Asylhandläggaren som började skriva poesi

Jag sa
ta min hand och följ med
…
så ska jag visa dig en värld 
du inte visste fanns
…
kalla det diktterapi
kalla det tjänstemannapoesi

POESI. Den 20 juli 2016 infördes en ny tillfällig asyllag i Sverige. Den hade annonserats före årsskiftet och påverkade inte bara asylsökande utan också arbetet för landets asylhandläggare. De som gör asylutredningar, det vill säga får ett ärende, intervjuar den asylsökande, granskar handlingar och tar ett beslut tillsammans med en juridisk ansvarig person.

Ett före och ett efter. 19:e eller 20:e juli; ett permanent uppehållstillstånd för syrier och ett tillfälligt, ofta utan möjlighet till familjeåterförening. Asylaktivism blev ett ord för den uppstressade arbetstakten hos dem som stod öga mot öga med dem som fruktade tidsgränsen.

13 månader

Stopp i systemet

Reportage

Under sin första semestervecka det året skrev Hanna Asp, en av Migrationsverkets 8443 anställda, ned händelser som hon samlat på sig under våren, sådant som var obehagligt, märkligt: ett ledningsmöte, ett bedömningssamtal med en chef, ett nytt språk som uppstått. Var det bara hon som upplevde det här?

Hon tecknade orden:

åh
dags att implementera den nya lagen
åh
dags för lite familjesplittring

och:

Han sa att du är PUT-benägen
alltså benägen att bevilja permanenta uppehållstillstånd
och det ska förstås som 
motsatsen till beröm

Under den andra semesterveckan var hon på en feministisk skrivarkurs och läste upp det hon skrivit. Deltagarna sa: Det där är en färdig dikt. Hon filade på inledning och avslutning och skickade in Den här dikten är till dig till ett förlag som letar poetdebutanter.

”En ganska självklar kandidat”, säger Casia Bromberg i efterhand, redaktören till antologiserien Blå Blixt, som brukar få in mellan 500 och 800 bidrag vart annat år när det är dags för en ny antologi. Hon gillade såväl stilen som det aktuella temat, liksom Hanna Asps mod att vara generös med sina upplevelser.

Vid den långa spegelväggen på utsidan av Malmö Konsthall, där Arbetets fotograf ber henne posera, berättar Hanna Asp att de brukar öva på minspelet under samban. Hon ska dit snart, den här torsdagen i maj har hon ett par timmar mellan jobbet på Migrationsverket och kvällens danskurs. Det är viktigt med publikkontakten under karnevalstågen, säger hon, liksom under diktuppläsningar.

Trots att det bara var två år sedan som hon skrev sin första dikt – om overklighetskänslan som infann sig första gången i arkivet, där varje asylsökandes öde fanns i en ljusblå dokumentmapp: ”Väggarna rasar, faller in, de ropar på mig” – har hon framfört sin poesi flera gånger för publik.

Det har blivit viktigt. Att skriva för att hålla huvudet kallt, kanalisera, strukturera och försöka få svar på frågan: Har hon förändrats? Och att sedan läsa det hon skrivit för andra, för att dela erfarenhet och påverka.

– Jag får ordning på mina tankar. En skarpare blick, säger hon, som också är arbetsplatsombud för fackförbundet ST.

Vissa frågor som hon behandlar litterärt är av filosofisk karaktär, inte alltid möjliga att kanalisera till en idé eller ett förslag till förändring. Men skrivandet kan ge fackliga insikter om problematiken på arbetsplatsen, anser hon.

En asylhandläggare får höra ”jättehemska historier”, möter traumatiserade människor, gör svåra avvägningar. I den bästa av världar hade det funnits utrymme att hantera detta professionellt på arbetsplatsen i form av samtalsstöd, säger hon, nu är hon tacksam för ”fantastiska kolleger”.

Den största skräcken är att under arbetets gång få en förändrad människosyn:

– Om jag skulle köpa tankevärlden och språket och gör det till mitt, skulle jag ha svårt att förlåta mig själv, säger Hanna Asp.

Hon har till nyligen varit ordförande för Avantgarde, unga S-kvinnor i Malmö, och arbetar med att påverka Socialdemokraterna internt. Läste dikt på ett årsmöte innan den lokala partiorganisationen ändå tog ett beslut om att stödja den tillfälliga asyllagen. Själv är hon inte aktiv för att stödja den högsta socialdemokratiska ledningen och dess politik på asylområdet.

– Min uppgift är att beskriva det jag ser.

Han dog
han dödades
men vi gjorde ju rätt
ja herregud
vi följde ju bara lagen
och då har vi väl ryggen fri
eller
absolut

I uppdraget att verkställa politikers beslut om hur svensk invandring ska regleras hamnar handläggaren ofta i kläm. En omprioritering från ledningen, direktiv med snygga slogans; ett personligt möte med ångesten för handläggaren: ”tyvärr ditt ärende är inte prioriterat.

En hård belastning, ett tufft uppdrag – där hamnar nyanställda. En arbetsmiljö med konkreta inslag: Att ta emot en id-handling, som kanske luktar parfym, eller är trasig för att den blivit våt i Medelhavet, försöka lägga den i kopiatorn och registrera i systemet.

Att skriva om sin arbetsvardag är inte alltid det lättaste. För Hanna Asp krävdes det tid och tvekan innan hon tog steget och publicerade sin dikt. I sommar blir det flickvännens husvagn och förhoppningsvis tillgång till el så att hon kan skriva.

– Det är något man måste lära sig att våga, att beskriva sin arbetsplats. Man måste också lära sig att använda sin yttrandefrihet, säger hon.

Lyssna när Hanna Asp läser sin egen dikt! (vänd på mobilen för att lättare se starta klippet)

Video från YouTube

Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.

Ja, visa innehållet

Källa: https://youtu.be/GGdzo-VYw38