Årets böcker

Elsie Johansson – Riktiga Elsie
Pappa statare, sedan byggjobbare, mamma ”lillpiga”, sedan ”fullgod” piga. Uppväxt i fattig-Sverige förmedlar Johansson en klasskänsla som letar sig in i märgen – och framhåller vikten av skrivandet.

Micke Evhammar – Sju dagar i maj
Byggnadssmed som yrke har inte lockat mig, förrän nu. Evhammar levandegör skickligt såväl hantverksdetaljer som relationer och visar att det går att göra intressant litteratur av arbetsmiljö-frågor.

Thom Lundberg – För vad sorg och smärta
”Det nya sättet att leva kändes som ett svek”, tänker familjens överhuvud Amandus. Lundberg fyller ett hål i litteraturen med berättelsen om resandefolket och familjen Klosterman i 1950-talets Halland.

Anneli Jordahl – Som hundarna i Lafayette Park
Jeanette, änka efter en arbetsplatsolycka, grottar ner sig i arbetardöden. Och vill förstå sambandet med Black power-rörelsen. Jordahl lyckas hitta tonen – och kanske en möjlig lösning – i spretigt tema: oron för vart samhället är på väg.

Sara Mannheimer – Urskilja oss
Språket i vissa partier gör att jag tappar andan, jag vill stanna kvar i ögonblicket men också sluka fortsättningen: kasten mellan realism och poesi. Till formen en tågresa, till innehållet ett utforskande av mor-dotterrelation.

Charlotta Kåks Röshammar

Årets politiska röst

Liv Strömquist har med sitt seriealbum Uppgång och fall åter visat att hon är en av våra skarpaste samhällskritiker. Med sin humoristiska nagel i ögat petar hon obarmhärtigt på allt som gått snett hos vänstern och fortsätter sin kritik av kapitalism, klass och pengar.

Årets påminnelse

DN-journalisten Niklas Orrenius reportagebok om den dödshotade konstnären och radioaktiva fenomenet Lars Vilks, Skotten i Köpenhamn, är en välbehövlig påminnelse om hur terrorskräcken snabbt kan stänga dörrar i det öppnaste av samhällen.

Årets uppvaknande

Utskällda, underskattade och utskrattade. Det finns än i dag fördomar om sverigefinnar som gång på gång behöver punkteras. De är de andra. Finnjävlar är något så nödvändigt som ett femtontal texter som beskriver klasshat, utanförskap och diskriminering.

Årets kvinnokamp

Katarina Wennstam fortsätter belysa mäns hat mot kvinnor. I Flickan och skammen visar hon hur sexualitet och skambeläggning går hand i hand och i värsta fall leder till att unga flickor såväl som äldre kvinnor tar sina egna liv för att slippa skämmas.

Årets (o)synligaste

Att Svenska Akademien skulle ge Nobelpriset i litteratur till musikern och låtskrivaren Bob Dylan var lika otippat som det blev medialt underhållande i nästan två månaders tid. Bob Dylans tvåstegsraket i visat ointresse för priset – tystnad följt av besked om att han är upptagen under Nobelveckan – har ältats, analyserats och till slut accepterats. Cirkusen avslutades ändå på ett finstämt sätt när vännen och rockikonen Patti Smith, uppenbart rörd och nervös, framförde ”A hard rain’s a-gonna fall” under Nobelprisceremonin. Och i sin osynlighet var han mer synlig än någonsin.