Satsning på försvar? Nej tack, vi höjer rot

Det blåser upp till storm i Europa. EU-kommissionen vill få loss hisnande 9 000 miljarder kronor till försvarsinvesteringar. Över hela kontinenten kommer land efter land att behöva göra svåra prioriteringar när upprustningen tar fart på allvar.

Så också i Sverige. Men det är inte som att det märks.

Här sysslar vi i stället med annat. I fredags meddelade regeringen att man vill höja taket i rot-avdraget. Från och med den 12 maj ska det bli möjligt att dra av 50 procent av arbetskostnaden, jämfört med dagens 30, om man till exempel vill bygga om köket eller renovera toaletten.

– Det är en puff till hushållen att nu är det läge att göra om det där badrummet, bygga ut sommarstugan eller renovera lägenheten, säger arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson (L).

Renoverar vi för lite?

Är det läge?

Håller svenska badrum så usel standard att regeringen känner att det är nödvändigt att blåsa ut 4,35 miljarder kronor ur statskassan just nu? Är för trånga sommarstugor det stora samhällsproblemet Renoverar vi för lite?

Knappast. Enligt en marknadsundersökning från ett par år tillbaka lägger svenskarna över 90 miljarder kronor per år på renoveringar. Det saknas inte efterfrågan. Det saknas inte kakel.

Regeringens verkliga skäl är förstås att få fart på ekonomin. Mer byggjobb, fler fakturor, mer hjul som snurrar.

Men kommer det att fungera?

Förra året höjde regeringen tillfälligt taket i rot-avdraget från 50 000 till 75 000 kronor – med precis samma argument. Åtgärden hade i princip ingen effekt. Arbetslösheten i Byggnads a-kassa ligger fortfarande på 10,7 procent.

Det borde inte förvåna någon. Riksrevisionens granskning visar att rot-avdraget inte bär sig. Arbetsutbudet ökar för lite. Skatteintäkterna är för små. Nettoeffekten för staten är negativ – drygt 8 miljarder kronor i förlust varje år.

Och fördelningen? En tredjedel av subventionen går till den rikaste tiondelen av befolkningen.

Mellan 2009 och 2022 kostade rot-avdraget 159 miljarder kronor brutto. För de pengarna hade vi kunnat bygga fyra Norrbotniabanor. Eller 24 Sydostlänkar. Eller byggt bostäder. Eller renoverat miljonprogrammets slitna kåkar. Då hade hantverkare och byggnadsarbetare fått jobb och samhällsnyttan blivit konkret.

Eller om man nu vill stimulera ekonomin så hade pengarna kunnat gå till dem som faktiskt konsumerar – barnfamiljer, låginkomsttagare, pensionärer med svag ekonomi.

Höjt barnbidrag – mer träffsäkert

Ett höjt barnbidrag hade varit mer träffsäkert, mer rättvist och mer effektivt som konjunkturpolitik än att möjliggöra för folk att bygga om sommarstugan för skattepengar.

Eller så kunde regeringen ha sagt det rakt ut: försvaret behöver pengarna.

Men inte ens i ett säkerhetspolitiskt undantagstillstånd klarar Ulf Kristersson av att prioritera det gemensamma framför moderata kärnväljarnas dröm om ett nykaklat badrum.