kompensera sig för inflationen.

Avslutningsvis har vi dessutom den högsta arbetslösheten på över 10 år. 

För många är det löneökningarna som man kommer överens om i det centrala avtalet som gäller, inte öre mer. Inom vissa arbetsplatser i industrin eller andra bärkraftiga branscher kanske man kan lyckas få ut någon krona lokalt också.

För det flesta allra flesta blir det därför att yttersta vikt att få till bra centrala avtal med rejäla löneökningar.

Detta behöver vi

Vad skulle vi behöva?

Kraftiga höjda ingångslöner, låglönesatsning och arbetstidsförkortning. Men det är egentligen så mycket mer. Det handlar om helhetsgreppet för att kunna ha ett bra liv som arbetare.

Trenden där varje år blir något nytt av rekordår där människor förolyckas på jobbet måste få ett slut.

Oavsett var du arbetar ska du ha en trygg och hållbar arbetsmiljö. Vi behöver en stark välfärd som finns där för dig när du behöver det, ingen ska behöva hoppa över ett besök hos tandläkaren av rädsla för vad det kommer kosta.

Du ska kunna arbeta skiftgång och samtidigt ha en familj där samhället tillhandahåller barnpassning.

Facken måste leverera

Samhället ska fungera för oss helt enkelt. Men tänk att inte ens en pandemi där LO arbetarna gick till jobbet och fick samhället att fungera gjorde någon skillnad.

Vårdens hjältar hyllades och nu skulle det minsann satsas på välfärden, blev det så? Nej absolut inte. Det är inget annat än ett hån! 

Mycket står på spel denna avtalsrörelse. Mjölken eller smöret kommer inte bli billigare.

Det är dags att vi får ta del av det värde vi producerar och som vi dessutom producerar årets alla dagar dygnet runt. För arbetare ska kunna leva på sin lön inte bara överleva. Våra medlemmar förtjänar det och så mycket mer.

När inte regeringen prioriterar Sveriges arbetare så måste facket göra det. Ett högt märke med rejäla löneökningar är avgörande för vanligt folk. Ett misslyckande kommer resultera i sänkt organisationsgrad och fattiga arbetare. Nu är det dags att vanligt folk får utdelning!