I skuggan av den ryska invasionen av Ukraina kunde Inspektionen för socialförsäkringarna, ISF, i förra veckan berätta om en mycket dramatisk förändring i svenskt samhällsliv. 
 
Under 30 års tid har socialförsäkringarnas värde kommit att täcka allt mindre av inkomstbortfallet när svenskarna blir arbetslösa, föräldralediga eller sjuka. Detta eftersom inkomsttaken inte följt med i löneutvecklingen. Allt fler har nämligen inkomster som överstiger inkomsttaken och därmed inte ersätts av de sociala försäkringarna. 
 
Vad betyder det då?  
 
Att allt färre får nu ut 80 procent i ersättning när de är sjuka, arbetslösa eller föräldralediga. 1992 hade 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen. 2017 var motsvarande siffror 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna. Ändå är det framför allt kvinnor som drabbas. De är nämligen oftare föräldralediga och sjuka än män.

Handlar om legitimiteten

Visst har regeringen höjt taken i sjukförsäkringen och i barnbidraget, men det räcker inte. Det gör det inte heller att det så kallade reformutrymmet i statsbudgeten – som uppstår som en direkt följd av att taken i a-kassa och sjukförsäkring inte höjs automatiskt – använts till att sänka skatter för höginkomsttagare.  

Det finns en rad utmärkta argument för ett fungerande system med gemensamma försäkringar som både ska minska klyftor och ge ekonomisk trygghet i samband med till exempel sjukdom.  

Ett av de allra viktigaste är ett sådant system är mycket effektivt. Om många delar risken så får alla ett rimligt skydd till en kostnad som privata försäkringslösningar aldrig kan matcha. Dessutom är systemet utformat för att verka utjämnande. Tanken är att grupper som riskerar att råka ut till exempel förslitningsskador får större ersättningar än gruppen betalar in i systemet. Det omvända gäller alltså för höginkomsttagare med god hälsa. 

Men nu blir det knepigt.

Förutsättningen för att omfördelningen mellan grupper ska fungera är att alla känner att försäkringen ger dem skydd. Också en manlig tjänsteman med hög lön kan ju drabbas av sjukdom. Även om risken är mindre än för en kvinnlig lågavlönad undersköterska. 

Och det är därför frågan om de urholkade taken är så viktig. Det handlar om att upprätthålla socialförsäkringarnas långsiktiga legitimitet.

Om alltför många upplever att försäkringen inte ger ett tillräckligt skydd växer marknaden för privata försäkringar. Och en sådan utveckling – som ju redan tagit fart – kommer att göda ojämlikheten än mer.