”Pappers säger nej till las-förhandlingar”

”Trygghet för vanligt folk”  

Så lyder parollen LO-kongressen 2020. Tyvärr hindrade den globala pandemin oss från att mötas fysiskt, men vi möts i stället digitalt på LO:s representantskap. 

Vi ska fatta beslut om hur vi ska hantera en av de absolut viktigaste frågorna för våra medlemmar, anställningstryggheten. 

Om några dagar vet vi om förhandlingarna kring trygghet och omställning kommer att fortsätta eller om LO och förbunden väljer att lämna dem.

Pappers val är enkelt, vi vill alltid förhandla och vi har alltid värnat den svenska modellen. Men vi kommer inte att förhandla under hot och vi kommer inte att låta oss bli tagna som gisslan. 

Att känna sig trygg i sin anställning har alltid varit ett av de starkaste skälen att vara medlem i en fackförening, kanske den starkaste. Kan vi leverera trygghet kommer vi att se en ökad organisationsgrad i våra förbund. 

Ger vi däremot efter för trycket från arbetsgivarna och politikerna och ökar otryggheten på våra arbetsplatser kommer våra medlemmar att göra som många andra av arbetarna inom LO redan gör, de kommer att vända oss ryggen. 

Det är genom medlemmarnas mandat vi hämtar både kraft och legitimitet. Det ger oss ett ökat förtroende och större inflytande. En stark anställningstrygghet och hög organisationsgrad ger oss facklig styrka

Det är inte svårt att räkna ut vad som händer med vår organisationsgrad när vetskapen om att det fackliga medlemskapet inte längre är en garant för trygghet. 

Det rådde ingen tvekan om vad den samlade fackföreningsrörelsen tyckte om Toijerutredningen. Unisont förmedlade vi den ilska utredningen framkallade och vi har samlades runt den papperskorg utredningar som denna hör hemma.

Dit hör också dokumentet LO har att förhandla om med Svenskt Näringsliv. Att fortsätta trygghets- och omställningsförhandlingarna är inte rätt väg att gå. 

Vi har vid upprepade tillfällen ställt frågan till kamrater i andra förbund om hur mycket sämre trygghet de tycker det är rimligt att Pappers medlemmar ska få, tyvärr är de oss svaret skyldiga. 

Vi har heller inte fått svar på frågan, vad som kommer att göra tillvaron för deras medlemmar mycket bättre. 

Vi gjorde vårt ställningstagande i samband med att förhandlingarna skulle inledas. Andra förbund lämnade under våren förhandlingsbordet. I sanningens namn finns det inte så mycket att förhandla om som gagnar våra medlemmar.

Därför känns det naturligt för oss att på LO:s representantskapsmöte säga nej till fortsatta trygghets- och omställningsförhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv.  

Det är inte och kommer aldrig att vara vår fackliga uppgift att försämra för våra medlemmar, det är precis tvärtom, vår förbannade skyldighet att öka anställningstryggheten och förbättra villkoren.

Att vi, världens starkaste fackförening, skulle hamna i den här situationen är en smärtsam insikt, men om vi tittar i backspegeln med kritiska ögon är det egentligen inte så konstigt. 

Vi är inte starkare än vår svagaste länk. Vi har inte lyckats särskilt väl med våra grundläggande uppgifter.

Vi har inte lyckats hålla rent från otrygga anställningar på våra arbetsplatser och vi har inte lyckats rekrytera och organisera medlemmar trots vår magnifika idé om trygghet, frihet och solidaritet. 

Vi har tagit oss vår självklara rätt att både ställa oss utanför förhandlingarna om trygghet och omställning eftersom det finns en annan väg att gå, en i diskussionen lite bortglömd väg som borde tilltala och gynna alla.

Våra unika och branschspecifika förbundsförhandlingar i samordnade avtalsrörelser. 

Det är genom dessa vi kan ställa krav på trygga anställningar och vi kan använda de vapen vi har till vårt förfogande om avtalslöst tillstånd skulle uppstå. 

Att kunna vidta strids- och sympatiåtgärder är rätt metod för att uppnå våra mål. 

Därför känns det naturligt för oss att på LO:s representantskapsmöte säga nej till fortsatta trygghets- och omställningsförhandlingar mellan LO och Svenskt Näringsliv

Om vi eller någon annan av våra vänner inom LO-familjen behöver stöd använder vi oss av de sympatiåtgärder som står till buds. 

Att vi solidariskt stöttar varandra i de prövningar vi och våra förbund från gång till annan hamnar i under förhandlingarna. Vi lovar att det stödet kommer att finnas när ni behöver det.

Vi är övertygade om att denna väg kommer att samla oss och läka såren från en uppslitande period av inre motsättningar och låg tillit. 

Det är på denna väg vi i LO:s styrelse tillsammans med den nyvalda LO-ledningen har ett unikt tillfälle att bygga ett starkt LO som levererar trygghet för våra medlemmar i kommande avtalsrörelser. 

För det vi egentligen redan vet är att våra medlemmar inte behöver mindre trygghet på sina arbetsplatser, de behöver mer trygghet.  

Det har den pågående coronapandemin med en bedövande tydlighet visat.

Pappers kommer vid varje tillfälle det behövs, i varje avtalsrörelse, att kämpa för våra medlemmars anställningstrygghet. 

På den punkten vill vi vara glasklara.

Det är genom medlemmarnas mandat vi hämtar både kraft och legitimitet. Det ger oss ett ökat förtroende och större inflytande. En stark anställningstrygghet och hög organisationsgrad ger oss facklig styrka.

Det är så det hänger ihop och det är så vi kan vinna framgång. 

Vi ser fram emot kloka beslut på LO:s representantskap.