KRITIK. Think Pink! För några år sedan syntes de rosa sopsäckarna med svart text överallt på Stockholms gator, företagets frontfigur och VD Bella Nilsson utsågs till ”queen of trash” och prisades. Idag är återvinningsföretaget försatt i konkurs och ägarna utreds för grovt miljöbrott, misstänkta för att ha dumpat och grävt ner avfall på olika platser i Sverige.

Med miljöbalkens språk har företagets sophantering ”medfört eller kunnat medföra varaktiga skador av stor omfattning” eller ”varit av särskilt farlig art”.

I Botkyrka brann företagets sopberg två gånger och det brann i månader. Vid den andra branden lät räddningstjänsten soptippen brinna då höga nivåer av cancerframkallande dioxiner hade påträffats i släckvattnet efter den första branden.

Invånarna i Botkyrka uppmanades hålla sig inomhus medan miljögifter som arsenik, bly, krom och kvicksilver spreds för vinden. 

Hälsoriskerna och de långsiktiga konsekvenserna för människor och miljö är svårbedömda. 

Poddserie om Think Pink

Vi blir såklart intresserade när vi upptäcker att det i februari, för snart ett år sedan, publicerades en poddserie om Think Pink och Bella Nilsson.

Serien Queen of trash gjordes av Thomas Sjöberg, en av författarna till den storsäljande boken Den motvillige monarken. Poddens presentationstext utlovar en rafflande lyssning. 

Sjöberg ska ”undersöka” de märkliga turerna kring Bella Nilsson som säger sig bli ”förföljd av en nätstalkande polis, uthängd i sociala medier av en folkvald politiker och motarbetad av män i sophanteringsbranschen.”

Nilsson uppger dessutom att hon sitter på ”information som kommer att skaka om Sverige.” Vi spetsar öronen.

Gör intervjuer med Bella Nilsson

Sjöbergs historia inleds med att han kontaktas av Bella Nilsson som vill att han å hennes vägnar ska göra research om de påstådda förföljarna. Han börjar i stället intervjua henne och överväger att göra en dokumentärfilm om hennes resa från stripklubbsscenen till avfallsscenen.

Huruvida det blev någon dokumentär vet vi inte, men podd bidde det och resultatet är inte annat än en partsinlaga för det ”kaxiga” Think Pink och dess ”färgstarka” frontfigur.

Vi tar del av teatrala inläsningar, stundom väsande röster och dramatiska ljudeffekter. Uppfriskande, festligt, kanske till och med experimentellt, hinner vi tänka innan vi fokuserar på Bella Nilssons egen historia.

Den lyder som följer: ett konkurrerande kommunalt företag har varit ute efter att få monopol i byggavfallsbranschen. Företaget har försökt att få bort Think Pink från marknaden, därav brottsanklagelserna. 

Sjöberg tar till sig det sagda. Utan att på ett för lyssnaren begripligt sätt förklara varför menar han att Nilsson verkar ”ha rätt i flera avseenden. Det ser faktiskt ut som om hon har utsatts för något som liknar en konspiration, eller i alla fall en samlad och hyfsat samtidig attack från konkurrerande avfallsbolag, kommunala tjänstemän och förtroendevalda politiker.

Samtliga med ett gemensamt mål i sikte, Bella Nilsson och Think Pink.” 

”Vad är brottet”

”Vad är brottet?” frågar sig flera gånger Bella Nilsson med indignerad röst. Det finns inget brott, hävdar Nilsson, åtminstone inget som hennes företag gjort sig skyldig till.

”Vi jobbar med byggavfall, inte farligt avfall”, utbrister hon och hävdar istället att det är det konkurrerande företaget som orsakat giftspridning och står för miljöbrott, inte Think Pink.    

Ingenting tyder på att Sjöberg tycker annorlunda. I stället vänder han sig till företagets jurist.

Denne menar att Think Pinks egen utredning visar att människor som klagat på företagets sophantering i Skultuna minsann bor ”kilometervis i sydlig riktning från Skultunas anläggning. De kan näppeligen uppleva lukt, besvär eller andra störningar från anläggningen då det hela tiden blåst bort från Skultuna i nordlig riktning från anläggningen. Hur ska de sydligt boende personerna då kunna nås av påstådda luftföroreningar från Think Pink då dessa påstådda luftföroreningar kontinuerligt blåser åt det andra hållet (…)?” 

Förhoppningsvis bor det inga människor norr om Skultuna, tänker vi och återvänder till juristen, som hävdar att de påstådda luftföroreningarna i själva verket är pollen.

Han understryker också att Think Pinks verksamhet naturligtvis inte är miljöfarlig, ”det är ju enkelt, det är ju bara att säga att byggavfall är ju inte miljöfarligt”.

Ifrågasätter inte påståenden

Sjöberg ifrågasätter inte påståendena. I stället förstärker han företagsrepresentanternas utsagor med hjälp av före detta chefen för Rikskriminalpolisen, Tommy Lindström, numera privatspanare som av någon anledning valt att strida för Bella Nilssons sak.

Lindström hävdar att Think Pinks sopor är ”rent och ofarligt byggavfall, det är trä, betong, kakel, plast, porslin.” 

Även Lindströms påstående lämnas okommenterat. Ingen av de i podden inblandade verkar förstå eller vilja förstå vad byggavfall faktiskt är och att det förmodligen inte existerar något sådant som ”rent och ofarligt byggavfall”.

Låt oss inte gå in på vad äldre byggmaterial som fogmassa, akrydurgolv och isoleringar kan innehålla. Trä nämns flera gånger i podden som exempel på ”rent byggavfall”.

Träskyddsbehandlat virke kan innehålla giftiga ämnen som kreosot, arsenik, krom och koppar. De giftiga ämnena förstörs inte vid vanlig förbränning utan måste hanteras i speciella förbränningsanläggningar avsedda för farligt avfall.

Ingen verkar byr sig om vad byggavfall är

Ingen i produktionen verkar bry sig om vad byggavfall egentligen är, lika litet är intresset för vad miljöbrott är och innebär. Vi ringer till Thomas Sjöberg.

Han bekräftar att han vid skapandet av podden inte intresserade sig för eventuella miljöbrott, när han och Bella fick kontakt hade det för övrigt ännu inte blivit en fråga. 

Nej, han intresserade sig för Bella Nilsson, för kvinnan i ”stilettklackar bland avfallspåsar” och, inte minst, den komplott hon sade sig vara utsatt för.

Sjöberg understryker att han inte hävdar att Nilsson är utsatt för en komplott, men att han vill lyfta frågan om det ändå inte kan förhålla sig så. 

Att Bella Nilsson är en spännande och ”färgstark” förgrundsfigur verkar för Sjöberg vara anledning nog att göra denna podd. Vi är mer intresserade av företeelsen miljöbrott och kontaktar en åklagare på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, den enhet som utreder Think Pink. 

Denne förklarar för oss hur miljöbrott skiljer sig från andra brott, att miljöskador är komplexa företeelser vilket också innebär komplexa utredningar, det handlar om olika ämnens miljöskadliga potential, koncentration, volym och spridningsegenskaper.

Miljöbrott drabbar inte enskild

Åklagaren påpekar också att miljöbrott till skillnad från många andra brott inte drabbar i första hand en enskild individ. Nej, tänker vi, det rör sig i stället om en mer omfattande, kollektiv skada där den yttre miljön i form av markområden, vatten eller ekosystem (och i förlängningen ett mycket stort antal människor och djur) lider skada under lång tid. Ibland har miljöbrotten effekter som kan påverka kommande generationer.

På Brås hemsida läser vi att de allra flesta miljöbrott aldrig upptäcks, än mindre anmäls. 

Vi fortsätter att lyssna på podden och hör Sjöberg säga att Think Pink är ”ett företag som har allt att vinna på att hålla sig till lagar och regler och allt att förlora på att inte göra det.”

Vi undrar vad han egentligen menar, snarare finns det stora pengar att tjäna för oseriösa aktörer och allt att vinna på att inte förhålla sig till lagar och regler.

Sjöberg fortsätter: ”Det är därför det är så svårt att förstå vad som sedan händer.”  Vad är det då som händer? Jo, Bella Nilsson grips.

Det beskrivs hur Nilsson ”plötsligt gått från stjärnstatus till samhällets fiende nummer ett”, eller, som producenten beskriver det med skälvande röst, över en natt blir ”symbolen för allt som är dåligt för miljön.”

Här är Bella Nilsson den drabbade

I denna historia är det nämligen Bella Nilsson som är den drabbade. Hon ringer Sjöberg med gråten i halsen, är rädd för vad som ska hända henne, vill fly landet.

Han oroar sig för henne och när han får höra att en känd kvinnlig företagare i miljöbranschen gripits av polisens insatsstyrka hoppas han in i det sista att det inte ska vara Bella (vilket det alltså är). 

Att Bella Nilsson hävdar sin oskuld (så även hennes juridiska ombud) är en sak. I vårt telefonsamtal uppgav Sjöberg att han aldrig går in i projekt med ambitionen att visa på skuld eller oskuld, men vi anser nog att han gör allt för att friskriva Nilsson, att han beredvilligt köper hennes version.

Det står naturligtvis Sjöberg fritt att tycka och tänka vad han vill – och skapa vilka poddar han vill. Dessutom existerar ju oskuldspresumtionen, ingen ska betraktas som skyldig förrän dom fallit. 

Nilsson ännu inte dömd

Bella Nilsson är ännu inte dömd. Även om hon och Think Pink fortfarande står under utredning har hon sedan länge släppts ut ur häktet.

Allt har dragit ut på tiden och det är oklart hur historien kommer att sluta. När vi talade med Sjöberg trodde han inte att fallet kommer gå till åtal och beskriver den utdragna utredningen i termer av rättsövergrepp.

Åklagaren framhöll istället att utredningen kring Think Pink är ”exceptionell” och har en ”mycket stor omfattning sett till antal platser där avfallsbrottslighet misstänks”, det är därför allt tar tid. 

Oklart med konsekvenser i Botkyrka

I Botkyrka vet man inte vilka kortsiktiga eller långsiktiga konsekvenser de brinnande sopbergen får för de i området boende, för gravida och deras blivande barn, för alla de invånare som i månader uppmanades att hålla sig inomhus.

Saneringen, sannolikt bekostad av skattepengar, kommer att kosta hundratals miljoner. Även om Bella Nilsson tills vidare ska betraktas som oskyldig är det kanske inte absolut nödvändigt att utmåla henne som det största offret i den här historien, tänker vi. 

Vi har lyssnat klart. Kvar finns tanken att vår hyperindividualistiska samtid kanske har svårt att ta till sig den abstrakta, kollektiva skada som miljöbrott orsakar.

Kanske är det därför som Bella Nilsson, åtminstone för sig själv och för Thomas Sjöberg, framstår som viktigare än biosfären.