Barnfattigdom finns inte – det har högern bestämt

Dyrare smör.

Dyrare kaffe.

Dyrare kakao.

När SCB sammanställde prisökningarna för februari månad blev man inte glad.

Nå, man kanske klarar sig utan kaffe och kakao men totalt sett klättrade matpriserna med 3,9 procent förra månaden.

P4 Kronoberg jämförde nyligen vad en matkasse med 39 vanliga varor kostade år 2020 och vad exakt samma varor kostar i dag. Priset hade ökat från 1 324 kronor till 2 467 kronor.

Dyrtider betyder också högkonjunktur för olika debila tips – i tidningar, i tv-program, i radioshower – för hur man ska klara vardagen. Handla inte när du är hungrig, handla i lågprisaffärer, sälj saker du inte använder, baka ditt eget bröd, sluta snusa, klipp håret hemma.

Tror inte fattiga vet

Det röjer något väsentligt om hur det här samhället ser på människor som har det tufft. Människor med problemformuleringsprivilegiet – politiker, tyckare, ekonomer – tror på fullt allvar att fattiga är fattiga för att de inte vet att man kan handla någon annanstans än på Ica. För att de inte vet att det är dyrt att röka.

Det är också därför reaktionerna på Hyresgästföreningen, Majblomman, Rädda Barnen och Röda Korsets nya undersökning kommer att bli som de blir.

Vad säger undersökningen då?

Att den ekonomiska pressen på barnfamiljer med låga inkomster ökar. Att nästan var tredje ensamstående förälder med låg inkomst under det senaste halvåret haft svårigheter att äta sig mätta och betala för boendekostnader. Att man måste låna pengar från närstående för att kunna betala elräkningen.

I stället för politik – full frys

Så långt vad folk säger. Men på två år har Majblommans ekonomiska stöd till barn ökat med 12 miljoner kronor. På Röda Korsets hus runt om i landet har besöken ökat från 33 300 till 50 800 på ett år. Och andelen besökare som söker hjälp med mat har stigit från 53 till 82 procent.

Allt det här förklaras förstås inte av att matpriserna skenar. Och det är ju därför den växande fattigdomen är så känslig för regeringen och Sverigedemokraterna.

Förekomsten av barn som växer upp i fattigdom är ett vådaskott mot den liberala föreställningen att det är förtjänst och ansträngning som avgör skillnaderna i livsomständigheter.

Du som individ kan alltid påverka din livssituation, tror den borgerlige (fyll frysen med köttfärssås!). Men fattiga barn visar hur farsartad idén är. Har ungarna ansträngt sig dåligt? Förtjänar de sina livsomständigheter?

Slå skallen i bidragstaket

Svaret är förstås nej.

Men eftersom växande klyftor är något högern vill ha kan inte några negativa konsekvenser av politiken tillåtas. Alltså är svaret från liberaler och konservativa att ingen i Sverige är fattig på ett sådant där riktigt, genuint Biafra-sätt.

Systemen fungerar utmärkt för alla, det har ju finansminister Elisabeth Svantesson sagt.

I detta utmärkta system dömer vi barn till det forskningen är tydlig med vad som händer med barn som växer upp i fattigdom:

De får ett liv med sämre hälsa, sämre skolresultat och utsätts för mer våld. Ett liv med ökad risk för mobbning, med mer ångest och oro. De får ett liv där de löper större risk att bli arbetslösa och att dö i förtid.

Spåren kommer bli djupa. Konsekvenserna bestående.

Vad säger regeringen om det?

Ingenting.

Men snart kommer det nya skattesänkningar för de välbeställda och samhällsparasiterna ska få ett rejält bidragstak i huvudet.