Det är skrämmande tider vi lever i. Skrämmande på så många olika sätt.

Inte bara på grund av en pandemi som härjar mitt ibland oss, men också att pandemin i sig påminner oss var och en om hur skört inte bara samhället men också livet i sig kan vara.

Det är inte på egen hand utan tillsammans vi kommer kunna komma ur detta.

Att vi var och en gör uppoffringar, att stanna hemma får bli vardagen.

Att ofta tvätta händerna med tvål och vatten, inte handla och inte resa.
Hemmet. Familjen. Det nödvändigaste, inget mer.

Mitt under rådande pandemi påminns vi också starkt om en grupp människor som gör en stor insats. 

Mitt eget Facebookflöde fylls av bilder på arbetskollegor med visir och munskydd som sliter och kämpar, som på sina ordinarie men också extra tagna arbetspass hjälper och lindrar för patienter.

Vi som jobbar i vården ska inte straffas för något vi troligtvis smittats av på vår arbetsplats. Vi måste få ersättning för att kunna stanna hemma för att vårda oss själva

Fredrik Jarlestål Jensen

Det är yrkeskårerna i vården som nu får bekänna färg
Och inte alltid med rätt skyddsutrutning. Ibland applåderas de fram till fronten med egentillverkad skyddsutrustning där de får slita, dra och kämpa.

Och nu i dessa tider avskaffas tacksamt karensavdraget för tillfället. Men till stor besvikelse får man ändå själv söka ersättning för detta och om ansökan går igenom så får man sjuhundra kronor i ersättning före skatt.

Skyddsutrustning och applåder till trots, det har länge förts diskussioner. Och nu om någonsin måste yrkeskategorierna i vården premieras.

Vad sänder annars samhället för signaler till dessa vardagshjältar?
Och vad ger man för inspiration till yngre att söka sig till jobb i vården?

Risktillägg, bättre ersättningar vid sjukfrånvaro och hållbara scheman med planerad tid för återhämtning är en bra start nu.

Men jag tror flera håller med om att vid kommande avtalsrörelse vill vi se riktiga diskussioner mellan arbetsgivare och fackförbund som resulterar i bättre arbetsvillkor, en mer hållbar löneutveckling och en bättre ersättning för den obekväma arbetstiden.

Och låt aldrig karensavdraget komma tillbaka. För sanningen är ju den, om det inte är corona så är det calici, influensa eller rentav en förkylning som gör att vi kan behöva stanna hemma.

Vi som jobbar i vården ska inte straffas för något vi troligtvis smittats av på vår arbetsplats. Vi måste få ersättning för att kunna stanna hemma för att vårda oss själva.