Journalisten Erika Bjerström har lämnat sitt jobb som klimatreporter på SVT. Hon säger själv att påverkansarbete från den granskande organisationen Näringslivets Mediainstitut (NMI) ligger bakom hennes beslut. 

SVT:s journalistklubb är rejält kritiska. ”Jag tycker att SVT som medlem i Svenskt Näringsliv ska vara medvetet om att man finansierar hatkampanjer mot enskilda journalister”, sa journalistklubbens vice ordförande Hedvig Eriksson till tidningen Journalisten.

Man beskriver institutets verksamhet som ett arbetsmiljöproblem för de som bevakar dess intresseområden. 

NMI har länge arbetat med att rikta misstro mot journalister. Men tidigare har det kanske främst varit i angrepp om att journalistiken, inte minst inom Public Service, varit vänstervinklad. 

De flesta av dessa grundas på en relativt diffus uppfattning om vad ”vänster” är. Som mycket när det kommer till näringslivets bandhundar tycks detta främst handla om, ”det vi inte håller med om.” Man aggregerar borgerlighetens misstro mot medier och upplevelsen av att man betalar för något man inte vill ha.

Bevakningen har förändrats

Men tidningen Journalisten kan visa på att det förändrats. Under senaste räkenskapsåret har 2,2 miljoner betalats ut till NMI, samtidigt har 110 så kallade ”granskningar” publicerats. 105 av dem handlar om klimat eller energifrågor.

Sedan 2020 har ingen annan journalist nämnts vid namn lika många gånger som SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström, skriver Journalisten.

Främst anklagas hon för att inte nog tala om kärnkraftens förträfflighet. En fråga som inte ens är på hennes bord redaktionellt. Men det är en blandad kompott av påståenden och anklagelser.

En giftig häxa av kärnkraftshöger, bensinuppror och gammalt hederligt Public Service-hat. Riktat mot en enskild journalist. Enligt DN var Bjerström en av de hårdast utsatta klimatjournalisterna i landet 2021.  

I den sista av artiklarna, efter hennes avhopp från SVT, hoppas NMI:s vd Mats Olin att Bjerström upplevt deras granskningar som sakliga och konstruktiva. Något reportern själv inte håller med om alls. Hon kallar dem i stället försåtliga med en dold politisk agenda. ”De har publicerat lögnaktiga tolkningar av min rapportering”, säger hon till Journalisten.

De har också resulterat i flera drev.

Vem är Mats Olin?

Ok. Var börjar vi egentligen när det kommer till lobbyisten Mats Olin? Han är medgrundare till pr-byrån Springtime. En annan grundare, och chef för byrån, var Ulf Kristerssons fru, näringslivsprästen Birgitta Ed. En tredje var statsministerparets sommargodssambo Göran Thorstensson. 

De ägde tidigare en sommarstuga ihop, men efter kritik om eventuell vänskapskorruption sålde de stugan och gjorde det enda rimliga. De uppgraderade till herrgården Vängården Fållökna i Sörmland som de nu äger tillsammans.

Thorstensson sitter även i styrelsen för skolkoncernen Watma som skapades av de göttigaste bitarna som blev kvar av den kraschade zombieskolan John Bauer. Vrakplundraren – det nyss förlista bolagets vd – hette Anders Hultin och var Birgitta Eds så nära vän att han och Thorstensson skämtsamt refererats till som de ”Edsvurna” i tidningen Fokus. Då fortfarande en tidning som handlade om politik snarare än någon sorts tweeddraperad wokebevakare.

En man i övrigt känd för att han, som politiskt sakkunnig åt Bildtregeringen, var med och utformade friskolesystemet för att sedan – tillsammans med lobbyisten Peje Emilsson och sin utbildningsminister Per Unckel – efter ett par år av vinstlobbyism starta skolkoncernen Kunskapsskolan.

En annan av de ”edsvurna” var just Mats Olin. 

Lobbyist för pr-byrån som styrde Liberalerna

Det här kan tyckas ovidkommande, om man inte för in i algoritmen att Mats Olin idag kombinerar sin roll som nyhetsgranskare med att själv arbeta som lobbyist. Öppet för energibranschen via sajten och Timbroavknoppningen Second Opinion.

En verksamhet som i sig borde döma ut en fullständigt från att uttala sig som trovärdig källa i någon som helst klimatfrågor.

Men ovanpå det är han även anställd lobbyist på företaget Nordic Public Affairs. En lobbyverksamhet grundad av liberalernas tidigare partisekreterare Johan Jakobsson, känd för att ha fått gå veckan före valet 2006 efter ett uppdagat dataintrång. Här är kunderna mindre uppenbara – verksamheten sätter en ära i att inte berätta vilka dessa är.

Jakobsson sågs som arkitekten bakom den invandrarovänliga batongliberalism som gav Lars Leijonborg sina valframgångar 2002. Han var sedan Leijonkungens närmaste man fram till dataintrångsskandalen. Och möjligen även fortsatt.

Nordic PA gjorde sig kända när Svenska Dagbladet kunde visa på hur byrån i princip styrt Liberalerna bakom kulisserna och legat bakom tillsättningen av Nyamko Sabuni som partiledare. Hennes första tal i Almedalen var en ren lobbyprodukt där hon propagerade för något så oväntat som en kommission för elektrifierade vägar. 

Resultatet Nordic PA kunde visa för sina kunder var gott. En kommission inleddes.

När regeringsförhandlingarna pågick efter valet 2018 ska flera möten för Liberalerna ha hållits på just Nordic PA:s kontor. Där samlades inte minst de som förespråkade att göra upp med Sverigedemokraterna och sätta moderatledaren på statsministerposten.

En av delägarna i Nordic PA är för övrigt Markus Uvell. Tidigare Timbro-vd:n och lobbyisten som ska ha fått SD att börja förespråka vinster i välfärden efter ett par kött- och ölstinna aftnar på krogen med Linus Bylund på restaurang Djuret. Ett viktigt fundament i det avtal som skulle få prefixet Tidö. Då arbetade han för skolkoncernägaren Peje Emilssons lobbyfirma Kreab.

Nordic PA-grundaren Jakobsson belönades med att bli Ulf Kristerssons statssekreterare. Också en väg att göra politisk karriär.

Ja, ni hör. Det är något av en skamlös röra. Och mitt i detta står Näringslivets medieinstituts vd, Mats Olin.

Förklarar den obegripliga klimatpolitiken

I en tid där Tidöstyret tar sådana steg bakåt i klimatpolitikens utveckling under Kristersson och hans ministrar Busch och Pourmokthari att det fått i stort sett hela världen att ropa ”men vad håller ni på med!?” 

Då har NMI, som av en händelse, stegrat sin bevakning av klimatjournalister och utnyttjat den misstro högerväljare traditionellt har mot Public Service.

I försåtlig granskning efter granskning har man svartmålat en journalist. Och nu står vi här, med en SVT-medarbetare som tystats av en kör, uppviglad av näringslivslobbyister som insinuerar att de faktiska granskarna är de egentliga aktivisterna med en agenda.

Propagande – inte mediakritik

Med detta inte sagt att vi journalister inte bör bevakas och kritiseras. Tvärtom. Jag gör själv detta återkommande. Det är bara inte riktigt så här mediekritik ska fungera, även om det nu är vad NMI påstår att de sysslar med.

Ska man påverka i toppolitiken behöver man dörröppnare. En lobbyist som ska komma in i de verkliga finrummen kan inte vara vem som helst. Då krävs antingen reellt inflytande eller väldigt nära privata kontakter.

En tidigare minister sa till mig häromdagen att annars ringer man helt enkelt inte tillbaka. Det har man inte tid eller lust med.

En av finansiärerna till NMI är the Hans & Barbara Bergström Foundation. Pengar som kommer från Internationella Engelska Skolan-intäkter. Både direkt från vår skattemedel och när paret sålde våra skolbarn till utländska riskkapitalfonder.

Som styrelsesuppleant i NMI sitter för övrigt den edsvurne Mats Olins och sagda Birgitta Eds gamla Springtimekollega tillika statsministerparets herrgårdssambo Göran Thorstensson. Han sitter även i styrelsen för Second Opinion. 

Vid ett flertal tillfällen har man angripit utpekade journalister som granskat marknadsskolan. I minst fyra fall tar man IES i direkt försvar. Vid åtminstone ett tillfälle har NMI också ”granskat” journalistik som handlat om en skola i Norrköping ägd av skolkoncernen Watma, där Thorstensson alltså sitter i styrelsen.

Det här är alltså så långt från en oberoende granskare man kan komma. Snarare är vad vi ser en aggressiv lobbyverksamhet, inifrån själva statsministerbostaden. Så granskar absolut ingen alls makten. Då är man makten.

Visst kan vi prata om att Sverige är litet, alla känner alla och så vidare. Men nog är det lite udda ändå.

Tycker ni att Tidösverige har en märklig klimatpolitik. Då kan det vara värt att börja gräva ungefär här.