När ekonomiprofessorn Assar Lindbeck under en debatt för 15 år sedan gav sig in i debatten om överskottsmålet chockade han alla.

Överskottsmålet borde ha tagits bort för länge sedan!, utbrast han. Han hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara kvar så länge!

Assar Lindbeck kunde frågan. Det var nämligen han som hade konstruerat överskottsmålet efter 1990-talkrisen och fått den dåvarande regeringen att införa det.

Men han pratade för döva öron när han nu ville avskaffa det.

Och åren gick och Assar Lindbeck har i dag hunnit dö.

Men överskottsmålet finns kvar, och det har blivit en stor konfrontationsyta inom Socialdemokratin.

Överskottsmålet, det vill säga kravet att statens kassa måste gå med ständigt överskott, hindrar nämligen det offentliga att lånefinansiera till stora investeringar. Detta även om man vet att investeringarna på sikt ökar tillväxten och tids nog ger hög avkastning.

Och utan investeringar har statsskulden i stället kunnat dunkas i botten. 2022 var den svenska statsskulden nere på ynka 33 procent av BNP. Det är extremt lågt inom EU.

Men är det bra?

Nej, inte alls.

Sveriges tak har spruckit

Sverige beter sig som en villaägare med sprucket tak som vägrar låna till lagning av taket och hellre låter det regna in.

De länder som lånar till snabbtågsutbyggnad, infrastruktur och elektrifiering investerar i framtiden.

Och faktum är att det som tidigare sågs som den stora skräcken, att låna och höja statsskulden, i dag är många staters mycket lyckade väg till ökad tillväxt.

Men finns det då en gräns när statsskulden blir för hög?

EU har satt en på måfå vald maxgräns på 60 procent statsskuld för sina medlemsländer, alltså långt över den svenska statsskuldens nivå.

När gränsen på 60 procent klubbades var det för att konvergera ländernas ekonomier i väntan på den gemensamma valutan euron.

De stora länderna Tyskland och Frankrike krävde en gräns i panisk skräck över att en dag annars kanske få de mindre ländernas statsskulder övervältrade på sig, var resonemanget.

Men det argumentet försvann när de själva såg fördelarna med en högre statsskuld.

I dag (2022) har Tyskland en statsskuld på 66,3 procent av BNP. Frankrike har en statsskuld på 111,6 procent. Snittet för alla EU-länder ligger på 84,0 procent och snittet för euroländerna ligger på 91,5 procent.

Men snåla Sverige har alltså bara 33 procents statsskuld…

Vi är som så ofta bäst i klassen men det har slagit mot vår framtida tillväxt.

De svenska högerpartierna fortsätter nu obegripligt nog att kräva en allt lägre statsskuld.

Inom Socialdemokraterna förs en betydligt livligare debatt.

Det finns massor av skatter att höja

Till Socialdemokraternas nuvarande ledare Magdalena Anderssons försvar ska sägas att hon som finansminister redan då försökte få bort överskottsmålet.

Det lyckades inte.

Riksdagens högermajoritet gick dock med på att minska överskottskravet, från ett överskott på en procents överskott till en tredjedels procents överskott i statskassan.

Det var ett politiskt kohandelsbeslut som helt saknar ekonomisk relevans för någonting.

Ser vi till de uttalanden som Mikael Damberg, Socialdemokraternas nuvarande kandidat till finansministerposten, har gjort är han skeptisk till en ändrad syn på statsskuld och överskottsmål.

Här är en krigsskådeplats fullt synlig i Rosornas krig!

Men meningsskiljaktigheter inom Socialdemokraterna finns inte bara runt statens lån och utgifter, utan också runt statens inkomster, det vill säga skatterna.

Här går skiljelinjen mellan dem som vill öka skatteuttaget för att säkra välfärden och dem som inte vill skrämma bort medelklassen med höjd skatt.

Det syntes inte minst under förra veckans brutna löften om skattesänkningar från högerregeringen.

Denna debatt gällde inkomstskatten. Men måste skattedebatten alltid handla om skatt på arbete?

”Det finns massor av skatter att höja!”, utbrast en gång Konjunkturinstitutets dåvarande prognoschef Jesper Hansson på ett seminarium med arbetsmarknadens parter när han kritiserade politikernas ständiga fokus på skatt på arbete.

Och visst finns det andra skatter att höja.

Dags för ett rejält roskrig

Här finns den extra skatt på bankernas övervinster som flera EU-länder – även högerstyrda – har infört för att försvara medborgarnas välfärd och samhällets tillväxt.

Men som den svenska högerregeringen ratar.

Här finns fastighetsskatt som så gott som alla västländer tillämpar – men som Alliansen tog bort i Sverige.

Här finns gåvoskatt och arvsskatt, självklarheter i många borgerligt styrda europeiska länder – men som regeringen Persson tog bort i Sverige.

Här finns en enhetlig moms i stället för de många undantag som urholkar skatteinkomster.

Ska det bli ett rejält krig i rosornas parti så måste alltså båda dessa ämnen upp på bordet:

Dels Sveriges idiotiska 1/3-procentöverskottsmål och paniska ovilja till lånefinansiera tillväxtdrivande investeringar även om det höjer statsskulden.

Dels också skatteuttaget, där debatten med fördel bör breddas från att bara handla om inkomstskatten till att också gälla alla andra typer av skatter. De skatter som i dag missgynnar arbetare och gynnar företagsägare, bankägare och samhällets elit.