Därför avgår Muharrem Demirok

Det är klart att Muharrem Demirok på ett plan aldrig hade en chans.

Som partiledare fördes han fram av en valberedning som såg att alla andra kandidater hade för många fiender och var inbegripna i för många interna strider för att kunna styra Centerpartiet.

Demirok var personen som inte hade några fiender. Det fick bli han.

Det var ungefär en sådan dynamik som ledde fram till att Håkan Juholt – inte Tomas Östros, inte Sven-Erik Österberg, inte Pär Nuder, inte Thomas Eneroth, inte Mikael Damberg och så vidare – blev Socialdemokraternas partiledare 2011.

Hur det gick vet vi.

Väljarna väljer vänstern

Och Demiroks hållfasthet har varit på prov hela tiden. Ungdomsförbundet och studentförbundet har aldrig accepterat att det blev han, eftersom Demirok hela tiden antagits vara för positivt inställd till Socialdemokraterna och i förlängningen till Vänsterpartiet.

Och ju närmare valet vi kommit, desto svårare har en central fråga blivit för C: Varför finns vi?

De allra flesta väljare har förstått att C vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna och partier som samarbetar med SD. De allra flesta har förstått att saken är så viktig för C att de är beredda att göra sig till ovänner med Moderaterna.

Men de allra flesta förstår nog inte vad C:s alternativ är. C-väljarna – de blir förvisso färre och färre – föredrar helt klart en S-ledd regering där C och MP ingår. Vänsterpartiet är det svårare med, men ett samarbete är kanske okej.

Men vad väljarna tycker är inte så centralt i kampanjen mot Muharrem Demiroks partiledarskap.

Demiroks oförlåtliga kursändring

Enligt vad ledarsidan erfar har fyra olika processer mot Demirok till slut blivit en:

Det finns processkritiker som tycker att vägvalet i regeringsfrågan ska diskuteras mer i detalj och i hela organisationen.

Det finns centerpartister på landsbygden som förlorar sina riksdagsmandat till SD och tror att väljartappet stoppas om C orienterar sig närmare regeringen och SD.

Det finns alliansnostalgiker som fortfarande tror att C kan gå till val som ett eget mittenalternativ och på valnatten få Ulf Kristersson att bli mysliberal igen.

Och där finns en schattering som tidigare kallades Stureplanscentern. Det är hårdföra marknadsliberaler som har en alldeles särskild oro för opinionssiffrorna.

Allting pekar ju på maktskifte nästa år och Muharrem Demirok har sagt att Centerpartiet måste ompröva sin syn på privata bolag som helt finansieras av skattemedel.

SD garanterar vinsten

Detta är en skarp kursändring för ett parti som länge stått nära näringslivets lobbyister och opinionsbildare – särskilt genom ungdomsförbundet CUF.

Det är också att rent sakpolitiskt orientera sig närmare S, MP och V. Och sakpolitisk samsyn är viktig om man ska regera ihop.

– Att behålla bolagiseringen av vård, skola och omsorg är själva grundbulten i det här regeringssamarbetet, sa den tidigare Timbro-medarbetaren Roland Poirier Martinsson i en intervju med DN i förrfjol.

Just nu är SD:s väljarstöd en garant för att skattepengar fortsätter flöda till stora vård- och skolkoncerner. Men det spelar ju ingen roll om det blir regeringsskifte 2026.

Högern kampanjar mot C

Att S styr landet tycker förstås välfärdskapitalet är mycket dåligt men under tiden med januariavtalet var det Centerpartiet som satte stopp för att S, MP och V skulle kunna reglera vinstuttag och stärka insynen i skattefinansierade välfärdsbolag.

Men om Centern svänger och börjar driva samma politik som Socialdemokraterna?

Det är detta som skrämt slag på det välfärdsindustriella komplexet.

Det är därför kampanjen mot Muharrem Demirok intensifierats ju närmare valet vi kommit.

Det är också därför högerns partier, tankesmedjor och opinionsbildande verksamheter plöjer ner både tid och pengar i att smutskasta Region Stockholm.

Där bor många väljare. Och där regerar S och C i samarbete med V – och där avvecklar man i små steg marknadstänket i vård och omsorg. En oerhörd provokation, förstås.

Jubel på Timbro

Man kan till exempel notera sajten Vårdkris Stockholm, som den marknadsliberala tankesmedjan Timbro skapat genom sin sidoorganisation Synaps.

Vd för Synaps är landstingsmoderaternas förra kanslichef Gustaf Drougge. Här finns också Albin Falkmer, stabschef hos dåvarande arbetsmarknadsministern Hillevi Engström (M), och en rad personer från liknande positioner.

Och hela verksamheten går ut på att berätta hur dåligt det är om marknaden måste följa vårdbehovet i stället för tvärtom.

När Muharrem Demirok aviserade sin avgång i dag får man anta att det jublades på Timbro, Synaps, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Almega…

Och lika säkert får man anta att de – och intressena de tjänar – har mycket starka åsikter om vem som bör ta över Centerpartiet.