När samhället svek flydde Nathalie till en trygg spelvärld
Trots monster och drakar är det i spelvärlden Nathalie Pettersson haft sin trygga plats. TiIls nyligen var hon en av de runt 150 000 unga i Sverige som varken arbetar eller studerar. Arbetet stämde träff i datorspelet League of Legends.
Hon springer över gräset som letar sig upp mellan de uråldriga stenformationerna. Tar sig fram på slitna stigar, förbi tornen med magiska stenar.
När hon skickar ut lila ljusbollar från sin stav böljar hårsvallet i samma färg fram och tillbaka. De röda minionerna faller. En efter en.
Mellan henne och motståndarbasen finns bara djungel. Mossa, glittriga vatten och monster.
Trots draken som lurar i sin håla är det här hon känner sig trygg. Här, i League of Legends-världen, heter hon Miss Digister.
I den andra världen, den verkliga om man så vill, är hon 22-åriga Nathalie Pettersson och bor med sin mamma i en lägenhet i södra Stockholm.
Hon är en av många unga som varken arbetar eller studerar, så kallade uvas.
En grupp som politiker pratar om och myndigheter släpper rapporter om. Forskare varnar också för att de unga i gruppen kan bli fler och få det tuffare under och efter pandemin.
Eller Nathalie Pettersson var en i gruppen fram tills precis nyligen.
– Jag har varit utmattad. Det enda som fått mig att vilja stiga upp på morgonen är att spela och min hund Ember, säger hon.
Arbetets reporter gör sällskap med henne på väg mot den sista striden. Intervjun sker via discord, ett vanligt forum där unga pratar på egna servrar.
Fråga mig inte hur det funkar, allt går så fort och kombinationerna av drycker och vapen känns oändliga.
Så även möjligheterna att förirra sig i midjehög vass. Cringe, men sant.
50 meter. Så kort sträcka var det mellan hem och skola, en väg som Nathalie Pettersson som sjuåring sprang varje längre rast.
Bort från klumpen i magen och mobbningen som skulle pågå i tio år. Från lärarna som inte förstod.
Då spelade hon Counter Strike, som sina bröder och sin pappa. Ett skjutspel märkt med 15-årsrekommendation, men där hon mötte äldre barn som lyssnade och stöttade.
– Det var min frihet och min säkra plats. Jag hade turen att träffa snälla människor. Vissa var 16, det är ju extrem åldersskillnad men när någon sa att tjejer inte kan spela försvarade de mig. Där fann jag min frälsning, vuxna människor som lyssnade, säger hon i micken på de rosa lurarna med små djuröron på.
“Ha överseende” var lärarnas uppmaning till henne när hon gick till dem för att få stöd. De tog mobbarnas utsatthet som ett argument för att inte göra något åt hennes.
När hon lämnade möten med de barnen fick hon höra att hon var en skvallrande “golare”. Ibland dök barnen inte ens upp, inte heller deras föräldrar.
– Det var några lärare som såg elever kasta saxar på mig men totalignorerade det för att de inte ville skapa konfrontation med eleverna. Det kändes inte som att de såg eller hörde mig. Till slut slutade jag be om hjälp.
När hon öppnade dörren till sitt nya klassrum, på fordonsgymnasiet med inriktning bilmekaniker, satt de där. Två tidigare elever som behandlat henne värst på gamla skolan.
– Nej, tänkte jag, de här tio hemska åren skulle inte få bli 13 hemska år.
Efter en vecka bytte hon till en annan utbildning som lastbilsmekaniker.
– Och så blev jag kär i lastbilsyrket.
– Du kan ta henne, kom igen. Jag tror på dig.
Nathalie Pettersson leder Arbetets reporter med stabil röst genom spelet.
Hon har det där i sig, eftersom hon är aktiv i en spelförening vars syfte är att stötta tjejer.
I spelen har hon hittat sitt sociala häng, som hon kallar det. Vid det manga- och animepyntade hörnet i sitt rum har hon suttit många timmar under pandemiåret.
Ett tangentbord som lyser i regnbågens färger. En flicka som blickar mot en flammande skymning någonstans i ett japanskt landskap. En koalabjörn i sällskap med stridsfigurer och så energidryck.
När hon var yngre var hennes spelande problematiskt. Rutiner glömdes bort, berättar hon.
Samtidigt var det ju hennes räddning, ett positivt sammanhang och ett bra alternativ till en verklighet hon inte ville, eller kunde, vara i.
Ordlista för nybörjare på tv-spel
Cringe = pinsamt
Bot = En spelare som styrs av ett datorprogram och inte av en riktig människa.
Bugg = Ett fel i spelet.
GG = Står för ”good game” och används ofta efter en match.
Heala = när en spelare skadat sig och måste samla krafter och läka.
Lagga = När det går segt eller ryckigt i spelet, uppkopplingen eller något annat gör att din spelare släpar efter.
Spawna = När ens karaktär som dött ska återupplivas.
LOL = League of legends, ett spel i genren multiplayer online battle arena, Moba, där spelaren deltar i ett lag och målet är att förstöra motståndarlagets försvar.
Nu är spelandet något annat, säger hon och poängterar att hon inte har problem med att göra det hon måste när det krävs.
En vanlig dag går hon ut med hunden en timme. Sedan spelar hon större delen av dagen. Från nio på morgonen till elva på kvällen, med någon tv-paus däremellan.
– Just nu händer det inte så mycket mer, säger hon som en sammanfattande coronakommentar.
Året har på många sätt varit ett otursår. Innan hon fick jobb efter gymnasiet opererades hon för diskbråck.
Ryggproblemen gjorde att hon fick ta ett jobb med mer administrativa uppgifter hos sin arbetsgivare i fordonsbranschen.
Men arbetsmiljön var inte bra och hon blev utmattad, berättar hon. Hon blev sjukskriven.
I pandemins första våg blev hon uppsagd på grund av arbetsbrist. Hon tror att hon blev av med jobbet delvis på grund av utmattningen.
Nu har Nathalie Pettersson varit hemma mer än ett år. Först sjukskriven, sedan arbetslös.
– Jag hade älskat att fortsätta inom mekanikeryrket men det har inte varit riktigt möjligt. Jag har behövt fundera över yrken där jag inte får ont i ryggen på samma sätt.
– Backa backa backa! Akta, hon gör ont.
Det blåa laget avancerar mot motståndarens stentorn. ”Lux bot is on a killing spree!”
Uvas. Unga som varken arbetar eller studerar. En grupp som det förs statistik om men som rymmer många olika liv.
Kvinnor som fått barn tidigt, ungdomar som tagit studieuppehåll för att resa runt, personer med funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa, arbetslösa som varit i den sitsen olika länge, personer med utländsk bakgrund som bor i områden med utmaningar.
I Uvas-gruppens undergrupper finns personer som löper större risk för långvarig arbetslöshet än andra.
Nathalie Pettersson var en del av den statistiken, men inte längre.
För ett tag sedan började hon plugga på Komvux. Engelska, svenska och psykologi.
Hon har bestämt sig för att bli socionom. Hon vill hjälpa andra och säger att hon verkligen respekterar yrket.
Redan nu är hon kontaktperson hos socialtjänsten åt yngre personer som behöver prata och få stöttning.
– Men jag blir skraj över hur mycket studier det är, säger hon om sin utbildning.
– Jag har inte så mycket mod på det området på grund av min bakgrund. Jag är rädd för att göra fel och för att bli illa behandlad igen. Men jag försöker bryta det nu genom att börja studera lite och på distans, säger hon och tillägger att hennes koncentrationssvårigheter blivit värre sedan utmattningen.
Har rädslan för studier gjort att du dröjt lite extra med att börja?
– Ja det skulle jag säga. För jag har varit jättejätterädd. Jag hade också hög frånvaro i skolan så jag har inte så bra rutiner för att studera.
Engelskan får hon hjälp med av spelkompisar. Lite extra mycket av en av dem som hon till slut åkte för att hälsa på i England.
– Vi blev väldigt goda vänner och ingick i samma klan. Alltså spelklan, haha. Vi hade långa videosamtal, tittade på film ihop och visade varandra våra djur. Man lär känna varandra väldigt bra när man spelar ihop, man pratar på utan att tänka så mycket.
Det sista tornet är besegrat – victory och game over för denna gång. Tillbaka till den andra världen, dit den engelska spelkompisen, numera partner, väntar med hund, katt och socionomdrömmar.
Video: Se och hör Nathalie Pettersson…
… när hon berättar om sina upplevelser samtidigt som hon spelar League of Legends med Arbetets reporter.
Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
