Hemma hos Timbro i Almedalen
Under Almedalsveckan har Timbros chefsekonom haft lågt i tak
Gräsmattorna i Visby är gulbrända. Svenska flaggan vajar följsamt i vinden över borgen vid Söderports infart i Ringmurens sydvästra hörn. Innanför muren pågår Almedalsveckan.
Utanför Ringmuren står en bil parkerad. En ljusgul minibuss från 1968 av märket Opel.
På bilens högra sida står det ”FREE LOVE, FREE MARKETS” i gul text med röd bakgrund. Framför bilen står en man i bruna byxor som är kraftigt utsvängda från vaderna och neråt. På överkroppen har han en vit t-shirt med samma text och typsnitt som på bilens högra sida.
Mannen i de utsvängda byxorna heter Fredrik Kopsch. Han är chefsekonom på den liberala tankesmedjan Timbro.
Idén bakom hippietemat är att Timbro drömmer om ett annat Sverige, ett annat samhälle, precis som hippies drömde om ett annat samhälle, menar han.
– Vi vill ha fler frihetliga reformer och större självbestämmande. Vi lanserade en rapport idag som heter ”Ett världsvant Sverige”. Den innehåller 23 olika frihetsreformer för att göra Sverige till ett lite roligare land.
För att ta sig in i bilen får Kopsch kliva upp på en liten pall. Han går in i bilen och sätter sig på sängen som är bäddad med färgglada trasmattor och gosedjur. Ovanför honom är taket målat i psykedeliskt mönster. Under Almedalsveckan har han arbetat en del från bilen.
– Igår anordnade vi ett antal olika seminarier härinne som vi sände på Youtube.
Hur är det att bo i bilen?
– Faktiskt över förväntan. Det är ganska kallt på nätterna vilket gör att det är ganska skönt att sova härinne.
Hur gör du när du går på toaletten?
– Det finns en toalett en bit bort.
Lagar du någon mat härinne?
– Det har jag inte gjort, men det finns möjlighet att göra det.
Tidigare i juni skrev Kopsch en debattartikel i Expressen där han argumenterade för att man borde bygga bostäder med låg takhöjd och utan fönster för att kunna erbjuda folk billigare bostäder.
Vad tycker du om takhöjden i bilen?
– Ganska bra ändå. Det går ju nästan att stå upprätt om man är 1.76 som jag är. Det kanske inte är den bästa takhöjden, jag skulle kanske inte vilja bo så här jämt. Men jag skulle nog kunna tänka mig en sommar i den här bilen, det hade varit trevligt. Eller, jag hade kunnat bo så här året om. Nu har jag familj, så det blir lite svårt att få in dem. Det är ett rätt trevligt boende.
Vad tycker du om mängden fönster?
– Det är bra. Det är ganska många fönster. Det behöver man kanske när man kör och ska se ut.
Du tycker inte det är för många fönster?
– Nej, det tycker jag inte. Men jag förstår vad du fiskar efter. Jag tycker att både takhöjd och fönster borde kunna vara mindre. Kanske inte i en husbil, för man måste kunna se ut när man kör. Men i en permanent bostad är det inga problem.
Kopsch erbjuder en biltur. Han tar på sig en poncho i svartvitt mönster. Inne i förarsättet visar han glatt upp tutan. Ljudet är påminner om de hesa larmsignalerna från kärnkraftverket i tv-serien ”Chernobyl”.
Nyckeln vrids om och motorn börjar mullra. De ljudabsorberande materialen lyser med sin frånvaro. Även avgaserna letar sig in i framsätet.
Föga överraskande drar bilen till sig uppmärksamhet när den rullar på Visbys gator. En taxichaufför tittar och gör uppmuntrande gester.
– Du ser! Folk älskar oss.
Gnisslande ljud uppstår från pedalerna. Han får kämpa med att lägga i rätt växel med den omotiverat långa växelspaken. Hela kroppen används när han växlar. Siktet är nu inställt på Visbys hamn.
Skulle du rekommendera folk att bo så här?
– Det skulle jag definitivt göra. I USA är det ju inte helt ovanligt att folk bor i trailerparks. Att bo i en Opel från 1968 kanske man inte behöver göra, det går ju att göra något mer modernt än så. Vill man göra det så tycker jag absolut att det ska vara en möjlighet.
Vilka nackdelar ser du?
– Det är ganska lite utrymme. Men att bo i ett mobilt hem har en hel del fördelar. Jag skriver en hel del om bostadspolitik och det har jag gjort länge. Jag skulle kanske inte vilja bo permanent i det som jag tycker borde vara lagligt. Jag bor ju i en hyreslägenhet i Lund på 160 kvadratmeter. Men det har jag inte alltid haft möjlighet att göra. När jag var yngre hade jag gärna kunnat bo i en mindre lägenhet centralt.
Hade du själv kunnat tänka dig att bo i de bostäderna som du föreslog i din text?
– Ja, absolut. Jag hade kunnat tänka mig att bo där. Jag har ändå utbildat mig ganska mycket, jag har ju råd att bo bättre än vad jag föreslår.
Vilka är det du tycker ska bo i de lägenheterna?
– De som vill. Det verkar rimligt.
Tror du det är många som vill?
– Absolut. Jag veckopendlar från Lund, jag är uppe i Stockholm måndag–torsdag. Det jag vill med min bostad i Stockholm är att bo så nära Timbros lokaler som möjligt. Och så billigt som möjligt. Jag är ju nästan aldrig hemma.
Kopsch menar att om man skulle tillåta bostäder utan fönster och lägre takhöjd skulle människor som han, som är i behov av billiga övernattningslägenheter centralt i Stockholm, kunna få det.
Men han ser även en möjlighet där studenter eller unga, som han menar inte är hemma så mycket, bor i lägenheter med låg takhöjd och utan fönster. Han menar också att det finns en statisk syn på att människor skulle bo så hela livet.
– Det är ju inte riktigt sant. Vill vi inte att människor ska bo så hela livet så har vi omfördelande system. Vi har ju bostadsbidragen exempelvis, som har släpat efter under lång tid. Vill man verkligen omfördela resurser så finns det väldigt träffsäkra sätt göra det, något vi är väldigt dåliga på att göra i Sverige. Vi hänger oss fast vid det vi kallar en ”generell bostadspolitik”, vi ska inte göra skillnad på vem får ta del av bostäder. Vi har exempelvis hyresregleringen som bara säkerställer låga hyror, men vi säkerställer inte att de som flyttar in i lägenheterna har behov av låga hyror.
Hur tror du levandskvaliteten skulle vara i sådan bostad?
– Jag tror den skulle vara jättebra. Jag tror ju att de som väljer en sådan bostad gör det för att de prioriterar ett centralt läge. Jag har själv bott så i flera år i Barcelona. Om man aldrig är hemma utan är ute hela tiden och äter ute så är det enda man behöver någonstans att sova. Det är lite som att bo på ett hotellrum. Det är ju inte heller mycket levnadskvalitet, men om man aldrig är hemma och bara behöver någonstans att sova är det ju jättetrevligt.
Hur många människor i Sverige tror du har det behovet?
– Det vet jag faktiskt inte. Men det kan nog finnas en hel del. Det finns många studenter, många unga. Det börjar dyka upp co-living, något som egentligen bara är en kommersialiserad version av kollektivboenden. Det finns en hel del människor. I olika skeden av livet kan det vara intressant att bo med lite lägre kvalitet.
Efter en stunds körning uppenbarar sig borgen vid Söderport igen. Hippiehusbilen parkeras på exakt samma plats som den lämnade. Timbros chefsekonom går tillbaka in till sitt mobila yogaretreat.
