Billströms twittrande visar att sociala medier behöver städas
Arbetet Kulturs krönikör om den otrevliga trenden på sociala medier och vad som krävas för att vända den.
Podden Mediespanarna pratar i ett avsnitt om twitters titaner, som i sina krig mot varandra pulveriserar omgivningen med sina hatiska svansar av följare.
Samtidigt röstas europeiska upphovsrättsdirektiv igenom för att straffa nätjättarna.
Facebook ställer, efter massiv kritik, högre krav på transparensen hos sponsrade inlägg inför EU-parlamentsvalet.
Den punkt är nådd då fler och fler känner att sociala medier blivit en så stor del av deras dagliga liv att de, likt andra offentliga rum, behöver städas och regleras.
Även om vi av princip inte har något emot att människor kissar utomhus eller postar hatiska konspirationsteorier om Greta Thunberg, vill vi helst inte att de ska få göra det på torget dit vi går med barnen för att köpa glass.
Vi vill laga sociala medier.
Men är det verkligen internet som är trasigt, eller är det hur vi förhåller oss till det?
I Du sköna nya värld av Aldous Huxley dödas människor av det de älskar.
De fördummas och blir passiva – inte genom auktoritära insatser utan för att de väljer bort det som är jobbigt till förmån för det enkla och bekväma.
Hur påverkar det vår känsla av maktlöshet att inse att all tid vi investerat i fejder i sociala medier bara skriks ut i en cyberrymd där du sedan länge reducerats till big dataunderlag?
Vi läser utan att faktiskt läsa.
När Tobias Billström, moderat gruppledare i riksdagen, retweetar en bild från första maj på vajande röda flaggor på bron över Umeälven med ett ”Herregud” reagerar följarna precis som väntat.
Glåpord om islamism och vänsterdiktatur.
När Billström informeras av riksdagskollegan Annika Strandhäll om att Moderaterna själva fått flagga på bron under sin partistämma, svarar han med gråtskrattsmileys och personangrepp.
Samtidigt, i det riktiga Sverige där röda flaggor alltid vajat på första maj, har vi andra lite svårt att förstå relevansen.
Det som väcker engagemang och debatt online är inte nödvändigtvis mer än en krusning på vattnet ute i riktiga världen.
Snarare än ett tvärsnitt av verkligheten är det ett eget mikrokosmos, befolkat av starka åsikter och en ännu starkare konsensus- eller konfliktkultur.
Människor som mår dåligt vänder sig till internet för att hitta mening.
Bakom de mest hatiska, mest småaktiga inläggen står oftast personer som flyr från något i sitt liv, lägger sin tid online där de i sin tur sprider sin depression till andra.
Hur påverkar det vår känsla av maktlöshet att inse att all tid vi investerat i fejder i sociala medier bara skriks ut i en cyberrymd där du sedan länge reducerats till big dataunderlag?
Kan vi lära oss att förhålla oss till sociala medier som att de inte är på liv och död, så kommer de heller inte att vara det.
Det är ett monster vi skapat helt själva.
