”LSS används för att runda arbetsrätten – anställningar påminner om slaveri”
Sluv-anställningarna har skapat en tyst arbetsgrupp som påminner om något vi inte vill se på svensk arbetsmarknad, skriver Kommunals Annelie Carlsson.
Sluv (så länge uppdraget varar) är en unik anställningsform som enbart finns i privat personlig assistans.
Den är specialsydd för att tillmötesgå assistansanvändarnas frihet att själva välja assistenter. Eller så att assistansbolag smidigt kan byta ut assistenter. Nu prövas anställningsformen i Arbetsdomstolen.
Roger Nissälä får sin anställningsform, sluv, prövad av Kommunal i Arbetsdomstolen.
Han har jobbat hos samma assistansanvändare i 17 år. På samma företag. Ändå är han inte tillsvidareanställd. Planen är att Roger aldrig ska bli det.
Sluv eller slav?
Sluv är en anställningsform som gör att assistenter kan få gå vid minsta knorrande. Uppsägningstiden är två veckor.
Men arbetsköparna framhärdar i att de inte gör uppsägningar. Anställningarna ”upphör” i stället med två veckors varsel – även för Roger som jobbat i 17 år.
Slav däremot är en som berövats rätten att bestämma över sig själv och tvingas utföra hårt arbete åt någon annan. Även om en sluv får lön kastas de lätt ut och står sedan utan lön.
Det har skapat en tyst arbetsgrupp som påminner om något vi inte vill se på svensk arbetsmarknad.
Osund koalition
Självklart vill bolagen ha kvar sluv, ingenting de antas ge upp i vanliga avtalsförhandlingar enligt svensk modell. När Kommunal därför prövar sluv i Arbetsdomstolen är det upp till bevis – är alla lika inför lagen?
Jag kan se en osund koalition mellan användare och bolag gällande att assistansen ska lämnas i fred. Utan vare sig tillsyn eller insyn vill man använda assistanstimmarna frihetligt.
Dessutom med anställningar som upphör i ett vakuum.
Inte frihet för alla
LSS, reformen som ger rätt till assistans, kallas ofta en frihetsreform. Men friheten gäller inte assistenterna som inte ens når upp till lägsta nivå i villkor som gäller alla andra.
Assistenternas pass anses inte behöva rimma med arbetstidslagen, arbetsplatserna behöver inte följa arbetsmiljölagen och assistenterna anställs inte på riktigt. De sluvas in och slavas ut.
Tillsyn och insyn anses hota användarnas integritet och hela reformen LSS. Men är det inte i själva verket assistansbolagen som vill bli lämnade i fred, utanför arbetsmarknadens lagar och villkor?
Gynnar inte användarna
Facket kan aldrig prata rätt till heltid inom assistans, enligt bolagen har ofta assistansanvändare själva valt att inte ta emot tillfälliga vikarier.
Så assistenterna anställs på deltid, hungriga efter extra pass. Som assistent och/eller anhörig står du därför ständigt standby, redo att hoppa in.
Det finns cirka 70 000 assistenter i Sverige, sluvar som har svårt att få hyreskontrakt, banklån eller överhuvudtaget planera livet.
Vad än assistenter ifrågasätter hänvisar bolag till assistansanvändaren eller LSS. Men det som blivit ett stort problem är när bolagen utnyttjar reformen för att komma undan andra arbetsrättsliga lagar.
För många assistansanvändare har en diagnos som omöjliggör för dem att själva fatta beslut vilka då i stället fattas av andra. Det gynnar inte alltid användarna och har skapat en bransch assistenter flyr.