”Underbart när moderater blir sossar”
Plötsligt tycker även Ulf Kristersson att det är rimligt att avstå aktieutdelning. Det här skulle kunna tolkas som att när det väl gäller vill alla ha trygghetssystem, skriver Linn Svansbo, facklig debattör
Moderaternas utspel i coronakrisen skulle ju kunna tolkas som att när det väl gäller, vill alla ha trygghetssystem som människor kan ta del av, skriver Linn Svansbo.
För några månader sedan – innan coronapandemin bröt ut – satt jag på en middag med människor jag inte kände och pratade sådär som man gör när man sitter på en middag med människor man inte känner.
Jag berättade att jag jobbar på ett fackförbund och ganska snabbt kom den partipolitiska kopplingen på tal.
”Hur kommer det sig att du är socialdemokrat, då?”, frågade min helt nya vän till höger om mig vid det runda middagsbordet.
Jag frågade om de för allas skull ville ha den förenklade snabbversionen, och det ville de.
”Jag brukar tänka att livet är som ett TV-spel”, sa jag. ”Alla människor på jorden spelar samma TV-spel, men man spelar spelet på lite olika nivåer, beroende på vem man är.
Om man har föräldrar med pengar blir det lite lättare än om man har föräldrar som inte har det.
Om du är född i Sverige blir det lite lättare än om du inte det. Om du är man, blir det lite lättare än om du inte är det.
Plötsligt tycker även Ulf Kristersson att det är rimligt att avstå aktieutdelning när skattebetalarnas pengar betalar räkningarna i den ordinarie verksamheten?
Det betyder inte att alla som är rika, svenskfödda män lever ett liv som är en dans på rosor – men det betyder att utgångsläget på en strukturell nivå är lite bättre.
Och eftersom samhället ser ut så – att det på en ren strukturell nivå låter oss spela TV-spelet livet på olika svåra nivåer, måste vi ha politik som också utjämnar de förutsättningarna.”
Ungefär så brukar jag svara om någon undrar varför jag är sosse.
För mig handlar det inte om enskilda sakfrågor. När folk frågar om specifika skattesatser eller någon enskild politisk reform som just de är intresserade av, kan jag oftast inte svaret.
För mig handlar det om att se de inbyggda och orättvisa förutsättningarna, och driva en politik som ämnar bygga om dem.
Jag har under de senaste veckorna suttit på en priviligierad stol i mitt hemmakontor söder om Stockholm och tänkt mycket på politik. Jag tänker ofta och mycket på politik.
Men under corona-pandemins framfart har jag nog gjort det ännu mer.
Samtidigt som många av våra politiska företrädare – av förklarliga skäl – säger saker i stil med ”just nu är det inte läge att diskutera politik. Nu ska Sverige hålla ihop”, så ser jag dagligen presskonferenser där regeringen levererar nya politiska lösningar.
Och bra sådana, om du frågar mig. Men så är ju jag också sosse.
Så jag undrar, vad tycker de som inte är har hjärtat lagom till vänster om dessa politiska lösningar?
Här pratar jag inte om diskussionen huruvida man ska lyssna på den svenska Folkhälsomyndigheten eller låsa in människor, som tycks vara en omdebatterad skiljelinje hos den svenska befolkningen.
Jag menar, vilka politiska lösningar tar man till i en ekonomisk kris där mängder av människor blir av med sina jobb, om man av ideologiska skäl hatar a-kassa? (Till exempel Moderaterna har ju en rätt känd historia av att snabbt som attan göra livet till ett helvete för facket och a-kassan så fort de kommer till makten).
Att höja taket i a-kassan och ta bort karensdagen i sjukförsäkringen är reformer som jag vill hävda att vi på vänsterkanten velat se länge.
För att inte tala om diskussionen kring att begränsa miljardutdelningar i bolag som samtidigt tar emot skattepengar – en debatt som vi betongsossar fört rätt friskt de senaste åren.
Så jag undrar, vad tycker de som inte är har hjärtat lagom till vänster om dessa politiska lösningar?
Plötsligt tycker även Ulf Kristersson att det är rimligt att avstå aktieutdelning när skattebetalarnas pengar betalar räkningarna i den ordinarie verksamheten?
Det här skulle ju kunna tolkas som att när det väl gäller, vill alla ha trygghetssystem som människor kan ta del av.
Så även när våra politiska företrädare står på presskonferenser och säger saker i stil med ”nu är det inte en fråga om politik, nu gäller det att Sverige håller ihop” fortsätter jag tänka att det är just politik det är, att få Sverige att hålla ihop.
Att en socialdemokratiskt ledd regering vill minska krisens konsekvenser med hjälp av exempelvis förbättrad a-kassa, slopad karensdag i sjukförsäkringen eller begränsningar i aktieutdelningar – det är ju inga konstigheter.
Det konstiga (men underbara!) är ju att de andra partierna i riksdagen plötsligt tycks hålla med.
