Man kan undra varför det nya förslaget om att slopa karensdagen och i stället införa ett karensavdrag inte redan är genomfört. Kostnaden blir densamma men resultatet utjämnar en stor orättvisa. En skiftarbetare som blir sjuk på sin längsta arbetsdag förlorar mer än förtjänsten för en vanlig dag. Det enda logiska är att avdraget jämnas ut så att det inte spelar någon roll hur arbetstiden är upplagd. Nu är förändringen av karensen äntligen på väg att bli verklighet.
2004 dök det första liknande förslaget om att slopa karensdagen upp och 2015 föreslog den parlamentariska utredningen om socialförsäkringsutredningen den förändring som nu alltså ligger på bordet. Tiden för att göra slag i saken är uppenbart övermogen.
Bollen kom i rullning i tisdags då tre tunga LO-företrädare gick ut med en debattartikel i Aftonbladet om att slopa karensdagen. Socialförsäkringsministern Annika Strandhäll och Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson svarade snabbt.
Även om man kan misstänka att ordningen var uppgjord på förhand är nyheten god. I stället för karensdag blir det ett karensavdrag. 20 procent av den genomsnittliga veckolönen dras av som självrisk vid sjukdom.
En av fem av alla anställda arbetar i skift eller har scheman där arbetstiden är förlagd på andra tider än vanlig kontorstid. Bland unga 16-24 år är motsvarande siffra drygt en av tre. Det är en betydande andel.
För anställda som har den här typen av jobb innebär det en stor förbättring att självrisken jämnas ut i stället för att vara en klumpsumma som i värsta fall måste tas från den dag man skulle ha jobbat som mest. Sjukdom ska inte vara något man kan förlora en stor del av lönen på.
En annan positiv effekt kan förhoppningsvis bli att sjuknärvaron på arbetsplatserna minskar. Enligt en studie från Karolinska Institutet löpte personer som gick till jobbet trots sjukdom sex gånger under ett år 74 procent högre risk för att bli sjukskrivna en längre period. För att inte tala om hur skiftarbete i sig kan innebära betydande arbetsmiljöproblem.
Nu får facken och arbetsgivarna ett och ett halvt år på sig att förhandla fram lösningar som passar varje enskild bransch. Det är bara att hoppas att arbetsgivarsidan förstår att det är billigare i längden med bättre villkor för de anställda än att försöka tjäna några kronor på att människor ser sig tvingade att jobba när de är sjuka.
