Stopp för menskonst i Sölvesborg kan få spännande bieffekter
Arbetets kulturredaktör om de senaste turerna kring konst i Sölvesborgs kommun.
I Sölvesborgs kommun, i dag mest känd för Sverigedemokraterna, har det konservativa styret beslutat att man ska nedprioritera utmanande samtidskonst i sina inköp.
I stället ska man satsa på klassisk, tidlös konst. Hur detta skiljer sig från kommunens tidigare konstinköp är högst oklart.
Möjligen var Listerlandet tidigare ett okänt paradis för den moderna konsten.
En plats där John Duncan idkat älskog med hela Karl den tolftes likfärd och kallat det konst eller där performancekonstnären Paul McCarthy dreglar blod och sperma över svenska flaggan.
I kommunens regi. För våra skattepengar. Det känns dock inte helt troligt.
Det som känns mer troligt är att Sölvesborg är Sverigedemokraternas politiska experimentverkstad.
En förebild för alla som är nyfikna på vilka sorters skitfrågor Jimmie Åkessons parti kommer fokusera på om de någon gång får tillgång till regeringsmakten.
Mycket av kritiken kring Sölvesborgs beslut har handlat om att politiken ska hålla sig på armslängds avstånd från kulturen.
Beslutet kan även ha en hel del spännande bieffekter. Rimligen har Louise Erixon och Rolf Hans Berg nu i samma svep även reglerat bort potentiella inköp av till exempel den provocerande konstnären Lars Vilks
En föredömlig hållning nästan inga politiska partier följer i dag. Kanske minst av alla våra blåbruna.
De senaste åren har politisk styrning av konsten faktiskt varit något som blivit allt mer frekvent, blocköverskridande och något av ett problem. Vare sig det skett med goda föresatser eller för att man bara avskyr all konst man inte ser vad den föreställer.
Tumregeln tycks vara att när politisk styrning av kultur gör något man tycker om, då är den bra.
Och gör den något som man tycker är dåligt är det en skandal.
Då konst och kultur är något av en smakfråga leder detta konstant till inkonsekvens.
Så vad är det egentligen för konst Sölvesborgs konservativa kommun vill nedprioritera inköp av?
Det ord som återkommit i sammanhanget från Rolf Hans Berg, Sverigedemokraternas ordförande i kultur- och fritidsnämnden, är menskonst.
En hyfsat perifer företeelse ändå. En konstnärlig rörelse som peakade 2014.
Tanken på att Sölvesborgs kommun skulle köpa in en sådan utsmyckning till byggnadstekniska programmets matsal är såklart teoretiskt möjlig även om det inte hänt.
Det som känns mer troligt är att Sölvesborg är Sverigedemokraternas politiska experimentverkstad. En förebild för alla som är nyfikna på vilka sorters skitfrågor Jimmie Åkessons parti kommer fokusera på om de någon gång får tillgång till regeringsmakten
Kanske handlar det om Karolina Falkholts blå kuk-väggmålning eller vaginautsmyckningar.
Även de har ju setts en hel del i media vilket brukar vara anledning nog för en konservativ själ att börja känna oro.
Sen börjar det i viss mån ta slut på inköpsexempel trots att bara himlen sätter gränserna när vi diskuterar ett preventivt politiskt beslut om en potentiell händelse.
Beslutet kan även ha en hel del spännande bieffekter.
Rimligen har Rolf Hans Berg nu i samma svep även reglerat bort potentiella inköp av till exempel den provocerande konstnären Lars Vilks.
Hans rondellhunds-Muhammed brukar normalt vara en helig ko för arga män som säger sig älska yttrandefrihet och hatar invandrare.
För konsekvensens skull, förväntar jag mig se rasande Sverigevänner stå upp i protest mot Sölvesborgs censur av den utmanande samhällskonstnären.
Eller var hans yttrandefrihet inte värd mer än priset av att slippa lite hypotetisk menskonst?
