”En ny lagstiftning måste införas för en fungerande sjukförsäkring”

Utvecklingen inom sjukförsäkringen har under en längre tid skapat stor oro.

Allt sedan Försäkringskassan med den dåvarande regeringens goda minne styrde om Försäkringskassans verksamhet till att fokusera på ett sjukpenningtal om 9,0 dagar i genomsnitt per år har tillämpningen av reglerna om sjukpenning stramats åt.

I somras kom två domar från Högsta förvaltningsdomstolen som ingav hopp. Domarna innebär att Försäkringskassan behöver göra en verklighetsförankrad prövning av vad som krävs på arbetsmarknaden.

Det är bara personer som helt klart har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på den öppna arbetsmarknaden som inte har rätt till sjukpenning.

En försäkrad måste kunna tillgodose alla sådana krav som ett arbete på den öppna arbetsmarknaden ställer och därmed leva upp till de krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har. Äntligen tänkte vi.

Efter att noggrant följt ärenden i domstol sedan Högsta förvaltningsdomstolen meddelade sina domar kan vi konstatera att domarna inte har fått något genomslag hos förvaltningsdomstolarna eller kammarrätterna.

En av våra jurister fick i början av mars en illustrativ dom från Kammarrätten i Sundsvall (mål nr 1460 – 1461-18).

I målet hade den försäkrade svårt att gå och stå till följd av smärta i knäna och hon hade även nedsatt finmotorik, greppförmåga och styrka i händerna.

En ny lagstiftning bör säkerställa att kraven på sjukintygen inte är större än att vården i normalfallet kan möta dessa och hänvisningen till icke existerande arbeten måste få ett slut

Den försäkrade hade också stora sömnsvårigheter, vissa kognitiva nedsättningar samt en stressrelaterad psykisk ohälsa.

Trots dessa förhållanden fann Kammarrätten i Sundsvall att den försäkrade inte hade så uttalade begränsningar att hon inte skulle klara ett kognitivt enklare arbete där hon kan växla arbetsställning och där hänsyn tas till hennes begränsningar i fråga om handfunktion.

För oss som dagligen har kontakt med den verkliga arbetsmarknaden inställer sig direkt frågan vad detta skulle kunna vara för arbete?

Försäkringskassan har även kommit att uppställa mycket höga krav på sjukintyg.

Dessa krav drabbar främst de som lider av psykisk ohälsa. Även detta kan illustreras med en dom från Kammarrätten i Stockholm som meddelades i mars (mål nr 8394-18).

I detta ärende hade den försäkrade ansökt om sjukpenning för att hon inte kunde utföra sitt arbete som verksamhetsutvecklare.

Av läkarintyget framgick att den försäkrade initialt uppvisade diagnosen stressreaktion och därefter utmattningssyndrom.

Den försäkrade led av trötthet med koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter och nedsatt kognitiv funktion.

Utöver läkarintyg fanns även utförliga anteckningar och bedömningar från psykolog.

Kammarrätten avfärdade detta då ett intyg så långt det är möjligt ska utgå från objektiva fynd, tester och observationer.

Vidare ansåg Kammarrätten att de symtom och besvär som beskrevs kan förekomma utan att arbetsförmågan påverkas i någon högre utsträckning.

Försäkringskassan har även kommit att uppställa mycket höga krav på sjukintyg. Dessa krav drabbar främst de som lider av psykisk ohälsa

Vilken arbetsgivare vill ha en verksamhetsutvecklare på plats med denna besvärsbild?

Försäkringskassan och domstolarna har skapat en ordning som innebär att sjukpenning kan nekas med hänvisning till arbeten som inte existerar i kombination med krav på sjukintyg som är svåra att uppfylla.

Enligt LO-TCO Rättsskydd har sjukförsäkringen nu nått en kritisk punkt där behovet av ny lagstiftning är mycket stort.

En ny lagstiftning bör säkerställa att kraven på sjukintygen inte är större än att vården i normalfallet kan möta dessa och hänvisningen till icke existerande arbeten måste få ett slut.