Den högsta räntan Sverige har haft på 14 år. Och högre kommer den bli. Den tidiga julklappen levererade Riksbankschefen Stefan Ingves på torsdagen.

– Den ovanligt höga inflationen har krävt ovanligt stora räntehöjningar, sa Ingves till den församlade pressen.

Ovanliga tider kräver förstås ovanliga åtgärder men det Riksbanken sysslar med nu är i huvudsak signalpolitik som bara kommer drabba vanliga människor.

Så här är det. Sveriges arbetslöshet ligger strax över 7 procent. Det finns inget som tyder på att lönerna kommer öka dramatiskt. Långtidsarbetslösheten är historiskt hög.

Antalet arbetade timmar har inte återhämtat sig till nivån före pandemin. Statskassan går med braköverskott men alla kommuner går med underskott.

Svensk ekonomi är inte överhettad

Ganska lite tyder alltså på att svensk ekonomi över överhettad. Det verkar inte heller Riksbanken tro längre. De säger att vi just nu befinner oss i en måttlig högkonjuktur som snart kommer följas av en lågkonjunktur.

Då borde det vara uppenbart – även för bankdirektörerna på Brunkebergstorg – att det inte är ett högtryck i ekonomin som driver inflationen.

Ekonomin präglas i stället av en pandemi som mycket sakta ebbar ut (en tredjedel av Kinas väldiga befolkning bor i städer och samhällen som är helt är delvis nedstängda), ett krig i Ukraina som ingen vet när det tar slut och en energiprischock.

En kraftig räntehöjning har nästan ingen effekt på en sådan inflation, så att säga. Men alla centralbankchefer kommer försöka.

Europeiska centralbankens chef Christine Lagarde har noterat att inte ens lågkonjunktur kommer få ordning på inflationen. Det betyder med all sannolikhet inte att ECB kommer avstå från att höja räntorna i en lågkonjunktur. En rejäl depression kanske biter?

Allt fler barn vräks

Räntehöjningar är det enda vapen centralbankerna – och politiken vad det verkar – har. För euroländerna kommer det betyda nya skuldkriser.

För Sverige kommer det betyda ett försämrat investeringsklimat med en tvärnit för bostadsbyggandet och ett rejält avbräck för den gröna nyindustrialiseringen. Högre arbetslöshet blir det i alla händelser. Och i arbetslöshetens spår följer utslagningen, utanförskapet och desperationen.

I veckan har Aftonbladet rapporterat om att svenska elever plötsligt börjat äta mycket mer i skolbespisningarna.

Majblomman larmar samtidigt om att antalet vräkningar där barn berörs är högre än på elva år. Konkurserna ökar. Varslen blir fler.

En rusande inflation, stigande räntor, svindlande elpriser, matpriser som skenar och höjda hyror förändrar livet för människor. Och det Sverige står inför kommer bli mycket tufft för vanliga familjer, för pensionärer, för småföretagare och för välfärden.

Det är klart att vår handlingsförlamade regering har ett ansvar för det. Men Riksbanken och Stefan Ingves skuld är väsentlig.