”S mittenstrategi var dömd att misslyckas”
Nu vill säkert någon valstrateg ursäkta sig med att S minsann ökade i höstens val, men tappet bland arbetare både på bruks- och i förorten är allt för stort för att bortförklaras lättvindigt, skriver Anton Svensson.
Magdalena Andersson (S).
Medan Socialdemokraterna gick fram i höstens val backade ens tilltänkta koalitionspartners.
Detta till stor del på grund av att S mittenstrategi främst lockat till sig andra rödgröna partiers väljare, samt några moderata väljare, samtidigt som S långvariga tapp till SD fortgått.
Den fastslagna mittenstrategin har i korta ordalag gått ut på att tona ned motsättningarna i den ekonomiska politiken, medan partiet neutraliserat högern i invandrings- samt kriminalitetspolitiken.
S tydligaste skiljelinje gentemot högern har varit att signalera farorna med Sverigedemokraterna. I dag är det tydligt att denna strategi inte varit tillräcklig eftersom den varit oförmögen att bibehålla den tidigare socialdemokratiska väljarkoalitionen.
Tapp i bruksorter
Tappet i bruksorterna och förorten är på sina håll förkrossande. I enskilda förortsvalkretsar i Malmö går Socialdemokraterna tillbaka hela 35 procent. I bruksorter så som Bromölla och Östra Göinge backade S två-tre procent, vilket förvisso inte är särskilt mycket men sett från 2010 års valresultat syns utdragna tapp från 40 procent till dagens 25 procent.
Anledningen till att S trots kärnväljartappet kunnat gå fram nationellt beror på framgången bland städernas urbana medelklassväljare. I Malmö manifesterar sig denna framgång på stadens gräddhylla: Ribersborgsstranden, Västervång-Fridhem och Gamla Limhamn.
I dessa valdistrikt ökar S med omkring 6–8 procent. Samma trend kan skönjas på Östermalm, i Bromma, centrala Göteborg, Uppsala, Umeå och Lund. Allra mest talande är kanske att S största framgång på riksplan är i Skånes rikaste kommun Lomma.
Att S ökar inom den bemedlade medelklassen är inte per automatik negativ. Om fler väljare blir mer benägna att stödja den socialdemokratiska strävan efter ökad ekonomisk jämlikhet utan att samtidigt förlora den tidigare väljarbasen vore sagd strategi en framgång.
Tyvärr har det växande stödet i den bemedlade medelklassen inte förmåtts kombineras med varken strävan efter jämlikhet eller ett bibehållet stöd bland de grupper som traditionellt utgjort partiets kärna.
Stötte bort arbetare
Förra valets erfarenhet av en S-ledning som hotade med marknadshyror i nyproduktion, sänkta skatter för de med störst inkomster och privatiserad arbetsförmedling om landet styrdes av högern, enbart för att följas av en S-regering som faktiskt försökte genomföra dessa förslag, gjorde nog sitt i att stöta bort arbetare.
Vidare cementerades denna tidigare nämnda väljargruppers ovilja att rösta på S under denna valrörelse då ledningen vädrat idéer om etniska kvoter i förortenoch minskade flerbarnstillägg i barnbidraget kombinerat med en avsaknad av offensiva förslag för att minska arbetslösheten.
För att vara tydlig, jag tror inte att 2015 års omläggning i migrations- eller kriminalpolitiken är orsakerna till S tapp i förorten eller bruksorterna.
Människor på dessa platser är generellt för vad som brukar kallas ”hårdare tag”. Däremot saknas en ekonomisk politik som tydliggör skillnaderna mellan höger och vänster.
En politik som både förbättrar välfärdens tjänster och förhållanden för arbetstagaren och dennes chans till arbete efter en längre tids arbetslöshet.
För detta krävs ett uppdaterat ”vi” som innefattar både de nya och gamla svenskarna om båda grupper ska våga investera i varandra. Detta kommer bli svårt men alternativet är mörker.
Utan en sådan politisk vision finns nämligen enbart en endaste kamp i politiken kvar – den mellan progressiva liberaler och konservativa. Ett scenario där arbetarna inte nödvändigtvis kommer stödja en socialdemokrati som försöker balansera mellan dessa två alternativ.
För stort för bortförklaringar
Nu vill säkert någon valstrateg ursäkta sig med att S minsann ökade i höstens val, men tappet bland arbetare både på bruks- och i förorten är allt för stort för att bortförklaras lättvindigt.
Ett budskap om hopp och förändring är nödvändigt om dessa väljare ska återvända och medlemmar ska orka bemanna valstugor och knacka dörr.
Om väljarna står mellan status quo och ett högeralternativ innefattande högerextrema är det tydligt från gårdagens resultat att de är villiga att välja det senare.
Låt morgondagens socialdemokrati lära sig av detta, annars lär vi inte förmå bryta den långvariga vandringen in i det mörker som de blåbruna har att erbjuda oss.
