År 2015 avslog Försäkringskassan varje månad 425 ansökningar om sjukpenning från personer som varit sjuka i mer än 180 dagar.

I dag har avslagen stigit till 2 300 per månad. Det har lett till att 22 000 personer nu hänvisas till kommunernas försörjningsstöd i stället för att få sjukpenning, trots att de har läkarintyg på nedsatt arbetsförmåga.

Och försörjningsstöd ges endast efter att man sålt i stort sett allt man äger.

Så vad är nu detta?

Har den tidigare moderatledda alliansregeringens stupstock återinförts? Den gräns när sjuka helt enkelt kastas ut ur välfärdssystemen.

Nej, det är inte högerpolitikens återkomst som speglas i siffrorna. Som många har uppmärksammat är de senaste årens ökande utstämpling av sjuka efter dag 180 i stället en direkt följd av Försäkringskassans egen allt hårdare bedömning av arbetsförmåga.

Lite krasst kan bedömningen sägas utgå från att så länge en person kan röra någon del av kroppen eller tänka borde det gå att jobba. Även om det inte finns och aldrig har funnits några sådana jobb.

Regeringen tog därför nyligen ett litet steg mot en förbättring. Från den 1 mars ska det bli lättare att skjuta upp prövningen till dag 365.

Denna lilla och långt ifrån tillräckliga förändring genomfördes efter hårda förhandlingar med mittenpartierna. Det speglar den bräckliga politiska majoritet vi har i dag för en human bedömning av sjukdom och ohälsa.

Som LO:s andre vice ordförande Lisa Bengtsson nyligen påtalade i en debattartikel riktad till regeringen är det främst LO-anslutna som drabbas av det hårda regelverket, där den arbets-inriktade rehabiliteringen sätts på undantag. 

Både LO, TCO och Saco har också ställt sig bakom kravet i utredningen En trygg sjukförsäkring på att en persons arbetsförmåga bör prövas mot jobb som faktiskt är möjliga i verkligheten.

Dagens situation är snarlik inledningen i den omtalade engelska filmen Jag, Daniel Blake som visades i SVT i julhelgen.

Daniel Blake nekas sjukpenning efter en hjärtinfarkt då en handläggare ser att han kan peta sig på näsan med både höger och vänster hand.

Nedsatt arbetsförmåga efter en hjärtinfarkt, vadå? Han kan ju röra sig.

Jag, Daniel Blake är en spelfilm. Men den är baserad på verkliga händelser. Nyliberalismens marknadisering av våra kroppar, själar och liv märks runt om i Europa. Den svenska Försäkringskassan har många förebilder.

Det är därför nödvändigt att genom politiska beslut styra tillbaka Försäkringskassan till verkligheten. 

Skulle då en annan regim vara bättre för att skapa en bra sjukförsäkring?

Jag blir bekymrad då jag får sådana propåer av LO-anslutna i min inkorg.

För vad skulle hända med sjukförsäkringen om vi haft en moderatledd regering som styr med hjälp av Sverigedemokraterna?

Det konservativa blockets budgetar för 2021 var i stort sett kliniskt rena från förstärkningar på området.

Moderaternas förslag innehöll i stället neddragningar på sjuka och på stöd till personer med funktionsnedsättning på hela tolv miljarder kronor.

Vidare vill Moderaterna inte bara behålla den karensdag vi har i dag (som under coronapandemin tillfälligt kompenseras av en karensersättning). Moderaterna vill dessutom införa ytterligare en karensdag vid sjukdag 15.

Sjuka arbetare ska till varje pris fattiggöras.

Moderaterna ville också behålla regeln om att sjuka ska tvingas betala högre skatt, en regel som den nuvarande regeringen har avskaffat.

Både SD och KD står också bakom det borgerliga kravet på att återinföra stupstocken, där långtidssjuka slängs ut från sjukförsäkringen.

En konservativ regering som styr med stöd av Sverigedemokraterna är inget alternativ för Sveriges löntagare. 

Det som behövs är i stället större press mot den nuvarande regeringen och framför allt dess samarbetspartier för att förbättra reglerna.

Och att samtidigt inse att ju fler röster de rödgröna får i nästa val, desto större är möjligheten till en varaktig återställning av vårt sargade sjukförsäkringssystem.