IMG_0185

I tre nya böcker om modeindustrins baksida påminns vi om att det trots allt mörker går att göra något åt sakernas tillstånd.

Den afroamerikanska författaren Alice Walker har sagt att det vanligaste sättet för människor att ge upp sin makt är genom att tro att de inte har någon. Människorna som utnyttjas i textilfabriker i låglöneländer för att de måste överleva kanske inte i praktiken har möjlighet att protestera mot sitt många gånger slavliknande liv. Men vi som finns i andra änden av konsumtionskedjan, vi har det. Konsumentmakt. Det är ordet som stannar kvar efter läsningen av tre nya böcker om modeindustrins exploatering av textilarbetare i länder som Burma, Bangladesh och Indien.

Den lilla svarta av Gunilla Ander och Modeslavar av Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom (läs tidigare publicerad recension här) är två reportageböcker om den, bokstavligt och bildligt av människors lidande och död, besudlade modebranschen. Ledordet är upplysning av sakernas tillstånd, som vi antingen inte känner till eller har valt att blunda för.

Att läsa dessa två böcker är att eliminera de skygglappar det är så lätt att sätta på sig när man lockas av ”köp-tre-betala-för-två”-erbjudanden av redan billiga plagg. Plagg man egentligen inte behöver, men det låga priset och de ständiga modenyheterna manar till överkonsumtion och överproduktion, och så är cirkeln igång. Det brukar benämnas ”Fast Fashion”.

De båda böckerna är lika i sitt innehåll och hur författarna (alla tre är journalister) gått till väga för att få svar på frågan om hur det är möjligt att vi kan köpa så billiga kläder i Sverige. De har helt enkelt åkt till de låglöneländer som våra kläder kommer ifrån. Gunilla Ander är så konkret att hon använder en kalsong inköpt i Indien och försöker bokstavligen spåra vad den är gjord av och hur den kan kosta så lite.

Klädindustrin är inte bara en gigantisk arbetsmiljökatastrof, den är också en miljökatastrof. I Den lilla svarta beskrivs hur avloppsvatten med klor, olja och tungmetaller på 1990-talet släpptes rakt ut i floden Noyyal (kallad den svarta floden), från fabrikerna i textilindustristaden Tirupur och orsakade både cancer och svåra allergier hos människor och död bland vattenlevande organismer och fiskar.

Det är skrämmande att läsa om hur naturen offras för vår konsumtions skull. Men det är vidrigt att inse att den rika befolkningen, oavsett land, upprätthåller sin slit-och-släng-livsstil på bekostnad av anonymiserade fattiga människor. Att jobba tolv timmar om dagen, sex dagar i veckan är mer regel än undantag, det finns till och med sovsalar i vissa fabriker, så de unga flickorna (som det ofta handlar om), kan användas effektivast möjligt. Att många av dem kommer från landsbygden och talar andra språk eller dialekter gör dem till extra lätta byten för fabriksägarna.

Både Den lilla svarta och Modeslavar tar upp den stora tragedin och fabriksolyckan i Rana Plaza i Savar, utanför Dhaka i Bangladesh. Det blir uppenbart att vi behöver individer, ansikten för att reagera och påverkas, vilket Moa Kärnstrand och Tobias Andersson ger oss i sina intervjuer. Jo, vi känner solidaritet och skuld, men bara en kort period, för det blir också uppenbart att efter en tid sviker minnet oss lågprisjagande kunder och affärerna rullar på som vanligt för klädkedjorna.

Motsatsen till Fast Fashion är Slow Fashion, vilket också är titeln på Jennie Johansson och Johanna Nilssons handbok i hur man som konsument kan dra sitt strå till en mer hållbar värld, både ur miljösynpunkt, men i förlängningen även en medmänsklig sådan.

”Slow fashion är när kvalitet går före kvantitet, när vi prioriterar färre och finare plagg med hållbar produktion och minimal negativ miljöpåverkan. Slow fashion är en inställning till mode där eftertanke och medvetenhet står i fokus”, definierar de själva begreppet i sin bok, som är den bok de själva saknat på resan mot en mer medveten konsumtion.

Om Modeslavar och Den lilla svarta avslöjar den smutsiga verklighet vi behöver känna till för att skakas om i vår köphetsande isolerade värld, så är boken Slow fashion en utmärkt och pedagogisk grundkurs i hur man som enskild konsument kan påverka åtminstone sitt eget liv och ansvarstagande.

Boken är fylld av foton, illustrationer och lättillgängliga faktaavsnitt som beskriver hållbar konsumtion och tips på hur man kan idka icke-konsumtion. Vi får veta vilka textilier som finns, vilka som är bra, vilka man ska undvika och hur man känner igen olika miljömärkningar. Vi får instruktioner i hur man putsar sina skor och lagar sina strumpor och en välmenande mild åthutning att sluta tvätta kläder i onödan. Eller varför inte börja handla second-hand, besöka klädauktioner, gå på klädbytardagar, låna kläder av vänner eller kanske införa en klädstång på jobbet där man kan byta kläder med varandra?

De praktiska råden och tipsen fyller boken och faktiskt insikten om att varje enskild handling om den görs av många samtidigt kan betyda något stort. Sista kapitlet på två sidor heter ”Det tar 21 dagar att etablera en ny vana” och är en puff för att dels sätta igång med att förändra världen i det lilla och en påminnelse att det tar tid att bryta gamla vanor och gamla beroenden.

Slow fashion är en konkret handlingsplan, medan att läsa Modeslavar och Den lilla svarta är att som i filmen The Matrix ha svalt det röda pillret och se världen som den verkligen är. Det finns ingen återvändo efter det.