Trygga socialförsäkringar är en viktig kärnfacklig fråga.

Historiskt har fackföreningsrörelsen drivit politikerna framför sig. Nedprioriteras detta analys- och påverkansarbete kommer framför allt arbetare i LO-yrken att drabbas. Det gäller inte minst i sjukförsäkringsfrågan.

Efter nära 20 år som utredare vid TCO och LO har jag skrivit en bok om det jag jobbat med. Bokens titel är Vi är inte maskiner! – Tankar om sjukförsäkringen och välfärdsstaten för att markera att socialförsäkringsfrågan ytterst handlar om kampen för människovärdet.

Konkreta förslag finns färdiga

I slutet av min bok formuleras ett antal konkreta reformförslag:

  • Arbetsförmågeprövningen i sjukförsäkringen behöver reformeras. Överprövningen av läkarintygen av tjänstemän vid FK och prövningen mot en fiktiv arbetsmarknad måste upphöra.
  • Socialdemokraterna måste i grunden göra upp med den ”rehabiliteringskedja” som Reinfeldtregeringen införde 2008. Sjukpenningen och sjukersättningen måste förbättras så att fler som inte kan arbeta på grund av sjukdom får ett fullgott inkomstskydd.
  • Socialförsäkringstanken behöver återupprättas. Politikerna måste sluta använda sjukförsäkringen som en ”mjölkkossa” i statsbudgeten för att, genom den allmänna löneavgiften, framför allt finansiera stora skattesänkningar för rika.
  • De arbetsgivare som inte sköter sitt arbetsmiljöansvar och underlättar återgången i arbete för sjukskrivna, så som lagen föreskriver, måste träffas av mer kännbara sanktioner, böter och straff.
  • Staten bör ta på sig ”ledartröjan” och tillsammans med fack och arbetsgivare skapa ett socialförsäkringsmässigt rehabiliteringssystem.

Jag menar att det är nödvändigt att S-ledningen lämnar den politiska och kommunikativa ängsligheten bakom sig. Den historiska kunskapen visar att när arbetarrörelsen, utifrån erfarenheterna på arbetsplatserna, formulerar konkreta jämlikhetsreformer skapas förtroende och engagemang.

Mindre snack och mer politik, Ygeman

De senaste decennierna har vi sett alldeles för lite av detta. Visst är det glädjande att Mats Berglund (MP) i en debattartikel i Arbetet sluter upp bakom många av förslagen i min bok. Men det parti i den förra regeringen som har störst anledning att idka ordentlig självkritik är Socialdemokraterna.

Visserligen tog socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi i slutet av den förra mandatperioden steg i rätt riktning. Men det var för lite och för sent.

I valrörelsen 2022 kunde Sverigedemokraterna därför exploatera ett berättigat missnöje i sjukförsäkringsfrågan.

Rädslan för en ”jobb-mot-bidrag-debatt” gjorde Socialdemokraterna alldeles för passiva. Visst är det bra att man nu protesterar mot de läckta utredningsförslagen som i huvudsak förordar en återgång till Moderaternas ”rehabiliteringskedja” från 2008. Men detta räcker inte.

Det jag hittills hört från Anders Ygeman, som är Socialdemokraternas talesperson i sjukförsäkringsfrågan, är mest frasradikal retorik.

När tar du ditt ansvar för att minska glappet mellan partiets rättviseflammande retorik och dess räddhågsna sjukförsäkringspolitiska praktik, Anders Ygeman?

  • Kjell Rautio
    Författare, utredare och expert