I ett timslångt tal presenterade president Emmanuel Macron de storstilade satsningarna när Frankrikes är ordförandeland för EU under ett halvår. Presentationen i mitten av december förra året hade ett framträdande budskap: Full fart framåt! 

Detta gäller inte minst de EU-frågor som rör arbetsmarknaden och speciellt minimilönerna. Fransmännen vill snabbt se ett färdigt direktiv på bordet. Det ligger i hjärtat av vårt ordförandeskap, sade presidenten.

Men den spurt som fransmännen vill se i frågan om minimilönerna skapar oro i Sverige. Som bekant varnar både fack och arbetsgivare för att ett sådant direktiv hotar den svenska modellen på arbetsmarknaden, där parterna självständigt reglerar lönerna utan inblandning från staten – eller EU.

– Det talas om att fransmännen gärna vill ha detta klart före den första omgången i presidentvalet, säger Carl-Albert Hjelmborn, chef för Fackliga Brysselkontoret, som LO, TCO och Saco driver tillsammans.

Fack: Oroliga för fransmännen

I valrörelsen vill president Macron framstå som en stark europeisk ledare och gärna vara den som tar vid efter Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel som EU:s mest inflytelserika politiker.

– Från vårt håll finns en oro. Fransmännen kanske inte bryr sig lika mycket om att hålla fast vid en bred kompromiss som tidigare. Risken är att de bestämmer sig för att ta hem en seger till ett litet högre pris även om det skulle vara negativt för några medlemsstater, säger Carl-Albert Hjelmborn.

Men förhandlingarna, som inleds i dag, om direktivets slutliga utformning lär bli tuffa. Parterna står långt ifrån varandra. Ministerrådet och Europaparlamentet måste vara överens om innehållet om direktivet ska kunna antas, men medan rådet vill se uppmjukningar i regleringen ställer parlamentet krav om kraftiga skärpningar.

Mot den bakgrunden lär fransmännen få svårt om deras mål är en uppgörelse inom någon månad eller två.

– Det känns lite naivt att det ska kunna gå med tanke på hur långt rådet och parlamentet står ifrån varandra, bedömer Carl-Albert Hjelmborn.

”Högt tempo om lönetransparens”

Den höga farten i beredningen av arbetsmarknadsfrågor gäller även förslaget till direktiv om lönetransparens. Målet är att utradera löneskillnaderna mellan könen.

De svenska parterna hade tillsammans med sina danska kollegor skrivit till EU och varnat för den snabba hastigheten och efterlyst en djupare diskussion, men i slutet av förra året accelererade i stället tempot. 

I december skulle ärendet plötsligt upp till beslut i ministerrådet fast frågan inte hade diskuterats grundligt. Sverige röstade nej till hur rådet ville utforma direktivet, men majoriteten av arbetsmarknadsministrar röstade för.

– Tempot var olyckligt högt. Mer tid hade behövts. I parlamentet tycker man nog också att det går lite för fort, säger Carl-Albert Hjelmborn.

I parlamentet finns omkring 1 000 ändringsförslag till direktivet. Dessa ska diskuteras innan ledamöterna är framme vid sin ståndpunkt. Det lär dröja innan förhandlingarna kommer i gång.

Schysta villkor för gig-jobbare

Detsamma gäller direktivet om schysta arbetsvillkor för gig-jobbare. I slutet av förra året presenterade EU-kommissionens sitt förslag som nu ska skärskådas av ministerrådet och parlamentet.

Innan deras respektive ståndpunkter är klara startar inga förhandlingar om direktivtexten, men dessa beräknas komma i gång i år.

– Förhandlingarna kan mycket väl bli något som Sverige får ro i land under sitt ordförandeskap i EU under våren 2023, säger Hjelmborn.

Inte heller något av dessa två direktiv kan utan svårigheter förenas med den svenska modellen. Svenskt Näringsliv säger nej till båda direktiven, medan den fackliga sidan inte är lika kategorisk i sin kritik utan vill se förändringar i förslagens utformning. 

Stor konflikt i Europafacket

Ett skäl till de svenska fackens mer försiktiga hållning är den stora interna konflikten i Europafacket, Etuc, mellan Norden och övriga medlemmar som olika inställning till direktivet om minimilöner är upphov till. Europafacket är pådrivande och förordar regleringar inte bara av minimilöner utan också av många andra arbetsvillkor på europeisk nivå. 

De nordiska länderna vill inte se en reglering av minimilönerna och har försökt att undvika liknande strider om direktiven för lönetransparens och plattformsarbetare.

Frågan är emellertid hur de svenska facken ska agera i år. LO:s har beslutat om bojkott av alla möten i Europafacket och att inte betala av medlemsavgiften på obestämd tid. TCO och Saco vill däremot ha fortsatt dialog med Etuc.

LO: Positivt att EU agerar mot asbest

Men på ett område är LO helt och hållet positiv till att EU agerar: 

Bland det tiotal nya förslag som EU-kommissionen har aviserat på arbetsmarknadens område kommer efter sommaren uppdaterade regler för skydd av arbetstagare som utsätts för asbest i jobbet. På LO följer man ärendet noga. 

– Vi har länge drivit på den här frågan från svenskt håll, med Byggnads och IF Metall i spetsen och genom Europafacket. Det måste ske en förbättring i skyddet när det gäller exponering av asbest. Vi jobbar för att asbest inte bara ska vara förbjudet i Europa utan globalt. Världen över exponeras arbetstagare för ämnet, säger Cyrene Waern på LO.

EU-ledningens ambitioner med ett mer socialt Europa fortsätter. Efter sommaren kommer bland annat ett förslag om rekommendationer kring minimiinkomst, vilket handlar om skydd till dem som inte via anställning har varit kopplade till trygghetssystem. Försörjningsstöd är ett exempel.

– Det ska bli intressant att se vad det blir. Skillnaderna är oerhörda mellan länderna vad gäller uppbyggnad och tradition på området. Tidigare kommissioner har beskrivit det som en mardröm att försöka göra något på området minimiinkomst, säger Carl-Albert Hjelmborn.

LO: ”Maktförskjutning till Europa”

För Frankrikes president Emmanuel Macron blir EU:s toppmöte i mars ett huvudnummer och crescendo inför presidentvalet. 

På toppmötet ska medlemsländernas ledare komma överens om en ny modell för tillväxt. Jobb ska skapas med klimatomställningen i fokus och med stora satsningar i den digitala ekonomin. 

– Inriktningsmässigt är det lätt att känna sympati för detta, men problemet är att det handlar om en maktförskjutning till Europa. Macron vill ha finanspolitiska och lagstiftningspolitiska verktyg på europeisk nivå. För Sverige är det svårt att hantera detta. Vi vill inte ge den makt och inflytande till Europanivån som Macron önskar, säger LO-ekonomen Torbjörn Hållö.