SPANING. I skuggan av klimathotet och med HBO:s hjälp har kärnkraftsdebatten gjort comeback.

Som vanligt är det märkligt nog den liberala högern som vurmar för kärnkraften.

Med brutalistisk arkitektur, regler för allt och ett totalt beroende av statligt stöd är kärnkraften en ganska sovjetisk företeelse. Varför omfamnar då frihetsälskarna en sådan?

En möjlig förklaring skymtas i Carolyn Merchants idéhistoriska klassiker Naturens död, om hur den västeuropeiska kulturen under 1600-talet ändrade sin syn på naturen.

Från att ha varit en livgivande jordmoder blev naturen mekanisk, livlös materia för oss att skulptera efter vårt gottfinnande.

Liberalismens centrum är upphöjandet av människan till gud. Den fria marknaden är bara ett medel – den riktiga hjälten är den mänskliga hjärnan, vars kraft och snillrikedom får samhället att blomstra

Marcus Priftis

Inflytelserika filosofer gick i bräschen. Descartes upprättade en skarp skiljelinje där bara människan hade en själ.

Francis Bacon inspirerades av häxprocesserna, och skrev vällustigt om hur vetenskapen skulle tränga in i naturen och tortera fram hennes hemligheter, till mänsklighetens nytta.

Det nya tänkandet födde industrialismen – och dess liberala ideologi.

Liberalismens centrum är upphöjandet av människan till gud. Den fria marknaden är bara ett medel – den riktiga hjälten är den mänskliga hjärnan, vars kraft och snillrikedom får samhället att blomstra.

Därför avvisar liberaler miljöpessimisters tal om att resurserna tar slut: ”Vi uppfinner nya!”

Få innovationer förkroppsligar detta som kärnkraften.

Där fossila bränslen inte är mycket mer än koncentrerat solsken, är kärnkraften en mänsklig skapelse som kan ersätta solen. Kärnkraft är hjärnkraft, vår fullständiga frigörelse från jorden.

Freud hade kunnat tala om ett Oidipuskomplex. Den nyttomaximerande fria människan, som dödat Gud Fader och penetrerat Moder Jord, bänder upp skapelsens minsta byggstenar likt ostron för att komma åt den ljuva energi som gömmer sig därinne.

Kärnkraften är en manifestation av hjärnans övermakt.

Inför klimathotet – berättelsen om hur människan tappat kontrollen – är den en perfekt snuttefilt.

Fastklamrad vid den kan liberalen intala sig att han fortfarande är skapelsens herre. Det är på det stora hela en fråga om religion.