Sylvi Listhaug förmörkar Norgebilden
Arbetets kulturredaktör om varför hon tackade nej till att debattera i SVT mot den norska invandringsministern.
Elfte september är ett datum som för alltid kommer att stå i eldskrift i vårt kollektiva minne.
Det har hunnit gå 16 år sedan saudiska terrorister från al-Qaida kapade fyra flygplan och körde in med två av dem i tvillingskraporna World Trade Center på Manhattan i New York.
Händelsen har liknats vid skotten i Sarajevo som utlöste första världskriget.
Sedan ”11/9” har polariseringen i världen ökat dramatiskt. Kriget mot terrorismen rasar, flyktingkriserna växer och främlingsfientligheten ökar.
Elfte september är också valdag i Norge. I dag ska det norska folket välja vilka som ska regera landet de närmaste fyra åren.
Det har länge sett ut som att det socialdemokratiska Arbeiderpartiet ska vinna, men Jonas Gahr Störes parti har tappat stort mot valdagen.
I stället har statsvetare beskrivit årets val som småpartiernas kamp. Inte mindre än fyra partier ligger runt spärrgränsen.
Utvecklingen är en del av en europeisk trend där Socialdemokraterna backar eller kollapsar och nya partier växer fram i deras ställe
Utvecklingen är en del av en europeisk trend där Socialdemokraterna backar eller kollapsar och nya partier växer fram i deras ställe.
I det nederländska valet i våras kom 13 partier in i parlamentet varav två helt nya, och i Frankrike i princip raderades Socialistpartiet av Emmanuel Macrons nya En Marche!.
Medan Nederländerna har sin Geert Wilders och Frankrike sin Marine Le Pen har Norge Sylvi Listhaug.
Den kontroversiella norska invandrings- och integrationsministern från högerpopulistiska Fremskrittspartiet har utmärkt sig med sin hårda och populistiska ton om och mot invandrare.
Hon har slängt sig med uttryck som att invandrare bärs fram på guldstol och utnyttjar den gränslösa norska generositeten.
Hon tycker att landet lider av en godhetstyranni, och hon är även en klimatskeptiker som tycker att feminismen och hbtq-kampen gått för långt.
”Aldrig tidigare i historien har vi haft en minister som använt en sådan retorik”, säger Beate Slidal på Amnesty i Oslo bekymrat till SVT.
Sylvi Listhaug har också flitigt använt begreppet ”det svenska tillståndet”.
Det har varit populärt hos Fremskrittspartiets företrädare under valrörelsen och används för att beskriva ett Sverige som har tappat kontrollen över invandringen och där kriminella gäng tagit över hela stadsdelar.
Jag skrev om ”det svenska tillståndet” i somras när jag jobbade för Aftonbladets ledarsida i en text om hur norska ministrar baktalar Sverige.
Ledaren avslutades med en uppmaning till Sylvi Listhaug att komma hit och förutsättningslöst bilda sin egen uppfattning om de områden hon menar är så skräckinjagande.
Hon tog mig på orden, och det var givetvis överraskande.
Sylvi Listhaug tog mig på orden, och det var givetvis överraskande
Dessvärre var besöket planerat som en del i hennes valspurtskampanj där hennes vanliga åsikter skulle basuneras ut inför ett massivt mediauppbåd, men med Stockholmsförorten Rinkeby som fond.
Till och med hennes egen regering tog avstånd från besöket.
Norska UD varnade den svenska regeringen för Sylvi Listhaugs syfte med resan och svenska migrationsministern Helén Fritzon ställde in sitt möte med norska kollegan.
Norska tidningen Aftenposten, som var på plats i Rinkeby, talade med Sirat, som jobbar med ungdomar i området. Han förklarade för tidningen att han är trött på svartmålningen av hemorten.
– Alla har sin agenda. De kommer hit för att måla en dyster bild av Rinkeby, de lägger till sin färg. Men när det händer något bra här är det ingen som kommer, sa Sirat till Aftenposten.
Frågan är om Sylvi Listhaug hann höra något positivt om Rinkeby – som att det är en av förorterna där arbetslösheten minskar. År 1997 hade 33 procent jobb, år 2015 var andelen 50 procent – innan hon hastade vidare till sitt möte med Sverigedemokraternas favoritekonom, Tino Sanandji.
SVT:s debattprogram Opinion Live bjöd in mig att debattera besöket i Rinkeby förra torsdagen med Sylvie Listhaug på länk.
Det hade kunnat bli en spännande diskussion, men SVT bjöd även in skränhögerns trollfavorit, Hanif Bali. Ett sådant upplägg betackar jag mig för. Så det blev aldrig någon debatt.
Sverige har utan tvekan problem som bland annat är en konsekvens av ett stort invandringsmottagande de senaste åren.
SVT bjöd även in skränhögerns trollfavorit, Hanif Bali. Ett sådant upplägg betackar jag mig för
Trångboddhet, segregation och ökad arbetslöshet är stora utmaningar och det svenska samhället måste ta krafttag mot gängkriminaliteten.
Dessa problem är tyvärr inget som Norge heller är förskonade från, även om de är större i det svenska samhället som har en nästan dubbelt så stor befolkning och en betydligt mer generös invandring.
Men Sverige har faktiskt mer av allt.
Jag läste en artikel i en norsk dagstidning där skribenten tyckte att Norge skulle behöva mer av ”det svenska tillståndet”.
Listan över enastående svenska uppfinningar är oändlig, argumenterade han. Skiftnyckeln, dragkedjan, kylskåpet, kullagret, dynamit, pacemakern, tetra pak, respirator och Skype och Spotify.
Vad har Norge? Lite elakt kan man säga att de bara har tv-serien ”Skam”. Och okejdå, gemet och osthyveln.
Den norska oljan må göra landet till ett av de rikaste i världen, men det verkar inte direkt främja nya innovationer.
När norrmännen går till valurnorna i dag borde datumet elfte september fungera som en väckarklocka om vilket samhälle man vill leva i.
Ett där man eldar på motsättningar och svartmålar andra som inte är som en själv, eller ett där man försöker hitta likheter och ha större förståelse för olikheter.
Norrmännen har idag chansen att påverka den mörka bild av Norge som Sylvi Listhaug i allra högsta grad är medskyldig till.