Yonna Waltersson: Ta greppet om integrationen

Inträdesjobb landade i höstas som det senaste tillskottet i en rad förslag på fler låglönejobb. Alliansen vill med förslaget införa en ny typ av anställningsform som ger som mest 14 700 kronor i lön.

Det i sig är en låg lön, men som Arbetet tidigare kunnat visa ger den för yrkeskårer som fastighetsskötare och restaurangbiträden en ännu lägre lön på knappt 11 000 kronor i månaden.

Inkomster mycket svåra att försörja sig på.

Förslaget utgör en inte oviktig del i den integrationspolitiska offensiv som Alliansen ägnar sig åt.

I integrationen har man hittat ett nytt sätt att angripa välfärden och skapa skilda villkor för olika grupper i samhället. Det pågår en i det närmaste svartmålning av hur misslyckad den svenska integrationen är.

Det pågår en i det närmaste svartmålning av hur misslyckad den svenska integrationen är

I debatten pekas det på att det finns en stor skillnad mellan utrikes och inrikes föddas sysselsättningsgrad som ett argument att Sverige misslyckats med integrationen.

Sverige har dock en av världens högsta sysselsättningsgrader. Fler kvinnor är i arbete och vi arbetar högre upp åldrarna, men det innebär också att det blir att gap till utrikesfödda.

Det hela är alltså mer en fråga om att Sverige är särskilt duktigt på att få inrikes födda i arbete, inte om att man misslyckats med integrationen. På längre sikt lyckas till exempel Sverige bättre än grannländer som Danmark och Norge i att få utrikes födda från länder som Bosnien-Hercegovina, Irak och Iran i arbete.

Det trots att Sverige haft ett mer omfattande mottagande.

Den 6F-anknutna tankesmedjan Katalys släppte i förra veckan rapporten Med integrationen som murbräcka som tar itu med vad som borde vara arbetarrörelsens svar på de borgerligas integrationspolitiska offensiv.

Rapporten har en viktig poäng i att vänstern lämnat walkover i integrationsdebatten. Liksom att högern varit duktiga på att utnyttja det vakuum som uppstått. Man får lätt känslan av att det från vänster funnits en beröringsskräck – en ovilja att ta tag i frågan eftersom det funnits en osäkerhet kring hur den ska hanteras.

Men som Katalys så förtjänstfullt poängterar: Integrationspolitiken är en klassisk höger-vänster-fråga och vänstern måste använda den som sådan.

Där Alliansen kommer med förslag om sänkta löner bör politiken från vänster fyllas med ett jämlikhetsskapande innehåll som både kan skapa en social sammanhållning och innebär investeringar i välfärden.

Det kräver dock att vänstern formulerar och driver den politiken – annars kommer man förbli i den reaktiva position man nu befinner sig i där man tvingas förhålla sig till högerns låglöneutspel.

Till släppseminariet som hölls i ABF-huset i Stockholm i slutet av förra veckan var Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, inbjuden att kommentera.

Fler borde lyssna till hennes erfarenheter från en kommun som testat det mesta för att lyckas med integrationen.

Hon hade med sig en stark rekommendation: Skola och utbildning är det man måste satsa på. Skillnaderna ligger inte i vilket land du kommer ifrån utan vilken utbildningsnivå du har.

Det handlar alltså om att klä på människor kunskap för att kunna ta ett jobb. Inte om att göra människor till andra klassens medborgare.

Förslag om sänkta löner och skiktad välfärd borde kallas för sina rätta namn: segregationspolitik. Och det är något att passa sig för.