”Dåligt för både Sverige och uppsagda när regeringen slaktar a-kassan”
A-kassan borde förbättras, inte försämras om regeringen få de ekonomiska hjulen att snurra, skriver Louise Olsson och Niklas Blomqvist på LO.
Arbetslösheten i Sverige är den högsta på tio år, undantaget pandemiåren. Varslen avlöser varandra både i det privata näringslivet och inom välfärden.
I just det här läget väljer regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, att försämra arbetslöshetsförsäkringen för stora grupper av löntagare. Det handlar om tusentals kronor mindre i månaden för exempelvis en undersköterska.
Arbetslöshetsförsäkringen fungerar dåligt redan i dag och blir än sämre när regeringens förändringar träder i kraft i oktober nästa år. Låt oss ge tre exempel:
Går inte att försörja sig
Den nya arbetslöshetsförsäkringen kräver, precis som dagens, tolv månaders arbete för att få full ersättning vid arbetslöshet.
Det innebär att en person, som flyttade till Skellefteå för en provanställning på Northvolt men sagts upp efter sex månader, går från en lön på 28 000 kronor i månaden till en arbetslöshetsersättning på 11 200 kronor, givet medlemskap i en a-kassa.
Med en inkomst på mindre än 9 000 kronor efter skatt kommer hen inte längre att ha råd att betala hyran under tiden som hen söker nytt arbete. Vem ska våga flytta till jobben under de förutsättningarna?
För fyra år sedan fick en byggnadsarbetare som sades upp på grund av arbetsbrist i genomsnitt 72 procent av lönen i ersättning under den första tiden som arbetslös. Med den nya a-kassans låga tak får samma byggnadsarbetare bara 62 procent av lönen i ersättning om hen sägs uppnästa år.
Under dåliga tider, när vi behöver få hjulen att snurra riskerar alltså en byggnadsarbetare att förlora 12 000 kronor i månaden efter skatt vid arbetslöshet.
Risk för låglönekonkurrens
I dag är Sverige drabbat av en enorm byggkris, med hög arbetslöshet i byggsektorn. Trots det har bostadsbehovet inte blivit mindre. När ekonomin vänder och byggandet kommer i gång igen kommer det att bli både svårare och dyrare om vi valt att straffa ut erfarna byggnadsarbetare från byggsektorn.
En undersköterska som jobbade deltid men nu blivit uppsagd på grund av regeringens ovilja att stötta kommuner och regioner får 2 500 kronor mindre i ersättning jämfört med i dag om hen varit arbetslös längre än 20 veckor.
Försämringarna går på tvärs mot behovet hos löntagarna, arbetsmarknaden och ekonomin i stort. En generös arbetslöshetsförsäkring med tydliga krav på att söka arbete är viktig för en välfungerande arbetsmarknadspolitik.
Det handlar inte enbart om att löntagare ska vara trygga med att deras ekonomi inte kraschar om de blir uppsagda. En stark arbetslöshetsförsäkring håller också uppe konsumtionen, och därmed nere arbetslösheten.
Dessutom är arbetslöshetsförsäkringen en viktig del i att minska risken för låglönekonkurrens.
Tre viktiga åtgärder
I stället för att, som regeringen i budgeten för 2025 föreslagit, försämra arbetslöshetsförsäkringen behöver den stärkas. Den måste fungera bättre för fler. Mycket behöver göras, men tre åtgärder är av särskild vikt:
Full ersättning efter sex månader
Sex månaders arbete bör ge rätt till full ersättning vid arbetslöshet. Att, som i dag, endast få halva lönen försäkrad efter sex månaders provanställning eller vikariat skapar ekonomisk otrygghet, riskerar att minska rörligheten på arbetsmarknaden och kan leda till att nyanställda väljer att stå utanför försäkringen.
Taket ska ligga på 80 procent
Taket i arbetslöshetsförsäkringen måste höjas så att fler kan få åttio procent av lönen i ersättning vid arbetslöshet.
LO har under lång tid pekat på vikten av en arbetslinje för fler jobb, högre löner och ökat välstånd i motsats till den låglönelinje som högern kallar arbetslinje. För att nå dit måste arbetslöshetsförsäkringen även fungera för byggnadsarbetaren.
Slopa nedtrappningen
Långtidsarbetslösa är en ekonomiskt utsatt grupp som behöver stöd för att komma i arbete. Det handlar inte om lathet eller brist på ekonomiska incitament. Staten måste ta sitt ansvar, få hjulen att snurra och se till att investera i arbetsmarknadspolitiken i stället för att skära ned.
Att straffa vård- och omsorgspersonal dubbelt genom att skära ned på välfärden och försämra arbetslöshetsförsäkringen är inte vägen framåt. Nedtrappningen av arbetslöshetsersättningen måste slopas.
