I sina svar på skyddsombudens krav säger bussbolagen i mars genomgående att de kan följa samhällets råd om smittskydd utan att stänga dörrarna.

Men det framkommer också fler skäl till att besluten dröjt:

1. Bussbolag bakbundna av avtal

Bussbolag hänvisar till sina avtal med dem som beställt linjetrafiken. ”Som operatör följer vi Skånetrafikens anvisningar och avvisar därför denna begäran då vi inte har rådighet över beslutet” skriver bolagen Vy, Transdev och Arriva i likalydande svar till skyddsombud.

Thomas Charrier är pressansvarig på Transdev, som kör på uppdrag av regioner runt om i Sverige och äger VS & Perssons buss där skyddsombudet Elisabeth Nygren jobbar. 

Han bekräftar att beslut om att stänga framdörrarna ligger på dem som beställer busstrafik av Transdev och andra bolag. Han önskar att beställarna hade haft en enhetlig linje om coronaåtgärder i hela landet.

– Det hade gjort det lättare att hitta lösningar snabbare.

2. Kostnad för regioner och bolag

Även om beställarna går med på att öppna dörrarna kvarstår frågan om vem ska ta de ekonomiska konsekvenserna. Stängda dörrar och passagerare som inte får gå fram till chauffören försvårar biljettkontroll och koll på antalet resenärer. Det påverkar inkomsterna för såväl bussbolag som beställare.

Arbetsgivarorganisation Transportföretagen har upprepade gånger bett om dialog om det med regionernas företrädare på Svensk Kollektivtrafik och SKR.

– Läget är mycket oklart. Företagen tvingas till direkta förhandlingar med varje regional kollektivtrafikmyndighet. För en del företag är det svårt, man har lite kraft att lägga bakom sådana samtal, säger vd:n Marcus Dahlsten, men betonar att det fungerat bra i exempelvis Stockholm.

Mario Gavran, ombudsman på Kommunal, säger att beställare snarare än bussbolag har bromsat beslut om stängda framdörrar.

– Vissa har varit tydliga med att det skulle innebära stora ekonomiska förluster. De bryr sig mer om pengarna än om förarnas hälsa.

Men Helena Leufstadius, vd på beställarnas bransch- och intresseorganisation Svensk Kollektivtrafik, tonar ner de ekonomiska följderna just av stängda dörrar. Hon menar att en enhetlig linje om hur ekonomiska konsekvenser ska fördelas är omöjlig då avtalen ser olika ut. 

3. Olika syn på smittskydd

Svensk Kollektivtrafiks Helena Leufstadius ifrågasätter stängda dörrar av andra skäl än pengar. Hon menar att myndigheternas krav har satt kollektivtrafiken i en rävsax.

Folkhälsomyndigheten begär att passagerare ska kunna ha avstånd till varandra. Samtidigt säger Arbetsmiljöverket att alla ska använda de bakre dörrarna som både in- och utgång.

– Man flyttar över smittrisken på resenärerna, säger hon om Arbetsmiljöverket.

Hon önskar att myndigheten hade gett tydligare besked om hur den ser på plexiglas vid förarplatsen som alternativ till stängda framdörrar.

X-trafik, region Gävleborgs beställare av trafik, är en av flera som velat pröva plexiglas.

– Att få in biljettintäkter är så klart en del. Men det handlar även om att undvika trängsel, säger avdelningschefen Marie Nordmark.

Men Mario Gavran tror inte på plexiglas.

– Det ger bättre skydd med stängda framdörrar och plexiglas är även en trafiksäkerhetsfråga, att det ska vara lätt att ta sig ut från sin förarplats och inte störa sikten.